Liberal Ungdom

Vice-kandidat: Gabriella Toftered

Liberalismen är en kamp, en kamp för att den enskilda människans frihet. Efter varje prideparad, varje kärleksbombning och varje partimöte, så vet vi i LUF att den kampen fortsätter. Liberala Ungdomsförbundet står på giganters axlar. När ingen annan vågade, så vågade liberaler. Liberaler tog striden mot kungamakten, för demokratin. Liberaler tog striden mot nazismen och kommunismen, för mänskliga rättigheter. Och idag fortsätter du och jag att strida mot orättvisor och förtryck. Det är för familjen som flyr från krig, för kvinnan som förvägras göra en abort och för transpersonen som inte längre vill leva som vi fortsätter kämpa.

Valrörelsen är över och vi har arbetat hårt för den organiserade liberalismen. Det är bra att Liberalerna är kvar i riksdagen, och det är vår förtjänst. Men partiet har enorma problem, den ideologiska förankringen är alldeles för svag och faktumet att partiet sitter och förhandlar med

Sverigedemokraterna gör ont. Men nu är inte tiden att ge upp, nu är tiden att kämpa ännu hårdare för det vi tror på. När alla andra slänger sina principer överbord, ska vi i LUF fortsätta hålla fast i vår liberala övertygelse och försöka vända den backlash som liberalismen upplever idag.

Kampen fortsätter och jag vill kämpa tillsammans med dig. Jag hoppas att jag får ditt förtroende till att bli LUF:s vice ordförande i på kongressen november. Vi ses då, ta hand om dig.

Gabriella Toftered
Kandidat till vice förbundsordförande

FS-kandidat: Jacob Welander

Lite långsiktigare liberalism

Jag kandiderar till FS därför att jag tycker att politik är viktigt. Därför vill jag säga något om hur jag ser på politikens roll i vår samtid.

Efter pandemins nedstängningar sköljde Rysslands invasion av Ukraina in över världen. Med sig bar den en krigsekonomi med dramatiskt höjda priser på bränslen och livsmedel med sänkningar av reallönerna som följd. Förvisso kan en lågkonjunktur vara sund ur ett systemperspektiv, kyla ned en överhettad bostads- eller arbetsmarknad och bli ett eldprov som sållar bort mindre lyckade affärsidéer.

Samtidigt vittnar räddningsmissionen om att även många av de hushåll där åtminstone en har ett arbete ändå tvingas vända sig till dem för att få mat på bordet. Det går inte att blunda för allvaret. På kort sikt kan politiken inte göra mycket utan att spä på inflationen men för att mildra nästa kris krävs politiska reformer för att stärka konkurrenskraften och sänka arbetslösheten. Ett ansvarsfullt liberalt parti måste finansiera skattesänkningar med nedskärningar och liberalisera arbetsmarknaden.

Jag skulle vilja sammanfatta min politiska mission med vikten av långsiktighet. Om vi ska se till att vår planet går att leva på om 100 år är det just i det långa perspektivet vi måste tänka. Vikten av ansvarstagande över tid är också en av de viktigaste anledningarna till min starka tro på äganderätten och den entreprenörsdrivna ekonomin. I FS vill jag därför utveckla en framåtblickande strategi för den liberala rörelsen och en liberalism för framtiden.

Jacob Welander
Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen

FS-kandidat: Jonathan Lilja

Hej, du LUFare som läser detta. Om mindre än en månad är det dags för kanske det bästa som händer under ett LUF-år: kongressen. Oavsett om du som läser detta är en ny eller lite äldre medlem hoppas jag att du har möjlighet att hänga med på kongressen, för det är bland det bästa vi har.

Jag kandiderar till förbundsstyrelsen för att jag vill att framtidens kongresser ska vara ännu mer välfyllda än den som händer nu i höst. Under alla mina år i LUF har det funnits distrikt som saknar verksamhet och som inte representeras på kongressen, men nu riskerar de att bli fler än någonsin. Trots en grym valrörelse är idag flera distrikt i princip inaktiva, och på grund av dåliga regionval riskerar aktiva distrikt att behöva välja mellan att skicka sina medlemmar till kongressen eller att ha ett aktivt verksamhetsår.

De kommande åren måste LUF fokusera på att stärka organisationen och distrikten. Jag vet vilket jobb det krävs för att starta i gång, utveckla och förvalta ett distrikt som går från en vit fläck i LUF till ett av förbundets större. Jag vet för jag har gjort exakt det under snart 5 år som distriktsordförande för LUF Kalmarsund.

Förbundsstyrelsen och förbundsexpeditionen behöver vara närvarande i att värva, återvärva och aktivera medlemmar tillsammans med distrikten, hitta former för att stödja distrikt som saknar intäkter ekonomiskt samt stötta nyblivna distriktsordföranden genom ett mentorskapsrogram. För detta, och mycket mer, hoppas jag på ert förtroende på kongressen i höst!

Jonathan Lilja
Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen

FS-kandidat: Alex Nilsson

Vi lever i en illiberal tidsanda. Världen går från öppenhet, demokrati och handel, till slutenhet, diktatur och ekonomisk populism. Men det finns en motståndsrörelse och det är Liberala ungdomsförbundet.

Jag kandiderar för ett till år i förbundsstyrelsen för att jag vill mer. Jag vill med mina erfarenheter som distriktsordförande i fyra år, ledamot i det internationella utskottet och min tid i förbundsstyrelsen, fortsätta arbetet för ett luf som växer i hela landet, ett luf som är engagerat internationellt och ett luf som tar strid för frihetliga värden oavsett om det är Liberalerna eller någon annan som föreslår illiberal politik.

Jag kandiderar för sunda förbundsfinanser, global solidaritet och ett liberalt ordförandeskap i EU. Tyvärr gick det katastrofalt i regionvalet och Liberalerna har åkt ur sju regioner. Det är en käftsmäll mot partiets ekonomi och inte minst våra luf-distrikts ekonomier. Jag kommer ha det som min högsta prioritet att “vända på varje sten” för att hitta nya inkomstkällor och stötta distrikten så att verksamheten aldrig ska begränsas på grund av ekonomiska skäl.

Politiskt vill jag driva på för att vår frihetskamp ska handla om global solidaritet. Vi måste fortsätta vara en röst för alla människors frihet. För den på flykt, mot utsläpp och för demokrati. Samtidigt tar Sverige vid årsskiftet över ordförandeskapet i EU och då måste luf vara en blåslampa mot regeringen så att EU gör mer för Ukraina, klimatet och går åt en mer federal riktning.

Vi ses!

Alex Nilsson
Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen

FS-kandidat: Hedvig Lindgren

Politik är en resa med upp- och nedgångar men i slutändan något fantastiskt. Jag har aldrig ångrat att jag blev engagerad men resan till att bli medlem var inte helt enkel. Beslutet var stort, det betydde något på riktigt och det var läskigt, men jag insåg att om jag inte gör något, om jag inte står upp för det jag tror på så kommer andra krafter få ta över. Jag insåg att om jag vill ha förändring måste jag göra något själv.

Droppen som fick mig att bli medlem var när en familjemedlem sa att hon skulle rösta på SD för att minska invandringen till Vellinge. Jag förstod aldrig hur hon kunde resonera så, då fri invandring är något av det bästa som finns. Demokratin kan inte stoppa folk från att ha andra åsikter men jag kan göra något för att förändra. Tack vare LUF har jag fått vara en del av Sveriges finaste frihetsrörelse.

Det är över fyra år sedan jag blev politiskt engagerad och mycket har hänt. Dock har Sverige varken blivit friare eller tryggare och SD fortsätter växa. Detta gör mig så otroligt ledsen men det får mig att vilja kämpa ännu mer. De senaste fyra åren har tre valrörelser passerat. Jag har fått äran att vara valgeneral för två av dem, suttit i klubbstyrelser, distriktsstyrelser och fått byta titel från gymnasieelev till miljövetare. Min resa slutar inte här utan jag har mer att ge. Jag ska göra mitt yttersta för att vi ska bli större, bättre och fortsätta vara Sveriges finaste frihetsrörelse.

Hedvig Lindgren
Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen

FS-kandidat: Carl Sträng

“Du är från LUF, va?”

“Ja.”

Frågan kom från en årsrik partist medan jag var ute på årets första kampanj i januari i år. Han såg glad ut och jag var glad över att träffa en LUF-vänlig partist. Sedan förklarade han sig.

“Ni har ju varit lite gnälliga, men nu har ni äntligen mognat och ställt er bakom vägvalet.”

Jag började med politik för jag var trött på höger-vänster och fördelningspolitik och ville ha en politisk kraft som satte det progressiva och liberala först. Tio månader efter den där kampanjen i januari så blev inte allt som jag tänkte mig.

Jag minns alla de utan tro på politiken som man fick kämpa för att vinna över. Jag känner inte bara ansvaret för min egen röst, utan även för alla de andra jag fick att rösta på L. Det är frestande att lägga sig ner och hoppas på det bästa. Men precis som vi jobbade hårt för att vinna nya väljare och medlemmar ska vi jobba lika hårt mot partiet nu.

Jag kan ställa upp och kampanjar för partiet när det behövs. Men det räcker inte att bara vara kritisk i samband med att det ilskan efter ett dåligt avtal. Vi ska inte nöja oss förrän L ger upp allt samarbete med fascister.

Jag ställer inte upp i FS-valet för att det har varit min plan i flera år. Jag ställer inte upp för att det är ett steg i en karriärstege. Jag ställer upp för jag vill att den där årsrika partisten ska veta att, nej, LUF har inte “mognat”. Alla flyktingar är välkomna, vi ska rädda klimatet och vi är jäkligt PK (fast det får man väl inte säga i det här landet!)

Carl Sträng
Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen

FS-kandidat: Marcus Willershausen

Friheten måste försvaras. Anledningen till vårt engagemang kan skalas ner till det enkla budskapet på tre ord. Det är därför jag gick med i LUF när Trump vann det amerikanska presidentvalet 2016 och det är varför jag sex år senare nu söker ditt förtroende att sitta i Liberala Ungdomsförbundets förbundsstyrelse.

När jag blickar ut över världen, bortom den svenska regeringsbildningen, ser jag friheten gå förlorad. Jag ser Putins krig mot den ukrainska befolkningen, den kinesiska diktaturen som förtrycker miljoner och den iranska regimen som dödar demonstranter som vill leva i frihet. Jag ser en värld där liberalismen är hotad överallt. Varje generation har sina frihetskamper, och LUF måste alltid stå längst fram på barrikaderna för friheten både lokalt och globalt. Vi ska förklara varför frihet fungerar och hur det bygger individer och samhällen starka. Det är inte alltid lätt, men vi måste ta kampen för det vi tror är rätt, och det gäller nu mer än någonsin.

När jag gick med i LUF satt jag hemma i mitt rum, det var under första hösten på gymnasiet och jag minns det så väl, det där pirret över det stora beslutet att gå från en fundersam tyckare som lusläst handlingsprogrammet flera gånger om till att till slut bli medlem. Tillsammans är vi en del av något större., vi är ett kollektiv av försvarare för individens frihet. Det är det finaste jag kan tänka mig. Vi ses på barrikaderna och kongressen!

Marcus Willershausen
Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen

FS-kandidat: Viktor Karlsson

Frihet är fantastiskt. Världen blir bättre när tänkande individer får forma sina egna liv, fria från höga skatter, onödiga lagar och trånga normburar. Just nu verkar det tyvärr inte vara så många mer än du och jag som förstår det.

I höstens riksdagsval backade alla liberala partier. Varken visionerna eller reformförslagen är tillräckliga. Jag vill vara med och göra liberalismen het igen. Därför söker jag nu förtroendet att representera dig i Liberala Ungdomsförbundets förbundsstyrelse.

I sex av mina 22 år har jag varit medlem i LUF, Sveriges fetaste frihetsrörelse. Jag har suttit i åtta olika klubb- och distriktsstyrelser i Nybro, Kalmarsund och Skåne. Dessa erfarenheter vill jag använda för att stärka LUF:s organisation. Vi behöver lägga mer av LUF:s resurser på att bygga en stor och kunnig medlemsbas i hela Sverige. Om ditt distrikt bjuder in mig så lovar jag att komma på besök. LUF ska fortsätta vara både coolast och smartast.

Jag vill driva på för en politik med fokus på frihet, rättvisa och klimatomställning. Vi behöver utveckla en ekonomisk politik som både sänker det generella skattetrycket och diskuterar varifrån skatterna kommer. Det är helt orimligt med en av världens högsta skatter på arbete, samtidigt som vissa branscher undantas från miljöskatter och vi har förhållandevis låga skatter på kapital.

När LUF stärker sin organisation och pratar om frihet, rättvisa och klimatomställning, kommer fler att upptäcka liberalismens storhet.

Viktor Karlsson
Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen

Ledare: Var bara dig själv

Jag har tänkt på ett parti ur den samtida poeten Patricia Lockwoods debutroman, No One Is Talking About This (2021), förmodligen för jag känner igen mig själv. Lockwoods autofiktiva jag tittar in i portalen och ser att forskare har ännu en gång upptäckt en ny djurart: en groda som kommer dö ut för att den är för blyg för att para sig. Intressant, så tittar vidare på det viktiga – reaktionerna.

“jag”
“bokstavligen jag”
“så mycket jag”
“jag jag jag!”

Alla har blivit blyga utdöende grodor.

Förutom det onödigt självföraktande, finns en annan tendens i den här sortens interaktioner: narcissismen. Narcissism är, enligt kulturhistorikern Christopher Lasch i The Culture of Narcissism (1979), inte ett överdrivet självförhärligande eller stort ego, men en samhällelig patologi: en oförmåga att se världen på annat än en förlängning av sig själv. Det är en okonventionell, men användbar, syn.

Förenklat låter narcissism enbart oss att angripa omvärlden genom att relatera till den. Det gör både konst och personer tråkigare. Att associera sig själv med en blyg groda hade varit roligt – om inte alla redan hade dragit det skämtet. Vi fattar, du gömmer dig bakom ironi. Men framför allt gör narcissism empati omöjligt, då ens medmänniskor enbart finns där som en projektionsyta för att ens egen självbild. Till slut blir det en oförmåga att älska andra – och sig själv.

Då blir det passande att låna en annan identitet, exempelvis de politiska och

kulturella etiketter som finns lättillgängliga.

Alla identitetsskapande handlingar online, exempelvis att byta profilbild eller skriva utelämnande tankar, trär på oss en självbild i tredje person. Vi måste först fråga oss hur någonting ser ut för andra och därefter får vi ett kvitto på framgången i form av reaktioner. Det gör två saker med ens en: det formar en efter andras dömande blickar och det alienerar en från en själv.

När du kategoriserar dig själv, istället för att bara vara dig själv, fäster du dig vid olika abstraktioner, vilka du måste agera i enlighet med – annars blir du någonting annat och utesluts ur gemenskapen. Att vara blå är att köpa blåa frukostflingor – det är så marknadsföringen ser dig. Det är en begränsande och konformistisk kraft, snarare än en frigörande. Du reduceras till ett val mellan olika varor i en butik.

Förmodligen fungerar alla identiteter som inte grundas på en gemenskap så. Om du kallar dig nyliberal, socialliberal eller libertarian är enbart meningsfullt för din självbild.

En skillnad från tidigare grupptillhörigheter är att dessa faktiskt gav en större grupptillhörighet. Mods behövde bara klippa en ny frisyr och byta parkan mot en skinnjacka för att bli hårdrockare, medan den som ändrar sin identitet idag behöver anpassa hela sitt flöde efter det. Mods hängde med mods och hårdrockare med hårdrockare; ur dessa sammanhang växte kamratskap och samhörighet.

Var bara dig själv istället. Annars kan du lika gärna vara en blyg groda.

Love Frisell
Redaktör

Jävla SD-land

Liberalerna ser i skrivande stund ut att klara riksdagsspärren och kan möjligen säkra ett maktskifte. Även om Sverigedemokraterna inte får plats i regeringen skulle det på många sätt vara den slutgiltiga normaliseringen av det parti som för 34 år sedan startades av ett hopkok högerextrema och nynazister, bland andra en Waffen-SS-veteran.

Utan att följa kronologisk ordning framställer journalisten Geller Tamas Sverigedemokraternas historia i boken Den avgörande striden. Han missar varken att diskutera twittertroll eller det faktum att en av deltagarna i det avskyvärda mordet på John Hron 1995 var aktiv medlem i Sverigedemokraterna – åtminstone till 2002.

Ibland ställer Tamas lite väl insinuerande frågor vilket nog tyvärr kan få den kritiske att ifrågasätta den annars utförliga genomgången av rena fakta. Från 1988 och framåt blottas sverigedemokraters rasism om och om igen. Vissa som uppmärksammas kastas ut ur partiet; andra är idag med och leder det.

Två år efter att Jimmie Åkesson först fick kontakt med Sverigedemokraterna 1994 blev partiet än radikalare och förespråkade snart en etnisk homogen stat och att utvisa alla med icke-europeiska förfäder sedan minst 1950. Utifrån Åkessons egna utsagor om vad han läste innan han anslöt sig visar Tamas att det är helt omöjligt att dagens partiledare inte visste vad för sorts parti han gick med i. Åkessons nuvarande berättelse om att det handlade om EU-motstånd är helt enkelt smörja.

De som styr Sverigedemokraterna idag gick med i ett tydligt rasistiskt parti men har ändrat målet från en etnisk till kulturell homogenitet. Det är möjligt att det är en tillräcklig anledning att inte samarbeta med Sverigedemokraterna för att det är moraliskt fel att samarbeta med rasister, och att de helt enkelt inte lyckats rensa ur det idégodset från partiet än. Det är dock inte så enkelt att SD idag har som enda fråga att hata de med ”fel” hudfärg. Vissa menar att de blir närmast tråkigt lika andra partier när de får chansen att styra.

Skribenten Amanda Broberg har mött gräsrötterna förutsättningslöst i sin reportagebok SD-land. Det är en ny sorts SD:are hon träffar. Kommunstyrelseordföranden i Bjuv kom in då han och hans fru skrev varandras namn på valsedeln ”lite kul sådär”. Broberg upplever inte att de intervjuade, Sverigedemokrater i södra Sverige som är med och styr i kommunerna, verkar vara rasister. De bryr sig om kulturpolitik, entreprenörskap, att skapa synergieffekter genom att kombinera kommunala åtaganden och låter på det sättet som vilka tråkiga kommunpolitiker som helst, om än snäppet mindre positivt inställda till invandring. Sanningshalten i vad som sker i kommuner när SD börjar styra är svår att avgöra utifrån boken, som inte intervjuar oppositionen eller utreder statistik, men den ger en tydlig bild av vad SD vill prata om, vad de vill framföra som sina prioriterade områden.

Bilden Broberg målar fram av SD i kommunerna liknar starkt den i Katarina Barrling & Cecilia Garmes bok Saknad som kom ut tidigare i år. Boken diskuterar känslan av att det moderna, urbana, samhället och en stor invandring har gjort att många saknar det som en gång var. Den nostalgiska känslan, menar författarna, är en nyckel till att förstå SD:s framgångar. De väljare som gått över till SD är ”mer etablissemangskritiska, mer konservativa och mer nostalgiska”. Tre inställningar som en liberal kan vara skeptisk mot, men som likväl är legitima och värda att tas på allvar. Barrling & Garmes liknar dagens debatter med den mellan Voltaire & Rousseau, och blandar friskt forskning med anekdoter. De lyckas vara en vägledande fyr av förnuft i det polariserade polarhavet till debattklimat vi har idag. Både framtidstro och historiebundenhet är rimliga perspektiv när det kommer till politik och kultur, menar de.

Vi rör oss mot den avgörande striden om SD. Deras historia är inte ännu historia; den bör inte glömmas. Det handlar om att fortsätta försöka förinta eller förlika sig med Åkessons parti, och inför detta val är det dags att bestämma sig på riktigt. Oavsett hur vi förhåller oss till SD måste vi dock erkänna att oron inför ett Sverige i förändring kan vara legitim, utan att acceptera vilka politiska konsekvenser som helst av detta. Här är kunskap en viktig nyckel, och den stora mängd böcker som i år släpps om Sverigedemokraterna är en värdefull källa som ej bör förbises.

Max Hjelm
Skribent Liberal Ungdom