Precis som mina skribenter vill jag egentligen inte skriva om bildning. Inte alls. Ändå känns det nödvändigt. Den nya borgerliga regeringen har beslutat att ta fram en svensk kulturkanon, vilket skär rakt genom frågan om bildning och aktualiserar den.
Kategoriarkiv: Love Frisell
Ledare: Var bara dig själv
Jag har tänkt på ett parti ur den samtida poeten Patricia Lockwoods debutroman, No One Is Talking About This (2021), förmodligen för jag känner igen mig själv. Lockwoods autofiktiva jag tittar in i portalen och ser att forskare har ännu en gång upptäckt en ny djurart: en groda som kommer dö ut för att den är för blyg för att para sig. Intressant, så tittar vidare på det viktiga – reaktionerna.
Ledare: Långsam kultur
Livet kan vara överväldigande ibland. Hur kan vi förväntas bry oss om de små frågorna, när bomberna faller ner över Ukraina? Etcetera. Folk pratar på allvar om emotionellt arbete, läraren har blivit vår terapeut och chefen har bokat in aktiviteter på arbetstid. Förutom att vara produktiva vill hon att vi ska må bra, inte varaFortsätt läsa ”Ledare: Långsam kultur”
Ledare: Mot samhällsdebatten
Ett tema återkommer genom det här numret: ungas samhällsengagemang är högre än någonsin – ändå sjunker medlemsantalen för samtliga ungdomsförbund. Samhällets två grundpelare, tyckare och tänkare, har sett detta och börjat ställa de stora frågorna. Har unga blivit lata? Bekväma? Okunniga? För aktivistiska? Alla anledning utesluter givetvis deras egen roll i utvecklingen. Frågan varför ungaFortsätt läsa ”Ledare: Mot samhällsdebatten”
Ledare #3
Vi måste våga drömma lite större. Om mindre än ett år är förhoppningsvis en ny regering på plats i Rosenbad. Slut är eran då en brokig koalition styr Sverige med en spretig politik som tolereras av många, men som älskas av ingen. Frågorna som följer är: Vad kommer härnäst? Var är vår plats i dennaFortsätt läsa ”Ledare #3”
Ledare #2
Om DN var en flytande substans hade jag för några år sedan stoppat tidningen i en kanyl och skjutet den i mitt armveck. Inte har det gjort mig klokare. Det är inte som att jag minns alla händelser sedan jag började missbruka nyheter i högstadiet. De jag minns är de stora penseldragen, de som enFortsätt läsa ”Ledare #2”
Ledare #1
I veckan tittade en vän och jag på Thielska galleriets utställning om Axel Törneman, en tidig modernist som rörde sig mellan stilar som ingen annan och var verksam under 1900-talets början. Motiven kändes igen från Renoirs myllrande Paris, medan de starka färgerna var mer van Gogh eller Munch. Ett drag skiljde honom från hans samtidaFortsätt läsa ”Ledare #1”
Lugnet efter stormen
Det år som vart i ett decennium är nu snart över. Skolorna öppnar, kollegorna kommer tillbaka till kontoret och gatorna är inte längre de i en spökstad. Allt är väg att bli som vanligt igen, om det någonsin har funnits en sådan tid. De förändringarna som följer av pandemin verkar inte ha förändrat någonting iFortsätt läsa ”Lugnet efter stormen”
Förändring på riktigt och på låstas
Historien upprepar sig inte, ansåg författaren Mark Twain, men den kunde ofta rimma. Inspirerade av arabiska vårens demokratiaktivister, ockuperade grupp ungdomar och aktivister Zucotti Park utanför Wall Street hösten 2011. När poliserna avlägsnade dem, hade rörelsen redan blivit global. I städer världen över spred sig Occupy-rörelsen, löst organiserade under parollen ”Vi är de 99 %”.Fortsätt läsa ”Förändring på riktigt och på låstas”
Den nya röda faran
Det borde vara ointressant om det nya coronaviruset uppstod på en kinesisk våtmarknad eller i ett viruslabb. I ena fallet nådde det allmänheten på grund av Kommunistpartiets (CCP) underlåtenhet att reglera våtmarknader, i andra fallet på grund av vårdslöshet. Det avgörande är att Kina mörkade pandemin i veckor och ljög för WHO om virusets egenskaper,Fortsätt läsa ”Den nya röda faran”
Liberal Ungdom 