Redaktör
Om DN var en flytande substans hade jag för några år sedan stoppat tidningen i en kanyl och skjutet den i mitt armveck. Inte har det gjort mig klokare. Det är inte som att jag minns alla händelser sedan jag började missbruka nyheter i högstadiet. De jag minns är de stora penseldragen, de som en helgläsare också känner till, bara några dagar senare än en manisk morgonmänniska.
Idag är jag tack och lov clean, nu är jag med blott en helgläsare. Inte har det gjort mig dummare. Istället för att ge sig på den totala cirkusen som kallas för nyhetscykeln, verkar världen nästan mer begriplig genom att ta ett steg tillbaka och för att finna de större narrativen. Sedan kan den som vill utmana sig själv jämföra dem med varandra för att upptäcka nyanserna och komplexiteterna.
Nyheter verkar ha en förvånansvärt kort livslängd. Vad hände med permanenta terrordåd? Vad hände med flyktingströmmen? Vad hände med de nazistiska grodorna som skulle göra alla högerextrema? Flera år efter DN:s reportageserier om altright-miljön verkar det som om Hanif Bali aldrig stod i Almedalen och poserade med OK-tecknet och ett glas mjölk. Nyheter, av vilka det kan följa veckor av ramaskri, trillar lätt ner i ett minneshål för att aldrig upptäckas igen.
Den franska sociologen och filosofen Jean Baudrillard skrev en gång att Gulfkriget inte var ett krig, utan en mediehändelse. Det primära vad inte vad som skedde nere på slagfältet, utan bilden av det på våra tv-rutor. Men till skillnad från 2010-talets mediehändelser fick kriget åtminstone verkliga följder. Bomber släpptes, raketer avfyrades och Saddam Hussein lämnade tillslut Kuwait.
Vilka mediehändelser kommer skrivas ner som en del av de stora narrativen och vilka blir förpassade till minneshålet? Poängen är att vi inte vet vilka. I strävan att förstå världen är det lätt springa vilse på cirkusen, tappa fotfästet på jorden och glömma bort vad som är verkligt och viktigt. Det är lätt att bli blind för vad som finns här och vad som pågår nu, till förmån för vad som är väldigt, väldigt viktigt (säger vem!) och vad som du verkligen måste ta del (för att leverera klick!).
Oavsett hur mycket vi tror det så är media inte på riktigt. Det är bara en av många möjliga bilder av världen, en modell av den. Detta är världens mest banala insikt: kartan är inte området som kartan visar, bara ett hjälpmedel för att navigera i det. Med detta synsätt blir nyheter lätt – för att parafrasera en annan död filosof – ett mer intellektuellt sätt att diskutera vädret på. Men tråkmånsarna som surrar om molnens formers kommer ändå närmare än den som spänner käkarna åt Hanif Balis senaste tweet, de kan åtminstone se det som finns framför dem: söta tussar på himlen.
Våga hoppa av hamsterhjulet. Det värsta som kan hända är en lätt släng av fomo över ett färskt drev, men hur viktigt är det. När Sverige äntligen öppnar upp igen i sommar är det viktigare än någonsin att se vad som har mening i livet, och tro mig, det är inte skvallret. Ta kontakten med vänner som glidit iväg under pandemin, krama dina far- och morföräldrar, res till en plats som du har saknat. Nudda gräs, helt enkelt, inte tidningspapper.
Love Frisell
Redaktör Liberal Ungdom
Liberal Ungdom 