Att vara politiker är mindre sexigt än på väldigt länge. Enligt Ungdomsbarometern är två av fem unga svenskar intresserade av samhällspolitik. Samtidigt är endast en av fem intresserade av att gå med i ett politiskt parti eller ungdomsförbund, vilket är en klar nedgång sedan 2010. Det verkar som att dagens unga har fått för sigFortsätt läsa ”Vad ska vi ha politiker till egentligen?”
Författararkiv:liberalungdom
Jag drömmer om första maj-tåg
När restriktionerna äntligen är släppta känns kritik mot pandemihanteringen mest som trött ältande. Men på ämnet demokrati är det svårt att låta bli. När jag funderar över det stora vackra D-ordet hamnar tankarna ofta hos min farfar i 70-talets Örnsköldsvik. Jag tänker på hur han hjälpte sina vänner att såga till träplankor och texta plakatenFortsätt läsa ”Jag drömmer om första maj-tåg”
Ledare: Mot samhällsdebatten
Ett tema återkommer genom det här numret: ungas samhällsengagemang är högre än någonsin – ändå sjunker medlemsantalen för samtliga ungdomsförbund. Samhällets två grundpelare, tyckare och tänkare, har sett detta och börjat ställa de stora frågorna. Har unga blivit lata? Bekväma? Okunniga? För aktivistiska? Alla anledning utesluter givetvis deras egen roll i utvecklingen. Frågan varför ungaFortsätt läsa ”Ledare: Mot samhällsdebatten”
FO-krönika: Och den ideologiska vakthunden skällde
Partiet är lite som ett hus. Det är visserligen högt i tak och man diskuterar alla möjliga ämnen vid matbordet. En brokig skara av alltifrån liberalkonservativa till nyliberaler huserar där. Vissa har blivit permanent inneboende men skulle egentligen behöva flytta ut. Ett omfattande renoveringsarbete av tankegodset skulle behöva genomföras eftersom taket läcker och golvet knarrar.Fortsätt läsa ”FO-krönika: Och den ideologiska vakthunden skällde”
Flerfrontskrig för liberalismen
Liberaler måste bli bättre internationalister. Låt mig förklara varför och hur. Ensam är inte stark, ensam är bara ensam. Det där är man väldigt medveten om när man är från Sverige, som trots sina minusgrader och det tunga mörkret, är ett av världens bästa länder att leva i. Det hade vi inte varit om viFortsätt läsa ”Flerfrontskrig för liberalismen”
Ännu en krönika om Corona
Öppen. Sluten. Fri. Nedstängd. Normal. Igenbommad. Oansvarig. Modig. Dödlig. Orden som har använts för att beskriva Sveriges väg under pandemin är många. Från kommentarsfält, sjukhussängar, folkmassor, köksbord, talarstolar, hemmakontor eller andra sidan Atlanten. Från alla håll kastas de. Omdömena må variera. Gemensamt är dock hur enkelt det låter att hantera en pandemi. Längre resonemang ochFortsätt läsa ”Ännu en krönika om Corona”
Sanktioner eller frihandel, för frihetens bästa?
Sanktioner är ett diplomatiskt verktyg för att straffa brott mot internationell lag. De har som mål att pressa ledare från att avstå dessa brott och kan ta många former. Detta kan innebära handelsförbud eller tariffer på produkter från landet eller personen i fråga. Det verkar dock finnas ett motstånd till just sanktioner från både vänsterFortsätt läsa ”Sanktioner eller frihandel, för frihetens bästa?”
Bokrecension: ”Du gamla, du fria”
När världen stängdes ned stod Sverige stolt emot. Varför då? Den frågan försöker Gina Gustavsson, docent i statskunskap vid Uppsala Universitet, svara på i sin nya bok ”Du stolta, du fria – om svenskarna, Sverigebilden och folkhälsopatriotismen”. Hon skärskådar svenskheten skarpsynt och vågar i slutet av boken på ett inbjudande sätt lämna forskarrollen för attFortsätt läsa ”Bokrecension: ”Du gamla, du fria””
Hur mycket intolerans ska vi tolerera?
Världen är i stort mer öppen idag än vad den var förr, inte bara när man kollar på nationsgränser och rörlighet, utan också rent värderingsmässigt. Rent generellt sett är det bland annat mycket lättare att vara öppen som HBTQ+-person idag. Intoleransen och dess förkämpar finns dock kvar. Vad kan vi göra åt det? Kan viFortsätt läsa ”Hur mycket intolerans ska vi tolerera?”
Inlåst på tio kvadratmeter
“Är det rätt att mot en vuxen människas vilja låsa in henne för att ge henne vård?” – den frågan ställer dramatikern Stina Oscarson till Maria Ludvigsson, ledarskribent på SvD, efter att ha blivit tvångsintagen på en psykiatrisk avdelning som en konsekvens av sin anorexi. I en brevväxling mellan de två läser jag om hurFortsätt läsa ”Inlåst på tio kvadratmeter”