Det är fruktansvärt att bli ombedd att skriva något om bildning. Det är som att be någon pressa fram en ny, intellektuell tanke om jag vet inte, ämnet går inte att likställa med något. Man kan bara misslyckas med en sådan text förutsatt att man inte heter Christer Nylander eller möjligtvis har samma självförtroende som en arg lufkille. Därför tänker jag inte ens försöka.
Etikettarkiv:Liv Näslund
Politiken måste prata om pedagogiken
En av många saker som är väldigt fina med det franska språket är att man använder sig av samma ord för verbet ”att kunna” som för substantivet ”makt”. Kunskap är ju makt.
Man skriver faktiskt de och dem
Kring 2014-feminismen hette det att “man” – alltså det indefinita pronomenet som kommer från fornsvenskans “människa” – var förtryck, och akut måste bytas ut mot “en”. Hur många gånger man lyckades klämma in ett “en” i en mening var något sorts mått på hur genusmedveten man var, men det kändes mer som en tävling i vem som hade sämst smak.
Jag drömmer om första maj-tåg
När restriktionerna äntligen är släppta känns kritik mot pandemihanteringen mest som trött ältande. Men på ämnet demokrati är det svårt att låta bli. När jag funderar över det stora vackra D-ordet hamnar tankarna ofta hos min farfar i 70-talets Örnsköldsvik. Jag tänker på hur han hjälpte sina vänner att såga till träplankor och texta plakatenFortsätt läsa ”Jag drömmer om första maj-tåg”