Mitt namn är Alex och jag söker återigen ditt förtroende att vara ledamot av Sveriges finaste frihetsrörelse.
Jag kandiderar för att jag vill vara med och leda Liberala ungdomsförbundet genom den kommande valrörelsen. Nästa år går EU:s medborgare till vallokalerna för att välja ett nytt Europaparlament. Jag menar att detta val är bland det viktigaste någonsin då EU står vid ett vägskäl. Det finns de som vill att vår tids samhällsutmaningar, som klimatet och kriget i Ukraina, ska lösas med slutenhet och protektionism. Jag skulle till och med vilja påstå att slutenhet och tilltro till staten definierar den tidsandan vi lever i. Vi måste ta kampen mot detta och se till att öppenhet, frihet och tilltro till den enskilda människans förmåga istället ska känneteckna morgondagens Europa.
Under detta verksamhetsår har LUF varit mer aktivt internationellt än på länge. Medlemmar har besökt och hjälpt våra liberala systerförbund runt om i Europa. Dessutom har vi bildat en ny nordisk paraplyorganisation. Medan Liberalerna internationellt har förlorat status, så visar LUF vägen. Vi ska fortsätta öka vårt internationella engagemang, bli bättre och ta konflikt när det så krävs. Vår frihetskamp är global och det ska vi också visa i praktiken.
Den svenska utrikespolitiken är alldeles för dålig. Sverige är ett litet land, men vi behöver inte ha en liten röst internationellt. Med mig i FS har du en högljudd röst för en svensk utrikespolitik mer som LUF – kaxig, modig och värderingsstyrd.
Alex Nilsson Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen
Hej du som läser detta. Jag vet inte vem du är. Kanske känner vi varandra, kanske har du aldrig hört talas om mig. Kanske är du en gammal LUF-räv, eller är detta det första numret av Liberal Ungdom du får i din brevlåda. Oavsett vem du är hoppas jag få ditt förtroende att få sitta i förbundsstyrelsen på kongressen i augusti.
LUF är Sveriges viktigaste frihetsrörelse. Hos oss forma framtidens liberala idéer tillsammans med personer som ska bära fram denna liberalism, så väl idag som imorgon. Som organisation hänger det därmed tungt på LUF att kunna vara den rörelse som samlar, skolar och slussar unga människor som tror på frihet. Jag kandiderar till förbundsstyrelsen för att jag tror att jag kan bidra till att bygga en så stark rörelse och organisation som möjligt.
LUF är idag i gång med ett viktigt organisationsbyggande. Tillskotten av flera nya aktiva distrikt visar att vi är på rätt väg. Samtidigt kämpar många distrikt med få aktiva medlemmar, kort organisationsminne och osäkerhet kring hur generationsväxlingen kommer gå när den aktiva generationen flyttar vidare. Under mina 5 år som distriktsordförande för LUF Kalmarsund har jag lärt mig att det är ett slitigt jobb att driva ett litet eller medelstort LUF-distrikt med en hög aktivitetsnivå och inflöde av nya aktiva medlemmar, men jag har också lärt mig att det går. Jag vill använda mina erfarenheter för att bidra till att alla distrikt ska få det stödet de behöver för att kunna växa och utvecklas. Jag vill arbeta för att LUF ska vara de skickligaste värvarna och en väl fungerade organisationen i hela landet, så att vi både kan dominera EP-valet och ta över partiet.
Jag hoppas alla får en riktigt fin sommar och att jag får träffa många av er – gärna i sommar men senast på kongressen. Tills nästa gång vi hörs.
Jonathan Lilja Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen
I en värld där allt färre identifierar sig som feminister och vänstern är överrepresenterad i frågan, har vi en viktig roll att stärka jämställdhet och frihet. Vänstern saknar förståelsen att jämställdhet går hand i hand med frihet, medan högern felaktigt använder feminism för sin konservativa agenda. Därför är det av yttersta vikt att den liberala feminismen tar ledningen i debatten. Genom en retorik där ideologi och sakpolitik kopplas samman kan vi återta den feministiska frågan och öka dess stöd.
För att nå framgång behöver vi tilltala fler och stärka vår organisation. Detta lyckas vi med genom en god retorisk strategi, sänkta trösklar, ett särskilt fokus på värvning och medlemsvård med anpassat stöd till varje distrikt. Det är också av högsta vikt att upprätthålla och stärka de områden där vi redan utmärker oss, som vår platta organisation, ideologiska förståelse och inkluderande gemenskap.
Under mina snart 4 år som DO har jag kämpat för att stärka detta i Jönköping. Som nästan ny medlem i LUF blev jag snabbt inkastad i uppdraget och kände mig både förvirrad och osäker över min nya roll. En sak var dock tydlig och har drivit mig att fortsätta mot mina mål även i de tuffaste stunderna: liberalismen måste inta en större plats och förstärka sitt inflytande. Fler ungdomar bör känna en plikt och passion för att stärka friheten. Vår uppgift är inte lätt, men jag är övertygad att vi kan göra en verklig skillnad. Låt oss fortsätta att vara det ljus som leder vägen mot en mer tolerant, inkluderande och progressiv värld.
Andreea Gabriela Vanciu Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen
Hej alla luf:are. Jag söker ert förtroende för ytterligare ett år i förbundsstyrelsen.
Jag gör det för jag fortfarande brinner för friheten, och det finns inget jag hellre vill än att fortsätta kämpa för den tillsammans med er. Under året som gått har jag fått åka runt landet för att träffa och värva nya medlemmar, prata om politik och vara en del av att göra världens fetaste frihetsrörelse lite bättre och lite starkare. Det har varit fantastiskt roligt och gjort mig mer ödmjuk inför den roll vi har som den organiserade liberalismens vakthund och framtid, och det förtroende ni gav mig på kongressen i Borås 2022.
Den frågan som ligger mig varmast om hjärtat är Ukrainas frihet. Det finns ingen viktigare fråga än att Ukraina vinner kriget och att Putin förlorar det, för Ukraina kämpar inte bara för sin egen frihet, utan hela Europas. Historien lär oss vikten av att stå upp för demokratin och att freden och friheten inte är något givet naturtillstånd.
Därför är det inte svårt att motivera varför vi gör det vi gör, för världen är inte som den borde vara. Vi ser hur fel saker är och orättvisorna som följer av det. Jag och du kan inte sitta och vänta på en ängel som ska rädda världen, det är upp till mig och dig. Om jag får förtroendet att sitta ytterligare ett år i förbundsstyrelsen lovar jag att aldrig ge upp på drömmen vi sitter på, den om en bättre och friare värld. Vi ses på barrikaderna och vi ses på kongressen.
Marcus Willershausen Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen
Att ställa upp till förbundsstyrelsen första gången var nervöst men att be om förnyat förtroende känns minst lika läskigt.
Det senaste året har varit något av de roligaste jag gjort. Jag har fått se allt från Avesta till Borås. Jag har fått åka så otroligt mycket tåg och jag börjar till och med tycka det är lite mysigt.
Det roligaste med året har varit att få träffa alla er medlemmar. Ni förbluffar mig varje gång med era åsikter och nya smarta insikter. Det stora problemet kvarstår dock, vi måste bli fler. Jag vill se till att vi är ute mer och värvar under kommande verksamhetsår. Är det något som ska få förnyat förtroende är det värvardagarna. LUF är ingenting utan alla medlemmar och vi ska hitta varenda en som tror på friheten.
Friheten är värt att kämpa för. Vi ska se till att Ukraina kan utropa sig som vinnare, att djuren får bättre rättigheter, att fler elever klarar skolan och att juridiska kön avskaffas. Tillsammans i LUF kämpar vi varje dag för att Sverige, Europa och världen ska bli friare. Vi ska fortsätta med politisk utveckling för att vässa våra argument ännu mer. Friheten kämpar vi för och det ska aldrig tas för givet att någon annan kommer kämpa för den åt oss.
Jag söker nu förtroendet att få sitta i förbundsstyrelsen ännu ett år. Jag kommer kämpa allt jag kan för att se till att vi växer oss starkare och att vi varje dag står upp för friheten.
Hedvig Lindgren Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen
När jag gick med i vårt förbund för sex år sedan så var det i protest mot hur skolan fungerade och hur skolfrågor debatterades. Stökiga killar kastade saxar som frisbees under våra lektioner och istället för att skickas ut placerades kuddflickor mellan dem.
Utanför klassrummet pågick en fullständigt ovärdig debatt om skolan. Från vänster hette det att läroplanen måste bli roligare och kraven färre. Högern var helt blind för friskolesystemets avarter. Dessutom var alla förutom vi överens om att skolan borde styras av inkompetenta kommunpolitiker.
Nu har någonting hänt och fler verkar förstå att skolan behöver bli mer likvärdig och att friskolesystemet är alldeles för slappt. Det kan inte få vara så att tanter och gubbar tjänar miljoner på att strössla ut glädjebetyg och strunta i att anställa utbildade lärare. Samtidigt fanns det uppenbarligen något som hette flumskola, och den typen av skolform har allt mindre stöd idag.
Det är bra för alla Sveriges barn och unga. Samtidigt innebär det politiskt mer konkurrens för oss i skolfrågor. Det räcker inte att förvalta den politik vi redan har antagit. Den behöver utvecklas och kommuniceras bättre om inte MUF eller CUF ska överrösta oss i vår gren. Särskilt eftersom vi faktiskt inte delar bild av hur en bra skola ska vara. Debatten har inte vunnits bara för att den är på vår planhalva.
Jag har sysslat med skolfrågor under hela mitt politiska engagemang och det vore mitt livs största ära att få göra det som er förbundsstyrelseledamot.
Oavsett så ses vi i Umeå! Jag längtar efter er.
Liv Näslund Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen
Världen rör sig mot slutenhet. Det märks när EU försöker lösa klimatkrisen genom att vända sig inåt till europeiska gruvor och industrier. Ett ännu otäckare tecken på slutenhetens frammarsch är Sverigedemokraternas snäva människosyn och påhopp på muslimer och dragqueens. Jag är helt säker på att vi behöver något helt annat.
Slutenhet är för rädda människor. Modiga människor tror på frihet och öppenhet.
Vi i LUF vet att klimatomställningen behöver frihandel och att samhällen blir bättre när människor får vara sig själva. Med fria marknader och öppna gränser kan ekonomin växa och världens människor bli rikare. Och med fria individer och öppna sinnelag blir våra liv roligare.
Det gångna verksamhetsåret har jag kämpat för frihet och öppenhet i rollen som klimat- och socialpolitisk talesperson för LUF. Nu söker jag förtroendet att få sitta i styrelsen för Sveriges smartaste och coolaste frihetsrörelse i ett år till.
Under 2024 är det val till Europaparlamentet. Då ska det märkas att LUF är Sveriges europavänligaste ungdomsförbund. Med min kampanjerfarenhet från EP-valet 2019 och praktiktermin hos Liberalerna i Bryssel förra hösten hoppas jag kunna bidra. Det viktigaste för en lyckad kampanj är dock välmående distrikt och stimulerade medlemmar i hela landet.
Tillsammans ska vi kampanja för ett EU som stöttar Ukraina, tillåter cannabislegalisering, minskar mängden koldioxid i luften och skriver nya frihandelsavtal. Europa behöver bli friare och öppnare. Låt oss.
Viktor Karlsson Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen
Simona Mohamsson Gästskribent, LUF:s kandidat till EP-valet
Det finns människor som räknar med oss. De räknar med att vi ska ta ställning, att vi ska agera och att vi ska minnas dem. Andra kommer att drivas av cynicism och olika nyanser av konservatism. Men vi skiljer oss åt, vi drivs av optimism och viljan att förändra.
Fågelvägen från Stockholm till Kiev är kortare än till Bryssel. Det finns ett före och efter den 24 februari 2022 för vår gemensamma europeiska historia. Putins brutala invasion innebär ett hot mot demokratin och vårt sätt att leva i hela Europa. Människor tvingas dagligen offra sitt liv, splittras från sina familjer och ser mörker i en ondskefull auktoritet. Det ukrainska folket tar kampen mot diktatur, de tar kampen för demokrati. Det allra viktigaste är att vi hjälper Ukraina att vinna kriget. Ukraina räknar med oss.
Under 1960-talet var den svenska abortlagstiftningen mycket restriktiv, och många kvinnor åkte till Polen för att göra abort med hjälp av liberalen Hans Nestius, dåvarande redaktör för Liberal Ungdom. Idag är det en annan verklighet, Handmaid’s Tale är den polska verkligheten när abort blivit olagligt. Polska kvinnor har färre rättigheter idag än när Polen gick med i EU 2004. Kvinnorna i Polen räknar med oss.
På trappan utanför parlamentsbyggnaden i Georgien möts demonstranter med vattenkanoner, i månader har demonstrationer pågått på gatorna. Du kan se hur demonstrationerna håller hårt i EU-flaggorna när vattenkanonerna försöker att välta omkull dem. EU-flaggan är en symbol för frihet och hoppet om att bli en del av den europeiska gemenskapen. Demokratier måste hålla ihop. De länder som väljer den europeiska vägen räknar med vårt stöd för att de ska kunna bli medlemmar i unionen.
I Nagykáta en liten stad i Ungern, strax öster om Budapest, vill Viktória bara en sak “Jag vill inte lämna Ungern bara för att andra inte tycker om mig för den jag är.” Hennes stad har blivit den första i landet att bli ”hbtqi-fri”. Beslutet har tagits med inspiration från Polen, där en tredjedel av landet redan har infört liknande zoner. Det handlar inte bara om våld, hat och glåpord från enskilda människor. De saknar också nästan alla lagliga rättigheter. HBTQI-rörelsen räknar med oss.
Det har blivit en gravplats. För bara några veckor sedan sjönk ett libyskt fiskefartyg utanför Greklands kust, på väg mot Italien, med sammanlagt 750 flyktingar. Över 80 bekräftade drunknade men minst 500 personer saknas ännu, varav 100 barn. Andra barn tvingas fly från sina hem på grund av torka och översvämningar, klimatförändringarna slår hårt mot de som redan är i en utsatt situation. Om vi inte bromsar klimatkrisen kommer 143 miljoner människor att tvingas fly till år 2050. Den som flyr klimatförändringar, krig och konflikter hamnar i kläm när länder tävlar om den strängaste asyl- och flyktingpolitiken. Människor på flykt i hopp om lagliga vägar från krig och förtryck räknar med oss.
Utanför unionens territorium finns det människor som räknar med oss. I Afghanistan har taliban regimen tagit över, i Hongkong fängslas demokratiaktivister, i Iran vet förtrycket av kvinnor och flickor inga gränser, kriget i Jemen har slagit landet i spillror. I hoppet att inte bli bortglömda och att deras strid för frihet räknar dessa människor med oss.
Jag påstår inte att detta kommer bli enkelt, snarare kan jag garantera att vi kommer att vara ensamma under valrörelsen i att vara de som ser lösningar där andra ser hinder. Du kan räkna med mig. Kan jag räkna med dig?
Det har knappast undgått någon att ekonomin i Sverige svajar. Inflationen har länge legat över Riksbankens 2%-mål och en gurka kostar fortfarande mer än en tjuga i vissa matbutiker. Redan förra året användes ordet kris för att beskriva svensk ekonomi, men på senare tid har ordet förekommit allt mer frekvent på ledarsidorna. Symptomatiskt nog har förslag om pristak på mat kommit upp på dagordningen och regeringen har pumpat, och kommer pumpa ut, elstöd i miljardbelopp. Trots att Sverige har en ny borgerlig regering är den ekonomiska politiken fortfarande på många sätt socialdemokratisk.
Kanske är det sunt att höger-vänster-skalan återfunnit sin plats i politiken, men högern ska akta sig för att gå in i oppositionens fälla. Det går att bedriva en sparsam ekonomisk politik som dämpar inflationen, samtidigt som man värnar om de som krisen drabbar.
Lösningen är inte att tvinga personer med redan begränsade inkomster att budgetera för att klara stigande matpriser. Att handla på extrapris och minutiöst planera sina måltider räcker endast så långt. Vad som faktiskt hjälper är en extra tusenlapp i plånboken och som Benjamin Dousa skriver: “Vad väntar regeringen på? Sänk skatten nu” (Aftonbladet Debatt, 24/3-23). Enligt Konjunkturinstitutet finns det inget som talar för att sänkt skatt skulle elda på inflationen, snarare att det skulle kunna dämpa den (Almerud, 8/12-22). Jag kan inte vara den enda som lustfyllt tänker tillbaka på jobbskatteavdragen à la Reinfeldt & Borg från 2008.
Det är även värt att tillägga att finanspolitiken i Sverige inte har en avsevärd effekt på inflationen, utan att det är Riksbankens penningpolitik som är det avgörande. Mot denna bakgrund blir regeringens handlingsförlamade agerande ännu svårare att förstå. Med den kommande vårändringsbudgeten står Svantesson inför en rad möjliga lösningar – hur hon och regeringen väljer att tackla den potentiella ekonomiska krisen påverkar inte bara individers ekonomier, utan kan även få långtgående konsekvenser för Sverige, samt den generella inställningen till hur en regering bör agera i tider av kris.
En instinktiv handling för att avvärja en akut situation kan i stunden kännas rätt men långsiktigt vara en björntjänst, exempelvis att införa pristak på mat eller att betala ut stora summor i elstöd. Avsikten kan vara god men slå fel när effekterna av en åtgärd tar form.
Grundproblemet i alla politiska förslag som utgår från att lösa en särskild situation är att konsekvenserna av förslaget ändras så fort situationen ändras; så fort krisen är över. Mer än sällan blir den tillfälliga lösningen för en kris permanent, inte minst vad gäller den ekonomiska politiken. Ett historiskt exempel med nutida relevans är den så kallade värnskatten. Skatten infördes efter 1990-talskrisen för att stärka statskassan men blev senare en del av den statliga inkomstskatten: en temporär åtgärd som blev permanent. I efterhand har det däremot visat sig att skatten varit självfinansierande och därmed egentligen inte bidragit med ökade intäkter. Politiken hade ett mål men fick ett annat resultat.
Med det i åtanke är det ännu viktigare att förslagen som regeringen presenterar i sin vårproposition inte utgår från särintressen, utan bygger på enhetlighet och jämlikhet. Exempelvis, skattesänkningar och sänkt arbetsgivaravgift för alla samhällsgrupper – inte enbart som ett svar på den ekonomiska krisen, utan också för att det är bra politik. För även om Ulf Kristersson är statsminister, riskerar Sverige att fortsatt bedriva socialdemokratisk politik.
“Är du verkligen frisk?” Krys raka fråga får mig onekligen att känna efter. Men också att tänka efter: Är nätläkare verkligen till någon hjälp om de aktivt försöker skapa sjukdomsfall? Och har vi tappat vissa liberala värderingar om vi fortsätter att stötta dem?
Jag har sett många med-liberaler hylla vårdappar. De sägs vara ett effektivt verktyg mot vårdens ökade belastning, och ett lättåtkomligt sätt att få medicinska råd, utan vårdens vanligtvis kvävande byråkrati. Men jag ifrågasätter denna effektivitet. Jag anser att nätläkare har gått från att lätta trycket på vården, till att artificiellt bidra till det. Överanvändning, sporrat på av företagen själva, ökar snarare sjukdomen i samhället och slösar vårdens kritiska resurser.
Det är lätt att förstå apparnas popularitet; att ha en doktor i mobilen är väldigt lockande. Jag har själv plågat Krys läkare med besvärliga bilder på min svullna strupe många gånger, och det är utan tvivel skönare än att traska till närmaste vårdcentral. Men denna tillgänglighet innebär inte alltid effektivitet. När vårdapparna överanvänds har vi raka motsatsen till effektivitet. Vi skapar en större efterfrågan, vilket apparna uppmuntrar till med sin reklam.
Nätläkare, precis som alla andra företag, måste göra reklam för sig själva, och i grund och botten finns det inget fel med att marknadsföra vård. Tyvärr verkar nätläkarna mer och mer ha anammat en klassisk marknadsföringsstrategi: Skapa en känsla av behov hos folk. Med en poster där det står “Är du verkligen frisk?” signalerar företagen att de inte bara är intresserade av de som faktiskt har problem, utan även de av oss som kan inbilla oss att vi har det. Det är inte längre “Om du behöver oss, kom hit!”, utan “Du behöver oss. Kom hit!”. Denna metod är kanske tolererbar när det gäller kläder eller bilar, men är den inte omoralisk när det kommer till folkhälsan?
Efterfrågan på sjukvård går att göra oändlig. Det finns alltid något fel. En ömmande tå, ett utslag på ryggen, en irritation i halsen eller en allmän känsla av obehag. Nätläkarnas marknadsföring vill öka efterfrågan genom att bredda definitionen av sjuk och på så sätt få alla att känna sig krassliga. De vill väcka osäkerheten kring hälsan hos dem som är mest oroliga, och därmed öka efterfrågan på deras service. Det kanske låter positivt att hjälpa de som känner sig sjuka, men bidrar man till att folk känner sig sjuka har man inte hjälpt alls. Det skapar ett samhälle där vård sökes för minsta lilla. Där oro skapas för minsta lilla. Där resurser slösas på minsta lilla.
För vi får inte glömma på vems bekostnad detta sker: Som alltid, surprise surprise, skattebetalarna. Det är medborgarna som finansierar företagens verksamhet. Och när den verksamheten utgår ifrån att göra folket till hypokondriker är det dags att fundera över våra prioriteringar. Har vi inte blivit ideologiskt blinda? Vi hyllar nätläkarna som exempel på fria marknadens magiska krafter, men tappar någonstans på vägen värnandet om ekonomisk sparsamhet och individens rätt att inte bli lurad.
Marknadsekonomin och valfriheten är viktiga grundpelare av vår ideologi, men att tillåta ett statligt subventionerat företag att spela på medborgarnas rädslor för att öka sina intäkter har inget ideologiskt berättigande. Framför allt inte när dessa intäkter kommer från folkets fickor. Det är – för att använda ett engelskt uttryck – ”pro business, not pro market”.
För det finns ingenting fritt med ett företag som använder statskassan för att skapa hypokondristimulerande reklam. Det finns inget fritt med att låta våra skattepengar bidra till en cykel som ökar nätläkarnas vinst och medborgarnas oro. Det finns inget fritt med vårt stöd till Kry.
Med risk för att låta både värdekonservativ och ekonomiskt vänster, tycker jag att nätläkarna inte borde subventioneras som de görs, om stödet används för att skrämma medborgare och därmed erhålla mer bidrag. Det är ett klassiskt exempel på positiv återkoppling och en ond spiral in i ett Sverige där vi alla är hypokondriker. Gärna tillgängligheten och effektiviteten, men inte om den kräver rädsla. Gärna fria marknaden, men inte statligt subventionerad utnyttjande av medborgare.
Liberal Ungdom 