Skribent
“Är du verkligen frisk?” Krys raka fråga får mig onekligen att känna efter. Men också att tänka efter: Är nätläkare verkligen till någon hjälp om de aktivt försöker skapa sjukdomsfall? Och har vi tappat vissa liberala värderingar om vi fortsätter att stötta dem?
Jag har sett många med-liberaler hylla vårdappar. De sägs vara ett effektivt verktyg mot vårdens ökade belastning, och ett lättåtkomligt sätt att få medicinska råd, utan vårdens vanligtvis kvävande byråkrati. Men jag ifrågasätter denna effektivitet. Jag anser att nätläkare har gått från att lätta trycket på vården, till att artificiellt bidra till det. Överanvändning, sporrat på av företagen själva, ökar snarare sjukdomen i samhället och slösar vårdens kritiska resurser.
Det är lätt att förstå apparnas popularitet; att ha en doktor i mobilen är väldigt lockande. Jag har själv plågat Krys läkare med besvärliga bilder på min svullna strupe många gånger, och det är utan tvivel skönare än att traska till närmaste vårdcentral. Men denna tillgänglighet innebär inte alltid effektivitet. När vårdapparna överanvänds har vi raka motsatsen till effektivitet. Vi skapar en större efterfrågan, vilket apparna uppmuntrar till med sin reklam.
Nätläkare, precis som alla andra företag, måste göra reklam för sig själva, och i grund och botten finns det inget fel med att marknadsföra vård. Tyvärr verkar nätläkarna mer och mer ha anammat en klassisk marknadsföringsstrategi: Skapa en känsla av behov hos folk. Med en poster där det står “Är du verkligen frisk?” signalerar företagen att de inte bara är intresserade av de som faktiskt har problem, utan även de av oss som kan inbilla oss att vi har det. Det är inte längre “Om du behöver oss, kom hit!”, utan “Du behöver oss. Kom hit!”. Denna metod är kanske tolererbar när det gäller kläder eller bilar, men är den inte omoralisk när det kommer till folkhälsan?
Efterfrågan på sjukvård går att göra oändlig. Det finns alltid något fel. En ömmande tå, ett utslag på ryggen, en irritation i halsen eller en allmän känsla av obehag. Nätläkarnas marknadsföring vill öka efterfrågan genom att bredda definitionen av sjuk och på så sätt få alla att känna sig krassliga. De vill väcka osäkerheten kring hälsan hos dem som är mest oroliga, och därmed öka efterfrågan på deras service. Det kanske låter positivt att hjälpa de som känner sig sjuka, men bidrar man till att folk känner sig sjuka har man inte hjälpt alls. Det skapar ett samhälle där vård sökes för minsta lilla. Där oro skapas för minsta lilla. Där resurser slösas på minsta lilla.
För vi får inte glömma på vems bekostnad detta sker: Som alltid, surprise surprise, skattebetalarna. Det är medborgarna som finansierar företagens verksamhet. Och när den verksamheten utgår ifrån att göra folket till hypokondriker är det dags att fundera över våra prioriteringar. Har vi inte blivit ideologiskt blinda? Vi hyllar nätläkarna som exempel på fria marknadens magiska krafter, men tappar någonstans på vägen värnandet om ekonomisk sparsamhet och individens rätt att inte bli lurad.
Marknadsekonomin och valfriheten är viktiga grundpelare av vår ideologi, men att tillåta ett statligt subventionerat företag att spela på medborgarnas rädslor för att öka sina intäkter har inget ideologiskt berättigande. Framför allt inte när dessa intäkter kommer från folkets fickor. Det är – för att använda ett engelskt uttryck – ”pro business, not pro market”.
För det finns ingenting fritt med ett företag som använder statskassan för att skapa hypokondristimulerande reklam. Det finns inget fritt med att låta våra skattepengar bidra till en cykel som ökar nätläkarnas vinst och medborgarnas oro. Det finns inget fritt med vårt stöd till Kry.
Med risk för att låta både värdekonservativ och ekonomiskt vänster, tycker jag att nätläkarna inte borde subventioneras som de görs, om stödet används för att skrämma medborgare och därmed erhålla mer bidrag. Det är ett klassiskt exempel på positiv återkoppling och en ond spiral in i ett Sverige där vi alla är hypokondriker. Gärna tillgängligheten och effektiviteten, men inte om den kräver rädsla. Gärna fria marknaden, men inte statligt subventionerad utnyttjande av medborgare.
Birger von Schenck
Skribent Liberal Ungdom
Liberal Ungdom 