Kategoriarkiv: Karin Pettersson

Vissa fenomen är så väletablerade i det kollektiva minnet att vi tror att vi minns dem själva. 9/11. Woodstock. Börskraschen. VM -94. I historiens långa kedja av dagar finns det vissa händelser som var så märkvärdiga att det råder ett konsensus, precis då skedde Förändringen. Det är inte helt otroligt att 2020 års pandemi kommerFortsätt läsa ”Ledare #4”

Hej förbundet! Det var inte meningen att det skulle bli såhär. När det nummer du nu håller i handen skrevs var det meningen att jag febrilt skulle packa till kongressen, och försöka sova ikapp efter Almedalen. Så borde det varit, om det hade varit som vanligt. Förändring är det enda som är konstant, som detFortsätt läsa ”Ledare #3 2020”

Ordet “pandemi” går varmt på alla ledarsidor, twitterkonton och andra nyhetsrapporteringar värda namnet. Men det här är inte den första pandemin som har drabbat västvärlden sedan 1918. Det finns ytterligare en, som i det tysta skördat offer i rasande fart. Den sprider sig över västvärlden, och vi talar knappt alls om den. Sömnbrist. Det kanFortsätt läsa ”Det vi inte längre kan blunda för”

Hej igen. Det märkliga med den rådande tiden är för min del att dagarna fortsätter gå parallellt med att allt står stilla. När universiteten stängde haglade snöblandat regn, nu täcks vägarna av fallen hägg och solen går aldrig ner. Början av sommaren präglas ju även av nomineringstider och till er som kandiderar önskar jag ettFortsätt läsa ”Ledare #2 2020”

När karaktären Dan Humphrey, i första säsongen av Gossip Girl, ska förklara varför Princeton University vill ha honom som elev säger han: “Like my parents used to say, I have never met a word I did not like”. Jag tycker om den beskrivningen, även om den inte stämmer särskilt väl in på mig. Det finnsFortsätt läsa ”Med orden närmast hjärtat”

Mejl efter mejl från partister trillar in. Möten, årsmöten, avtackningar. Allt ställs in. Vissa av dem behöver ombokas. Många av dem kan klaras av i mejltråden, de behöver knappt en videokonferens. Frågan är om våra partister kommer komma ihåg det, sen. Vi kommer hitta oss själva i det vi saknar. I dem vi saknar. MångaFortsätt läsa ”Ledare #1 2020”