Varning för (L)iberalt innehåll

Leo Sokolow Romin
Skribent

Det är något med denna tidning som är helt mirakulöst. Ett gäng tonåringar och tjugoåringar som skriver och läser andra tonåringars och tjugoåringars betraktelser, allt med avstamp i en idétradition som förvaltats i tusentals år. En idétradition som är så tilldragande att människor som inte ens fått sitt första jobb kan känna att den är värd att ägna sitt liv åt. Här sitter vi. Men det är ingen slump. I alla tider har dessa idéer blivit förvaltade och utvecklade av filosofer och andra teoretiker. Det har de inte gjort för pengarna, berömmen eller “the ladies”, eller andra typer av kortvariga gratifikationer, utan istället för deras kärlek till kunskap och deras vilja att förvalta idéer om individens suveränitet och kunskapens kraft. “Här och nu” har varit sekundärt. Liberalism tillhör den som är universell i sina värderingar, genom både tid och rum. Tvåtusen år efter Aristoteles sade “Of all the varieties of virtues, liberalism is the most beloved” sitter vi här och läser än.

Det finns fler saker som binder oss samman än vår kärlek till individens rätt; vi är alla unga med någon typ av ambition. Trots vår relativt korta tid som jordbor känner vi att vi har anspråk på den politiska sfären. Vi studerar, organiserar oss och debatterar – med vänner och familj som riksdagsledamöter på twitter. Vi gör allt för att påverka. Uppdraget är däremot inte lätt som ung och underordnad. Beslutfattandet ligger i händerna hos de etablerade politikerna, ekonomerna, affärsmännen, juristerna, etcetera. Ramen för debatten sätts av opinionsbildare som oftast består av akademiker, lobbyister, skribenter, kommentatorer, och för att inte glömma, folket. Var någonstans i denna djungel får en 15–25-åring plats? Sällan är den debatt som vi ser här och nu är den vi vill ta del av. Vi vill påverka beslutfattarna men vet inte hur. 

Så vi bara ger oss in i debatten. Vi lär oss att snabba utspel, påhopp, kreativa tweets och provokation är sättet att påverka. Genom att breda ut sig i debatten här och nu skapar vi oss själva ett namn. Vi måste haka på trender, annars blir vi bortglömda. I politikens snabba spel är det dock lätt att gå vilse i sina värderingar. Opinionsläget ändras, åsikter byts ut, ord får ny betydelse och det är vår uppgift att hänga med.

På landsmötet 2015 röstade dåvarande Folkpartiet, som en del av “partiets förnyelse”, för att byta namn till Liberalerna. Det råa partipolitiska begreppsliggörandet av ordet Liberalism verkade först inte så farligt. Sedan kom valkampanjen och begreppet liberalism började användas i alla politiska sammanhang; “Varning för liberalt innehåll! Kugga eller plugga?”, “Varning för liberalt innehåll! Trygghetskris eller polis?” eller “Varning för liberalt innehåll! Örnsköldsvik”. Om ni minns analyserna efter valet 2018 så sades det att alla partier vann, utom just Liberalerna. Om jag satt med i Liberalernas grupp för eftervalsanalys hade jag nog tagit chansen att döma ut namnbytet som ett av de största misslyckandena. Att tillskriva ”liberalism” till kassa ståndpunkter legitimerar dem inte.

Tre år senare har partiet inte blivit bättre. Liberalism kan vara alltifrån stram migrationspolitik till förbud mot kusingifte. Partiet snittar undret 3%. Risken är stor att Liberalerna åker ur riksdagen nästa val. Det kommer att innebära en politisk förlust i vissa frågor, men för liberalism-begreppet, och för oss, kommer detta vara en vinst. I skuggan får man chansen att omdefiniera sig själv. Man kan säga upp de gamla skyldigheterna, bygga på och göra sig själv mer robust, vässa sina tankar och argument. Man kan också frigöra sig från behovet att vara relevant och alltid behöva stå med på dagordningen. Ge upp idén om här och nu och till förmån för överallt och för alltid. 

Strävan efter sin egen relevans kostar integritet. Liberalismen kunde säkert ha hållit sig relevant under hela medeltiden ifall dåtidens liberaler försökte övertyga om att det var liberalt att bevisa Guds existens; “Varning för liberalt innehåll! Det går inte att tänka sig något större än Gud, därför måste Gud existera med nödvändighet.” Vi är unga och oskyldiga, och har än inte blivit berövade på vår integritet. Ta ett kliv tillbaka, jämför ditt behov av relevans och dina värderingar mot varandra, och bestäm dig. Vill du vara relevant eller vill du förvalta Liberalismens idébygge? Pick one. Här och nu eller överallt och alltid? “Örnsköldsvik” eller “individ”?

Leo Sokolow Romin
Skribent Liberal Ungdom

%d bloggare gillar detta: