Ett frihetens decennium

Lovis Lindquist
Skribent

Precis som 1920 var det nog många som tänkte att 2020-talet skulle bli ett episkt årtionde, ett nytt roaring 20’s. Istället har det börjat mer likt ett screaming 20’s med pandemi, fruktansvärda skogsbränder i Australien och riksrätt. Flera ledare har utnyttjat Coronapandemin för att inskränka mänskliga rättigheter​ ​men blickar man ut i världen finns det hopp. Trots pandemi och motgångar fortsätter Paraplyrörelsen i Hongkong och folket i Belarus att kämpa för mänskliga rättigheter och demokrati. 1920-talet präglades inte bara av jazz och dekadens. Det präglades även av kvinnorätts- och arbetarrörelsens kamper. Vilka frihetskamper kommer prägla 2020-talet? Vilka länder kommer gå i Hongkong och Belarus fotspår?

Paraplyrörelsen i Hongkong bildades redan 2014 men har sedan dess växt i rasande fart. Detta märktes inte minst under protesterna under 2019-2020 som skedde till följd av en ny säkerhetslag som skulle göra det möjligt för den kinesiska staten att gripa invånare i Hongkong i större utsträckning. Polisens våld mot demonstranterna har nog öppnat upp mångas ögon för hur illa den kinesiska staten faktiskt beter sig och har fått stort internationellt genomslag. Paraplyrörelsen kommer utan tvekan att inspirera andra frihetskamper i framtiden, om den inte redan gjort det.

Protesterna i Belarus har inte fått lika stort internationellt genomslag som de i Hongkong men är inte mindre viktiga. Belarus är trots allt Europas sista diktatur och ett avskaffande av den skulle vara en stor seger. Till följd av det så-kallade valet i maj 2020 fick folket i Belarus nog och gick ut på gatorna för att demonstrera. Precis som i Hongkong har demonstranterna mötts av våld från statens sida men många poliser och militärer har öppet tagit ställning mot staten. Det ger verkligt hopp om att en förändring är möjlig. Men det är en lång väg att gå. Att gå från diktatur till demokrati är inte enkelt men med tanke på hur stor uppslutning protesterna fått är det inte helt omöjligt att Belarus är en demokrati i slutet på detta decennium.

Ungern har under Viktor Orbáns ledning blivit allt mer auktoritärt. Han har bland annat gett sig själv ensamrätt för lagstiftning under Coronapandemin, attackerat den akademiska friheten och sett till att domstolen nu lyder direkt under justitieministern – allt detta direkt antidemokratiskt. Men långt ifrån alla ungrare håller med Orbán och det märks. Det liberala partiet Momentum bildades 2017 som en motreaktion på Orbáns politik och den utbredda korruptionen. I EP-valet 2019 blev de tredje största parti och inför valet 2022 har de slagit ihop sig med andra oppositionspartier, samtidigt som undersökningar visar att Orbáns stöd har sjunkit under det senaste året. Jag tror att vi kan våga hoppas på ett maktskifte i Ungern 2022 som skulle kunna släppa in landet i den europeiska gemenskapen på riktigt igen. Detta vore inte enbart en seger för Ungerns invånare – utan för hela Europa.

Om vi istället vänder blicken mot Sydostasien finns det en för oss kanske lite mer okänd, men inte mindre viktig, frihetskamp. I början av 2020 började folket i Thailand demonstrera. Det började som en protest mot ändringar i Thailands konstitution och premiärminister Prayut Chan-o-cha, som tidigare var ledare för den militärjunta som styrde mellan 2014 och 2019. Senare har protesterna även kommit att omfatta mycket mer som liberaler kan hålla med om. De kritiserar monarkin, alkoholmonopolet och kräver att kvinnor får fler rättigheter, bland annat en liberalisering av den stränga abortlagstiftningen. Thailand är ett mycket konservativt land men många av demonstranterna är, precis som i Hongkong och Ungern, ungdomar. Deras kamp har inte varit enkel men det är möjligt att landet blir både demokratiskt och öppensinnat – kanske till och med liberalt – under 2020-talet.

Ungern och Thailand är bara två exempel på länder som kan gå i Hongkong och Belarus fotspår under 2020-talet. Vad som händer de närmsta tio åren är svårt att förutspå. En frihetsrörelse kan till synes bara dyka upp eller växa explosionsartat från ingenstans. Kommer till exempel Irans befolkning göra uppror under 2020-talet eller ligger det ännu längre bort i framtiden? Med bland annat tvång och ekonomisk nedgång borde vi inte annat än att förvänta oss många frihetskamper, både stora som små, under detta årtionde – förr eller senare får folk nog. 2020-talet har i mångt och mycket börjat med pessimism och frihetsinskränkningar men kanske kan det sluta med framtidsoptimism och nyvunnen frihet.

Lovis Lindquist
Skribent Liberal Ungdom

<span>%d</span> bloggare gillar detta: