Vi gottar oss i folk som inte beter sig – i tv-soffan, på nätet och i andras liv. Men i verkligheten? Då kallas det värderingskris. Vem avgör egentligen vad som är ett gott beteende?

“Folk kan inte bete sig” hörs överallt: i skolan, på arbetsplatsen, på spårvagnen och i politiken. Men jag undrar: Vilka är egentligen “folk”? Vad räknas som ett gott beteende? 

När Simona Mohamsson i Almedalen säger att hon vill arbeta för ett Sverige där fler beter sig, blir det genast intressant att fundera på vem hon egentligen riktar sig till. Är de unga? Pensionärer? Influencers? Föräldrar? Svaret är, som ofta i sådana här sammanhang, lika vagt som oroväckande konkret. Kanske borde hon illa kvickt tillsätta en utredning. En som kartlägger vem som behöver “skärpa sig”. Man undrar nyfiket vad en sådan utredning skulle föreslå. Återinförda betyg i ordning och uppförande? En statlig beteendeombudsman, där vi anonymt kan anmäla grannar för förargelseväckande beteende? Eller varför inte en ny diagnos – Verbal Direkthetsyndrom (VDS)? Ett tillstånd som innebär oförmågan att linda in obekväma budskap. Vore det inte rimligt att införa en obligatorisk föräldrakurs i folkvett, gärna innan barnet ens är fött? Förebyggande åtgärder, som det heter. 

Men handen på hjärtat: finns det någon som alltid sköter sig till hundra procent? Har ni sett våra mest populära realityprogram? Där vuxna människor släpps in i en isolerad bubbla och snabbt tappar allt vad hyfs heter. Eller Gift vid första ögonkastet, där halva nöjet är att se människor kraschlanda i sina egna kommunikationsproblem och passivt-aggressiva blickar. Vi älskar att titta på folk som inte beter sig. Det är själva essensen i vår samtida underhållning. Men när samma beteenden dyker upp i verkligheten, då kallas det “brist på uppfostran”, “dålig integration” eller ”värderingskris”. Här skaver något i svensk kultur: vi klagar ständigt, men sällan på oss själva. Det är allt någon annan som är problemet. Någon som tränger sig i kön. Någon som tar Ozempic. Någon som gör ett uselt sommarprat. Någon som kryddar sitt CV. Vi kräver att andra följer våra ideal och uppfattningar. Men vad blev det av tanken att få leva som man vill, så länge det inte skadar någon annan? 

Nu räcker minsta avvikelse för att tolkas som ett hot mot samhällsordningen. Det luktar mer 50-tal än framtiden. Det som en gång handlade om självförverkligande har nu blivit en fråga om självkontroll. Liberalerna kan inte – och ska inte – styra över det som sker i vardagslivet. Och tur är väl det. Annars är tron på individens frihet bara ett spel för gallerierna. Liberalismen handlar om tolerans och rätten att leva olika. Därför blir det ironiskt när Mohamsson delar ut pekpinnar som hon vore moralens sista väktare. För vad är det egentligen hon säger? Att staten ska lära oss hur vi beter oss och forma våra värderingar. Det låter mer som en konservativ eller kommunistisk samhällsform än liberalt.

 Den nya batongliberalismen påminner om en ung KDU:are som oroar sig för att liberalismen saknar idéer om vad som håller ihop samhället och inte tar hänsyn till kultur och historia.  Så vem ska övertygas här? Är det väljare från höger, vänster eller kanske bara ett desperat försök att fylla det ideologiska tomrummet som vissa tycker att liberalismen lämnat? Om alla som inte redan “beter sig ” enligt manualen ändå förväntas att bilda sig och bry sig – då är det höga krav vid stället. Inte på samhället, utan på individen. Och när det kommer från en liberal – då är det inte frihet som står i centrum längre. Det är lydnad.

Alvin Landström
Skribent Liberal ungdom

Sverige är fortfarande en monarki. Det innebär att statschefen tillsätts genom arv, att ämbetet går i blodslinje och att den som innehar det aldrig har valts av folket. Monarkin är en kvarleva från en tid då makt gick i arv och dess fortsatta existens är oförenlig med ett modernt och liberalt samhälle. Trots det är Liberalerna fortfarande inte för republik. Det är ett problem, inte bara för partiet, utan för hela den liberala rörelsen. Det är LUF:s ansvar att göra något åt det.

Vi i LUF har länge varit tydliga. Vi vill att Sverige ska bli en republik. Vi har motionerat om det, argumenterat för det och tagit strid för det internt. Men hittills har det inte räckt. Liberalernas partiledning duckar fortfarande frågan och undviker aktivt att ta ställning. Det är ett tydligt exempel på ett område vi har inte lyckats på. Vi har inte övertygat vårt eget parti om en av de mest självklara liberala reformerna i svensk politik.

Det är inte ett tillfälligt snedsteg. Det är en strukturell tystnad som är driven av politisk taktik. Man är rädd att stöta sig med “moderata stödröster” som vi just nu är beroende av. Man vill samtidigt inte skapa konflikt med andra partier. Man vill framstå som “samlande” i frågor som anses symboliska. Men detta är inte symbolpolitik. Det handlar om själva fundamentet för makt och legitimitet i en demokrati. Att statschefen inte är vald, inte är ansvarig och inte kan avsättas är en direkt motsägelse till liberala principer om maktdelning, ansvar och folkstyre.

Vi får ofta höra att Liberalerna inte längre uppfattas som ett liberalt parti. Republikfrågan är ett tydligt exempel på varför. Den visar hur man är beredd att överge ideologiska grundvärden för att anpassa sig till opinionen, i stället för att försöka forma den. Det är LUF:s uppgift att bryta utvecklingen. Vi kan inte nöja oss med att ha rätt i sak. Vi måste göra republikfrågan till en prioriterad strid, inte bara på kongresser och i program, utan i varje sammanhang där vi representerar liberal politik.

Vi måste öka trycket inåt genom motioner, påverkan och strategiskt arbete mot partiet. Vi måste samtidigt öka trycket utåt, i debatten, i medierna och i rörelsen. Det finns ett fönster i svensk politik där republikfrågan kan växa. Missnöjet med monarkin är större än det politiska modet att säga det. Där ska vi ta plats.

Ett liberalt samhälle kräver ett liberalt statsskick. Så länge Liberalerna inte står upp för det så behöver LUF att göra det ännu tydligare, ännu hårdare och med ännu större fokus. Det är inte ett alternativ. Det är ett ansvar.

Ludwig Norman
Vice distriktsordförande LUF Örebro län

Året är 2015 och tre 18-åriga tjejer kliver upp på scen för att framträda låten “Hello Hi” i Melodifestivalen. Trots att de inte ens tar sig till andra chansen blir det nyskapade bandet Dolly Style en succé bland de yngre tittarna. Dolly Style är dock inte som vilket band som helst . Dolly Style är snarare en musikalisk variant på McDonalds, ett redan färdigt koncept som är utprövat efter en målgrupp, en jämförelse som grundaren Emma Fors själv har använt. Dolly Style startades inte av originalmedlemmarna utan av Emma Fors och Palle Hammarlund som ett koncept. Att ett band startas av ett skivbolag eller producenter är inte unikt, men det som särskiljer Dolly Style från många andra sådana band är inriktningen på barn som publik. 

Barn är den perfekta målgruppen för den som  vill tjäna pengar. När Dolly Style:s fans växer upp och börjar tycka att de är töntiga kommer en ny generation som uppskattar dem. Till skillnad från tonåringar har barn ungefär samma efterfrågan oavsett generation. Peruker, starka färger och gulliga kläder är ett koncept som barn inte tröttnar på. Dessutom gör skandaler mindre skada på varumärket då 6-åringar helt enkelt inte läser Expressen eller förstår skandalen på samma sätt som en 16-åring skulle göra. Små barn har inte upptäckt cancelkulturen än. Det är antagligen anledningen till att dokumentären “Dolly Style-fabriken” inte förstörde Dolly Styles karriär. I dokumentären kom det bland annat fram att medlemmarna hade behandlats illa av grundarna. Den första Molly, Carolina Magnell, berättar i dokumentären att grundarna försökte tvinga henne att ta ADHD-medicin som enligt henne inte fungerade. Om en liknande dokumentär skulle göras om Hov1 hade skadan blivit större. 

Dolly Style visar även den fula sidan av kapitalismen. Bandet är skapat för att kunna byta ut medlemmarna när de blir för bråkiga. Molly, Holly och Polly ses inte som riktiga personer utan karaktärer. Förvisso är de flesta människor utbytbara i sina arbeten men det är ändå en skillnad i musikbranschen. Till skillnad från vanliga jobb bygger en stor del av musikbranschen på de individer som framför musiken. När artisterna istället förvandlas till utbytbara karaktärer uppstår en ny nivå av cynism. Bandmedlemmarna blir inte längre individer utan snarare seriefigurer. 

Denna insikt fick den första Holly, Alexandra Salomonsson, att lämna bandet. Denna utbytbarhet visar på en skev människosyn av grundarna. Rent strategiskt är detta jättesmart men det går inte att komma ifrån att det är moraliskt tvivelaktigt. Det värsta med Dolly Style är dock de sexuella undertonerna i en del av deras låtar, låtar som är riktade till barn i 6-10 årsåldern. Detta fick den första Polly, Emma Pucek, att lämna gruppen. I deras andra singel Cherry Gum sjunger de “you can hear me when I come when I pop my cherry gum”. En del kritiker, inklusive Emma Pucek, menar att detta anspelar på uttrycket “popping a cherry” som betyder att tappa oskulden. Varför grundarna har valt att anspela på sex, när publiken i huvudsak är barn, kan vi bara spekulera om. Men de gamla medlemmarna har i dokumentären “Dolly Style-fabriken” anklagat grundarna för att försöka nå ut till äldre män med denna strategi. 

Även fast Dolly Style skapades i ett vinstintresse gör det inte något för det skapar ändå lycka hos deras målgrupp. Idag när barn ser skadliga skönhetsideal på sociala medier är det positivt att Dolly Style finns och kan nå ut med bra budskap som att man ska vara sig själv. Även fast de gör det för att tjäna pengar så påverkar budskapen barnen som hör det, resultatet blir i slutändan positivt. Dolly Style säljer även merch som gör att man kan se ut som dem, till exempel perukerna som de själva använder. Detta gör att deras fans kan bli sin egen Dolly Style. Detta ger också en form av lycka hos deras fans, vilket barn vill inte se ut som sin idol? Merchen säljs i ett uppenbart vinstintresse men det uppskattas fortfarande, vilket är det som spelar roll. Bland det viktigaste i kulturen är att det uppskattas av folk. 

Dolly Style har genomgått en del förändringar sedan Melodifestivalen 2015. Ingen av originalmedlemmarna är kvar i bandet, det finns nu en gulhårig karaktär vid namn Yolly och bandet ägs nu av de nuvarande medlemmarna istället för grundarna. Trots dessa ändringar består fortfarande konceptet, tjejer i peruk som har gulliga färgstarka kläder som sjunger låtar med svängiga melodier som barn uppskattar. De flesta barn bryr sig inte om att Dolly Style skapades för att tjäna pengar och det är inte heller fel att Dolly Style kapitaliserar på barns lycka.

Linn Danell
Skribenter Liberal ungdom

I en glänta vid Siljans viskande rand samlas årligen hundratals personer för midsommarfirande. Med kransar av skogsnäva och blåklockor, stillsamma toner från en avlägsen fiol och en fond av cinnoberröda stugor – formas sinnebilden av svensk kultur. Samtidigt är scenen inte mer än ett desperat försök till konformism. En vilja att ur tradition skapa gemenskap och ett symptom på den samtid där eskapism blivit statsreligion.

Att kultur existerar råder ingen tvekan. Det räcker att lämna hemmets trygga väggar för att höra gatumusikanter spela, bibliotek passera revy och obskyra konstinstallationer uppenbaras. Vilken roll den ska ha i samhällslivet är dock betydligt mer omdiskuterad. Å ena sidan tycks principen om armlängds avstånd upphöjts till gudalag. Å den andra ska en kulturkanon utformas för att skapa gemensamma referensramar – som om politiker är klokare än individen och spontant uppkomna ordningar.

Friedrich Hayek, österrikisk ekonom tillika nobelpristagare, argumenterar i essän ”The Use of Knowledge in Society” för att den viktigaste kunskapen är spridd och situationsbunden. Oavsett intention kommer politiker inte ha möjlighet att planera fram en gemensam kultur, eller för den delen ekonomisk tillväxt. Det är därför vi har en marknad. Där kan priset signalera brist samt överflöd och fungera likt ett decentraliserat informationssystem. Så varför inte låta marknaden forma även den svenska kulturen?

Dagens kulturella fenomen har till stor del växt fram organiskt och inte sällan till följd av kommersiell potential. Tjänster såsom Spotify och Storytel erbjuder inte enbart ett samlat utbud utan låter även algoritmer, genom rekommendationer och anpassade spellistor, styra våra kulturella upplevelser. I stället för att planlöst botanisera bland bibliotekens hyllor eller följa en statligt framtagen lista, gör marknaden så att vi enkelt kan bredda våra kulturella upplevelser utifrån en redan känd grund.

Viljan att gjuta folk i gemensam form kommer emellertid fortsatt att existera. Detta inte minst så länge kultur tillskrivs ett högre värde, och kunskap om kompositioner likt Goldbergvariationerna samt konstverk såsom Skriet ses som tecken på allmänbildning. Genom sociala förväntningar och subtila koder riskerar kulturen således att bygga murar snarare än gemenskap och premiera slentrianmässig eskapism i stället för nyfikenhet.

Eller för att uttrycka det på ett sätt som även den kulturellt berikade förstår. Att betrakta kultur som ett egenvärde riskerar reducera oss till diminutiva verklighetsmänniskor och förinta möjlighetsmänniskans optimism.

Trots att kultur kan anta såväl frigörande som bildande former är det till syvende och sist ett utpräglat särintresse. När denna diffusa föreställning gång efter annan placeras på en vinglig piedestal är det sällan till följd av dess inneboende värde, utan snarare samtidens rädsla inför att lämna en kollektiv trygghet. En chimär för tvivel och osäkerhet. Ett desperat försök att möblera livets tomma rum.

Adam Furustam
Skribenter Liberal ungdom

Kandiderar till förbundsstyrelsen

Vem är du?
Jag är en liberal, en republikan, en gymnasieelev och en örebroare. 

Vem är du, i LUF? 
Killen som vill kampanjar lite för mycket och som älskar att fika med partister. 

Vad vill du bidra med i förbundsstyrelsen?
Energi och pondus. Vi kan inte bara ha folk som sitter och rullar tummarna i Stockholm, speciellt under ett valår. 

Vad borde LUF fokusera på inför och under valet?
Frågor unga faktiskt bryr sig om. Alkohol, cannabis och att få en bra utbildning.

Vad är den viktigaste frågan att driva till Liberalernas landsmöte enligt dig?
Republik. Man kan inte vara liberal och rojalist. 

Hur borde LUF ställa sig gentemot L?
Vi borde kräva mer. Jag är definitivt för att kampanjstrejka om Liberalerna fortsätter vara såhär oliberala och fortsätter med SD-samarbetet efter valet. 

Vad är din ideologiska beteckning?
Jag är liberal endast. Jag kopplar mig inte till en ideologisk inriktning. På vissa frågor är jag mer libetarian och vissa mer socialliberal. Man ska inte stänga någon dörr när det gäller politik. 

Vem är din politiska förebild?
Har ingen speciell. Alla politiker i slutet av dagen har svikit oss unga. 

Vad väljer du helst: att kampanja eller att skriva debattare?
Kampanja. Den riktiga förändringen sker ute hos de unga.

Kandiderar till förbundsstyrelsen

Vem är du?
Jag heter Hedvig Lindgren och är 24 år gammal. Jag är utbildad miljövetare och arbetar idag som kampanjansvarig för Liberalerna Stockholm. 

Vem är du, i LUF?
Jag är en socialliberal kampanjare. Jag brinner särskilt för frågor som miljö,klimat,hbtqi och minoriteters rättigheter. 

Vad vill du bidra med i förbundsstyrelsen?
Jag vill bidra med erfarenhet från kampanjarbete och strategisk planering. Framför allt vill jag se till att hela LUF är väl förberett inför valet och att varje distrikt har verktyg, stöd och självförtroende att göra skillnad.

Vad borde LUF fokusera på inför och under valet?
Att synas, höras och stå tydligt för våra värderingar. Vi ska vara ett kampanj maskineri men också en röst för idéer som annars riskerar att tystna i valrörelsen. Vi ska se till att få in en ny generation i beslutande församlingar. 

Vad är den viktigaste frågan att driva till Liberalernas landsmöte enligt dig?
Jag vill se till att Liberalerna driver en politik som ger plats för en ny generation som miljö- och klimatfrågorna. 

Hur borde LUF ställa sig gentemot L?
Vi ska vara tydliga, konstruktiva och självständiga. Vår roll är att flytta partiet framåt, inte att följa efter.

Vad är din ideologiska beteckning?
Socialliberal 

Vem är din politiska förebild?
Barbro Westerholm 

Vad väljer du helst: att kampanja eller att skriva debattare?
Kampanj alltid kampanj

Kandiderar till förbundsstyrelsen

Vem är du? 
Jag heter Maja Nilsson, 19 år från Kalix. Utanför politiken studerar jag naturvetenskap, åker längdskidor, gymmar och umgås med vänner. Jag gick med i LUF 2019. Inför skolvalet 2018 fastnade jag för liberalismen – för idén om att varje människa ska få forma sitt eget liv. Det blev starten på mitt engagemang. 

Vem är du, i LUF? 
Jag är ordförande för LUF Norrbotten och har varit aktiv i reformgruppen Utbilda för framtiden. Jag var med i uppstarten av LUF Kalix 2019 och återuppstarten av LUF Norrbotten 2024. 

Vad vill du bidra med i förbundsstyrelsen? 
Jag vill bidra med ett perspektiv från glesbygd och lokal återväxt. Jag är van vid att bråka med sossar – i och utanför partiet. Jag är inte rädd att vara obekväm, och jag står alltid upp för LUF:s värderingar. 

Vad borde LUF fokusera på inför och under valet? 
Vi ska göra politiken rolig, lärorik och social. Vi måste få fler aktiva. Om vi älskar det vi gör kommer det återspeglas i valresultatet. 

Vad är den viktigaste frågan att driva till Liberalernas landsmöte enligt dig? 
Individualiserad föräldraförsäkring. Frihet är värdelös om inte alla får ta del av den. Det ojämna uttaget är en mur som måste rivas. 

Hur borde LUF ställa sig gentemot L? 
LUF ska påverka, inte bara protestera. Vi måste våga säga ifrån – men också veta när vi påverkar mest. Regeringsfrågan kompromissar vi inte om. 

Vad är din ideologiska beteckning? 
Socialliberal. 

Vem är din politiska förebild? 
Adam Smith – för att han förenade marknadsekonomi med ett socialt ansvar.

Vad väljer du helst: att kampanja eller att skriva debattare? 
Kampanja.

Kandiderar till förbundsstyrelsen

Vem är du?
Jag heter Thea Erlandsson, är 22 år gammal och kommer från Göteborg. Till vardags arbetar jag som pol. sak på L:s riksdagskansli, men på fritiden tycker jag om att springa, läsa böcker och dricka öl med kompisar!

Vem är du, i LUF?
Jag har tidigare suttit i klubbstyrelsen för LUF Storgöteborg, samt varit skribent och redaktör för denna fantastiska tidning. 

Vad vill du bidra med i förbundsstyrelsen?
Som talesperson vill jag arbeta för att få ut mer av LUF:s politik i media, men också utveckla den politik som LUF har. Som ledamot i förbundsstyrelsen vill jag göra mer för att engagera och aktivera de medlemmar som LUF värvar, i synnerhet tjejerna. Fler tjejer borde ta plats i talarstolen på kongressen och sitta i våra styrelser. 

Vad borde LUF fokusera på inför och under valet?
LUF borde framförallt fokusera på att synas medialt inför och under valet, med smarta och genomtänkta politiska förslag. 

Vad är den viktigaste frågan att driva till L:s landsmöte enligt dig?
Det viktigaste är att försöka få igenom så mycket av LUF:s politik som möjligt. LUF:s vinster på landsmötet 2021 lade grunden för nuvarande skolpolitik. Det är LUF som påverkar partiet, inte tvärtom. 

Hur borde LUF ställa sig gentemot L?
LUF måste värna och vårda relationen med partiet. Dels för att LUF ska kunna påverka politiskt, dels för att varken LUF eller L finns utan varandra. 

Vad är din ideologiska beteckning?
Liberal. 

Vem är din politiska förebild?
Cecilia Malmström. 

Vad väljer du helst: kampanj eller debattartiklar?
Som tidigare skribent och redaktör för LU så är debattartiklar det självklara valet. 

Kandiderar till förbundsstyrelsen

Vem är du?
Principiellt lagd som uppskattar teoretisk-ideologiska diskussioner där yttre ramar ignoreras.

Vem är du, i LUF?
Tidigare bland annat distriktsordförande i Örebro, ordförande för distriktsrådet och ännu skribent för Liberal ungdom.

Vad vill du bidra med i förbundsstyrelsen?
Skapa opinion, underlätta engagemang och skapa ett mer bildat förbund. Utmana synen på vad opinionsbildning och engagemang i ungdomsförbund kan innebära.

Vad borde LUF fokusera på inför och under valet?
Vårt existensberättigande bygger på opinionsbildning. För ökat genomslag krävs en starkare organisation och fler aktiva medlemmar.

Vad är den viktigaste frågan att driva till Liberalernas landsmöte enligt dig?
Frihetliga vardagsfrågor. Att förhindra en åsiktsförflyttning i synen på statens förmåga att lösa samhällsproblem.

Hur borde LUF ställa sig gentemot L?
Förbundets medlemmar borde alltid vara principiellt kritiska mot människor med makt. Detta såväl internt som gentemot partiet. Liberalerna ska ses som ett medel, snarare än mål. Ett kraftfullt verktyg för att åstadkomma förändring. För största genomslag krävs stundvis pragmatism. Stundvis kritik för ideologiskt tveksamma reformer och förslag.

Vad är din ideologiska beteckning?
Liberal. Tror mer på negativ än positiv frihet. Statens uppgift är att undanröja hinder – individens att vara sin egen lyckas smed.

Vem är din politiska förebild?
Leif Kihlberg.

Vad väljer du helst: att kampanja eller att skriva debattare?
Det ena utesluter inte det andra. Kampanj under dagtid. Debattartiklar nattetid eller när pågående offentlig debatt kräver.

Kandiderar till förbundsstyrelsen

Vem är du?
Jag heter Alma Zarenoe och är en 19-årig tjej från Stockholm. 

Vem är du, i LUF?
Jag är andre vice ordförande i LUF Storstockholm och ledamot i IU.

Vad vill du bidra med i förbundsstyrelsen?
Jag vill bidra med kommunikation och viktig politik. Det är viktigt att vi visar vad vi tycker internt, för liberalerna och Sverige. Om vi inte håller med om ett beslut ska vi säga det.

Vad borde LUF fokusera på inför och under valet?
Vi bör kraftsamla, det kommer bli ett tufft val men vi måste vara redo. Om L satsar på att sitta i regering med SD, måste vi snabbt markera. Under valet måste vi vara tydliga: vi är liberaler, men också luffare. 

Vad är den viktigaste frågan att driva till Liberalernas landsmöte enligt dig?
Regeringsfrågan. Det oroar mig att vissa partister inte vill prata om det. Vi måste vara ärliga mot oss själva och våra väljare. Vill L samarbeta närmare med SD, då ska det sägas. Jag vill inte valarbeta för ett parti som vill sitta i regering med SD. 

Hur borde LUF ställa sig gentemot L?
Vi bör vara tydliga med L att vi är mer än en arbetskälla under valet, vi är drivna politiker som förtjänar att bli hörda. Vi bör även vara tydliga med vad vi tycker i regeringsfrågan och att LUF inte går med på vad som helst. 

Vad är din ideologiska beteckning?
Social liberal 

Vem är din politiska förebild?
Birgitta Ohlsson, hon är kunnig och stark. Hennes bok gav mig kraft, att vara politiker är tufft men viktigt och jag ser det som en ära att få vara en del av det. 

Vad väljer du helst: att kampanja eller att skriva debattare?
Jag älskar att skriva, så att skriva debattartiklar.