Generation Z anklagas ofta för att vara alldeles för fixerade vid att tjäna pengar. Ofta förklaras detta som ett kulturproblem, kantat av förebilder i form av ekobrottslingar och “grisch”-kultur på Tiktok. Politiker och debattörer beklagar en generation som verkar värdera ekonomisk framgång högre än ideal.
I ungdomsbarometern 2024 uppger 49 procent av de tillfrågade ungdomarna att det viktigaste för dem är att tjäna pengar. Samtidigt rapporteras en “växande entreprenörsanda”, då allt fler drömmer om att starta ett eget företag. Många verkar se detta som ett bevis för en generation besatt av ekonomisk framgång, men slutsatsen är förhastad.
Det många nämligen inte ens verkar fundera på är huruvida man kanske ställer helt fel diagnos. Kanske beror inte pengafixieringen främst på girighet – kanske är det snarare en rationell reaktion på en framtid där ekonomisk trygghet blivit allt svårare att ta för given. ‘
För många unga är egen bostad en svåruppnåelig dröm och en rapport från Mäklarsamfundet visar på stora skillnader mellan generationer när det kommer till hur svårt det är att köpa en första bostad. Idag tar det närmare 25 år för en ung person att spara ihop till den kontantinsats som krävs för att köpa en etta i centrala Stockholm, en siffra som kan jämföras med år 1975 när det endast tog ett par år. Att istället vända sig till hyresmarknaden inger inte direkt större hopp – kötiderna för hyresrätter i storstäderna är extremt långa och kan bland annat sträcka sig upp mot 30-40 år i centrala delar av huvudstaden.
Den svenska arbetsmarknaden är ytterligare en marknad där dagens unga kan förvänta sig att få det tufft, på grund av bland annat LAS och sist in, först ut-principen. De unga får det då svårare att hitta jobb och avancera inom företag, på en arbetsmarknad där erfarenhet premieras och anställningsskyddet i praktiken ofta gynnar dem som varit längst på arbetsplatsen.
Tittar man lite längre fram i en idag ung persons liv, hittar man det svenska pensionsystemet, där närmare 90 procent av pengarna som betalas in går direkt till dagens pensionärer. I takt med att födelsetalen minskar kommer alltså detta innebära att färre ska försörja fler. Detta gör att eget sparande blir viktigare för unga, när färre yrkesverksamma ska finansiera fler pensionärer.
Liberalismen har aldrig handlat om att dyrka pengar. Det den däremot alltid har handlat om är att människor ska ha möjlighet att forma sina egna liv. Ekonomisk självständighet blir därför inte ett mål i sig, utan en förutsättning för frihet. Därför är det inte så konstigt att unga tänker mer på att tjäna pengar när framtiden upplevs som allt mer osäker.
Vad finns det då att göra? Jo, till exempel skulle man kunna börja med att se till att det byggs fler bostäder. Att slopa det kommunala planmonopolet och påbörja arbetet mot fri hyressättning är bara två exempel på något en borgerlig regering skulle kunna genomföra. Sedermera skulle man kunna förbättra unga och låginkomsttagares möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden, i form av till exempel fler instegsjobb. Man skulle även kunna underlätta företagens möjligheter att anställa, genom exempelvis sänkta arbetsgivaravgifter och färre restriktioner och regler. Pensionssystemet tåls också minst sagt att ses över.
Om politiker på riktigt vill att unga ska tänka mindre på pengar måste man först ge dem större möjligheter att skapa ett liv där ekonomisk trygghet inte känns ouppnåelig. Fram tills dess är det inte konstigt att unga ser pengar som nyckeln till frihet.
Ture Johansson
Skribent Liberal ungdom
