Det kan låta märkligt att efterfråga fler konkurser i ett land som vill främja företagande. Men möjligheten att misslyckas är en förutsättning för att nya idéer ska kunna lyckas. I en marknadsekonomi växer företag som skapar värde, medan andra får lämna plats åt nya aktörer. Konkurs är därför inte ett systemfel utan en viktig del av ekonomins utveckling.
Ekonomen Joseph Schumpeter kallade detta för ”kreativ förstörelse”. Innovation handlar inte bara om att skapa nytt, utan också om att det gamla måste få försvinna. När resurser frigörs kan de användas där de gör större nytta.
I Sverige ses konkurs ofta som ett personligt misslyckande. Entreprenörer som misslyckas får svårare att få finansiering och möts ofta av misstänksamhet. I exempelvis USA betraktas tidigare misslyckanden oftare som värdefulla erfarenheter.
Samtidigt försöker staten ibland rädda företag som marknaden redan har dömt ut. Även om stöd kan vara motiverade i kriser riskerar långvariga räddningsinsatser att binda kapital och arbetskraft i verksamheter som inte längre är konkurrenskraftiga. Det hämmar innovation och försvårar för nya företag att växa.
Staten bör skydda människor, inte företag. Den som förlorar sitt jobb ska ha möjlighet att utbilda sig och hitta nya vägar framåt. Men politiken ska inte avgöra vilka företag som överlever.
I en tid då AI och automatisering förändrar arbetsmarknaden snabbt måste vi acceptera att vissa företag försvinner medan andra växer fram. Sverige behöver därför en kultur där det är lika naturligt att börja om som att lyckas. Utan rätten att misslyckas finns heller ingen verklig möjlighet att lyckas.
Julia Rönnbäck
Skribent Liberal ungdom
