“Du är från LUF, va?”
“Ja.”
Frågan kom från en årsrik partist medan jag var ute på årets första kampanj i januari i år. Han såg glad ut och jag var glad över att träffa en LUF-vänlig partist. Sedan förklarade han sig.
“Ni har ju varit lite gnälliga, men nu har ni äntligen mognat och ställt er bakom vägvalet.”
Jag började med politik för jag var trött på höger-vänster och fördelningspolitik och ville ha en politisk kraft som satte det progressiva och liberala först. Tio månader efter den där kampanjen i januari så blev inte allt som jag tänkte mig.
Jag minns alla de utan tro på politiken som man fick kämpa för att vinna över. Jag känner inte bara ansvaret för min egen röst, utan även för alla de andra jag fick att rösta på L. Det är frestande att lägga sig ner och hoppas på det bästa. Men precis som vi jobbade hårt för att vinna nya väljare och medlemmar ska vi jobba lika hårt mot partiet nu.
Jag kan ställa upp och kampanjar för partiet när det behövs. Men det räcker inte att bara vara kritisk i samband med att det ilskan efter ett dåligt avtal. Vi ska inte nöja oss förrän L ger upp allt samarbete med fascister.
Jag ställer inte upp i FS-valet för att det har varit min plan i flera år. Jag ställer inte upp för att det är ett steg i en karriärstege. Jag ställer upp för jag vill att den där årsrika partisten ska veta att, nej, LUF har inte “mognat”. Alla flyktingar är välkomna, vi ska rädda klimatet och vi är jäkligt PK (fast det får man väl inte säga i det här landet!)
Carl Sträng
Kandidat till ledamot av förbundsstyrelsen
Liberal Ungdom 