Jag borde vara vänster

Ung. Kvinna. Queer. Student. Vegetarian. Röstar vänster?

När jag avslöjar för människor att jag är liberal möts jag av chockerade ansikten. Vissa känner sig lurade eftersom sättet jag klär mig på och musiken jag lyssnar på inte förknippas med den politiska etiketten liberal. Och visst är det så att ens utseende och personlighet skapar en bild av vad man har för åsikter. Jag hade själv antagit att en vit straight man som klär sig propert och äter kött troligtvis röstar på ett borgerligt parti. Fördomar kommer man inte undan. Men frågan är om det är dessa identiteter som är grunden till ens politiska ställning eller om det är ens politiska ställning som leder till att man har vissa andra identiteter. 

Som kvinna och queer blir de feministiska frågorna och hbtq-politiken viktig för mig, eftersom det senare får en direkt påverkan på mitt egna liv och det tidigare är någonting jag inte kan förändra. Likt andra kvinnor föredrar jag därför partier som tar dessa problem på allvar, vilket råkar vara partier till vänster eller mitten. Rådande maktstrukturer är avgörande för min egna politiska ställning. Det är lättare för en man att inte bry sig om individualiserad föräldraförsäkring eftersom det ändå inte påverkar hans individuella inkomstnivå, medan kvinnor kollektivt drabbas. Det privata är politiskt, som det feministiska samlingsropet lyder. 

Däremot har jag svårare att förklara hur min vegetarianism eller alternativa musiksmak skulle ha med mina politiska åsikter att göra, men även detta kan förklaras med en sociologisk analys. Min tolkning är att om man redan tillhör en normbrytande grupp i samhället så blir det lättare att fortsätta vara normbrytande och utmana status quo. Det är lätt att vara annorlunda när man redan ses som det. 

Grupper som känner sig utstötta av samhället bildar subkulturer och egna communityn. Det är därför queerpersoner oftast tillhör samma umgängeskrets och det finns föreningar för människor med samma etniska ursprung. Subkulturer skapar ett sammanhang och en trygghet att befinna sig i för människor som upplever samhället på samma sätt och har samma identitet. Dessa subkulturer utvecklar också en mer distinkt och fullfjädrad intern kultur än den som anses överordnad, eftersom gruppen är mindre i storlek och mer sammansvetsad. Om man redan är en ung queer kvinna är det alltså sannolikt att man tar till sig fler egenskaper som associeras med den gruppen i samhället, därför att det binder en mer samman i det skyddsnätet. Tröskeln för att bli vegetarian är lägre om ens vänner redan är det. 

Det kan vara därför män generellt sett är mer individualistiska och kvinnor mer kollektivistiska. Män saknar ett behov av ett “eget” sammanhang eftersom de redan lever i maktstrukturer som är fördelaktiga till dem. Kvinnor måste däremot sluta sig samman för att bli starkare, vilket kan förklara varför kvinnor har närmare och större vänskapskretsar medan män är mer ensamma. Samma mönster går att se inom partier där det uppstår specifika kvinnoföreningar för att i större mån belysa kvinnorelaterade frågor. Även i LUF fanns det en gång i tiden tjejnätverk i de olika distrikten för att lyfta tjejer inom förbundet. Det betyder inte att män saknar egna sammanhang, utan att den rådande hierarkin i samhället redan tillhör männen. Och när kvinnor, queerpersoner och andra marginaliserade grupper då skapar egna separata sammanhang upplever (vita straighta cis) män det som ett hot, trots att de själva dominerat det politiska samtalet och maktens korridorer. 

För att sammanfatta, vissa av ens politiska uppfattningar grundar sig i ens identiteter såsom kön, sexualitet, etnicitet, religion, för att politiken kan få en substantiell påverkan på ens liv. Därefter följer andra identiteter som associeras med den gruppens subkultur. Det är dock viktigt att poängtera att detta endast är generaliseringar och samhällsmönster som används för att kunna synliggöra strukturer, såsom diskriminering på bostadsmarknaden och löneskillnader på arbetsmarknaden. Den egna individualiteten är inte helt utsuddad. Någonstans i den kollektiva analysen finns ändå det fria åsiktsbildandet och den egna personligheten. 

Annars hade det inte funnits köttätande vänstertjejer som shoppar fast fashion, eller källsorterande högersnubbar som lyssnar på Phoebe Bridgers, och det gör det ju ändå. 

Thea Erlandsson
Skribent Liberal Ungdom