
Skribent
Ibland tar jag en promenad genom Norra kyrkogården i Lund. Mellan nuet och dået är det lätt att känna sig liten. Tänk så många upplevelser, relationer, misslyckanden och framgångar som gömmer sig bakom namnen och årtalen på stenarna. Det är fint, tycker jag.
Bortsett från namn, årtal och symboler gömmer sig ofta något annat på gravstenarna, nämligen en yrkestitel. Det kan stå saker som ”Lantbrukaren Nils Svensson” eller ”Kommunalarbetaren Lars Bengtsson”. Det är tydligt att yrket är en viktig del av mångas identitet. Samtidigt är en människa är så mycket mer än en yrkestitel.
Många arbetare känner en yrkesstolthet, vilket är något bra. Elektrikern som finner glädje i att utöva sina kunskaper och färdigheter inom elektronik stärker både sig själv och hjälper sina medmänniskor. När individer brinner för att utöva sina yrken så bra som möjligt, resulterar det i effektivare samhällen med gladare medborgare.
Gemenskapen med medarbetare kan dessutom skapa en typ av mening. Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund på vilket samhället vilar. Vi minns Karl-Bertil Jonssons ord.
När arbetet sedan är slutfört, kan elektrikerns lön användas till att köpa hämtpizza eller åka på Hurtigruten. På så vis kan arbete skapa frihet.
Samtidigt kan ett arbete innebära ofrihet. Lönearbete skapar en beroendeställning gentemot arbetsgivaren, eftersom den som arbetar är beroende av att få behålla jobbet för att få sin lön. Det går förstås att byta jobb och välja bort dåliga arbetsgivare, men arbetstagaren kommer nästan alltid vara mer utbytbar än arbetsgivaren. Som anställd är det ofrånkomligt med någon form av beroende till chefen.

Att vara anställd innebär att någon annan bestämmer över stora delar av ens tid, vilket kan vara påfrestande. Om för mycket tid tas i anspråk och den anställde inte alls trivs med sina arbetsuppgifter, finns en risk att arbetet leder till utbrändhet. Därför är det viktigt att hitta en balans mellan arbete och fritid.
En vanlig missuppfattning hos liberaler är att frihet är pengar. Det är inte sant. Ekonomisk frihet är att kunna välja mellan pengar och fritid. Om fritt tänkande individer väljer att arbeta hårt för att bli rikare och kunna göra mer, så är det bra. Elektrikern kan gå från hämtpizza till gourmetrestaurang och från Hurtigruten till lyxkryssning i Karibien.
Det finns dock inget som säger att valet av pengar framför frihet behöver vara det bästa. Om elektrikern mår bättre av att arbeta halvtid, för att exempelvis få spendera mer tid med familjen eller lära sig att sticka, är det ett precis lika bra val. Elektrikern kanske helt enkelt blir lyckligare av att byta hämtpizzan mot falukorv och Hurtigruten mot roddbåt, för att få mer fritid.
Ett spännande verktyg för att hitta balans och mening i sitt arbetsliv är det japanska begreppet ikigai, som betyder ungefär ”meningen med att finnas till”. Ikigai handlar om att identifiera punkten som kombinerar talang, mission, passion och profession för en viss människa. Jag är övertygad om att vi alla skulle må bra av att hitta något som vi är bra på, känns meningsfullt, är roligt och kan ge en inkomst. På så vis kan ett yrke bli en meningsfull identitet.
Det finns också många fler sätt att skapa en identitet än ett jobb. Vår kära elektriker kanske är nyliberal, punkare och extremt intresserad av andra världskriget. Jag tror att varje människa mår bra av att ha flera olika identiteter och sammanhang. Det räcker oftast inte med ett yrke.
Vi alla borde sträva efter ett roligt och stimulerande yrke som går att balansera med resten av livet. Men yrket får aldrig bli hela identiteten. Jag drömmer om ett samhälle där gravstenarna är fyllda med självvalda identiteter som ”punkare” och ”MÖP”. Ditt yrke kan och bör vara viktigt för dig, men du är mycket mer än så.
Viktor Karlsson
Skribent Liberal Ungdom