Kulturhögern

Konsten och kulturen domineras av vänstern. Genom en frihetlig samhällsvision som väcker känslor kan högern och kulturen komma närmare varandra.

Det är ingen hemlighet att det råder stor brist på högerprofilerade kulturskapare. I början av 2022 fick Moderaterna smäll på fingrarna för att ha använt en låt från First Aid Kit på partiets Instagram. Den skönsjungande duon gav sin respons på Twitter: ”Fråga gärna innan ni använder vår musik i era kanaler. Vi hade sagt nej. Vi tar kraftigt avstånd från er.”

Det är bra att artister tar politisk ställning, fler borde följa First Aid Kits exempel. För högerns del finns det emellertid hög risk att en sådan utveckling skulle bli lite pinsam. Väldigt få artister är nämligen uttalat höger. Detsamma gäller skådespelare, författare, konstnärer, poeter och komiker. Till och med högertidningarnas kultursidor är i många fall vänster. Vänsterns dominans över kulturen tvingar moderater att gräva riktigt djupt om de vill ha en chans att hitta en högerartist.

Jakten på varför kulturen är vänsterdominerad kan inledas vid känslornas centrala roll i konst och kultur. Berättelser, musik och bilder väcker sinnen, delar erfarenheter och får oss att känna saker. Enligt min mening borde politik också handla om känslor. Vad vore politik utan ett engagemang, en vision, ett driv, en låga, en gemenskap, ett självuppfyllande?

I politiska sammanhang ses det ofta som en förolämpning att vara känslostyrd, men denna oskrivna sanning går helt klart att ifrågasätta. Så länge känslorna och värderingarna inte resulterar i ogenomtänkta särlösningar, är de snarast en förutsättning för bra politik. Känslor och värderingar tänder den inre lågan som gör att vi investerar själ och tankekraft i besluten som ska fattas. Det är när den ideologiska lågan slocknar som politiken riskerar att hamna fel.

Både vänstern och kultursfären är bra på att väcka känslor. Antirasism, kvinnokamp, identitet och sammanhang ligger i kulturvänsterns DNA. Samtidigt är typiska högerbudskap mycket ovanligare inom kulturen. Det kan tyckas fullt naturligt. Jag hade inte heller velat sjunga om att kärnkraft ger mer planerar elproduktion eller att sänkta marginalskatter ger högre incitament till arbete. I stället behövs en liberal berättelse som fångar människor på fler sätt än teknokratiska och samhällsekonomiska uträkningar.

För att kunna spela på känslor krävs argument som talar till hjärtat. First Aid Kits kritik av Moderaternas klipp på Instagram fortsätter: ”Vi tror på ett inkluderande samhälle, och anser att er politik bidrar till motsatsen.” Om bara högern kunde visa på ett inkluderande samhälle, hade avståndet till kulturens känsloyttringar minskat. Liberaler behöver helt enkelt bli bättre på att presentera värderingsstyrda omfamnande argument.

Det är dags att formulera en liberal samhällsvision som bygger på idéer om frihet och rättvisa. Potentialen är stor för berättelser om starka människor som vågar vara sig själva, brinna för något, stå för sina åsikter och gå emot konformativa ideal. Högern behöver prata om frigjorda individer som skapar mening i sig själva och frivilliga gemenskaper. När människor får vara unika blir också sammanhangen rikare.

En viktig del av en liberal samhällsvision är ett rättvisebegrepp som ger alla människor så goda livsförutsättningar som möjligt och bekämpar fattigdom snarare än rikedom. En liberal värld ser inga gränser och behandlar varje människa som ett mål snarare än ett medel. Att låta pengar spela en central roll i ett samhälle är fint så länge de ekonomiska grundförutsättningarna är rättvisa. 

Genom att kombinera självförverkligande frihetsideal med en liberal berättelse om rättvisa skapas en grund för känslomässigt skapande. I den bästa av världar hade fler skapande människor som bryr sig om frihet och rättvisa kunnat förstå liberalismens storhet. Kanske hade till och med tankar om frihet kunnat smyga sig in i det fria kulturskapandet.

Hur gick det då för Moderaternas musiktrubbel? Tja, de lyckades till slut gräva fram den öppet moderata artisten E-Type lagom till partiets valkonvent i slutet av mars. Inget ont om E-Type, men om högern var bättre på att prata om frihet kanske de hade kunnat få mer än en 56-årig eurodance-artist.

Viktor Karlsson
Skribent Liberal Ungdom