Till den öppna vetenskapens försvar

Leo Sokolow Romin
Skribent

“Government administrators HATE him! Learn more on how you can destroy civil society
with only THREE simple steps!” Så löd pop-up-annonsen som först introducerade mig till
postmodernism och värderelativism. Äntligen fick jag en förklaringsmodell där min roll som
offer och vita cismäns roll som ondskans rot fick plats. Sedan dess har jag genom att infiltrera universiteten och public service ifrågasatt vedertagna konventioner och kategoriseringar, och urholkat konceptet “sanning”. Allt man behöver göra är att veckla upp det och sedan stoppa in allt man känner för.

Ungefär som ovan föreställer sig framstående debattörer på högerkanten, såsom konservativa Ivar Arpi och libertarianen Henrik Jönsson, att det går till när opinionsbildare och akademiker på universiteten tar ansats utifrån genusteori, ståndpunktsteori eller kritisk teori. Okej, kanske inte riktigt så extremt. Men om den nya synen på vetenskap och kunskap riskerar att fördärva vårt moderna samhälle kan man nästan tro att det är det händelseförloppet som föranleder dessa teorier. De kallar det “woke-teori”. Jag kallar det den öppna vetenskapen. Tillåt mig att förklara dess överlägsenhet.

Konservativa debattörer hävdar ofta att samhällsvetenskaplig teori används som instrument för att rättfärdiga forskarens egna föreliggande åsikter och värderingar. Studerar man arbetslösheten ur ett marxistiskt perspektiv så kommer man kanske fram till att kapitalismens produktionsförhållanden skapar marknadsvillkor som arbetarna inte kan anpassa sig till. Studerar man arbetslöshet ur ett österrikiskt/Hayekianskt perspektiv är arbetslösheten antingen naturlig, eller så är det staten som med otillräcklig information intervenerat och skapat missgynnsamma villkor för arbetsmarknaden. “Som man frågar får man svar”. Saken är bara den att man utan teori aldrig kommer kunna komma fram till värdefulla svar på olika frågor. Ingen skulle läsa en rapport som bara sade “så här många är i arbete, så här många är utan arbete”. Teori förser oss med glasögon som hjälper oss att se och förstå fenomen i bredare sammanhang och hjälper oss att systematisera det observerbara. Genom en öppen vetenskap kan vi använda oss av båda för att få en mer nyanserad bild av vår komplexa verklighet.

Trots att de vetenskapliga metoderna blir bättre och bättre så kommer det alltid finnas ett litet glapp mellan vad forskningen kan föra i bevis och verklighetens faktiska beskaffenhet. Inom vetenskapsfilosofi kallas detta “induktionsproblemet”. Eftersom det inte finns någon vetenskaplig teori, ens inom naturvetenskapen, som tar allt i beaktande så kommer vetenskapliga bevis aldrig kunna helt och hållet representera verkligheten. Allt är
uppskattningar. På samma sätt som mina fingrar egentligen inte nuddar tangentbordet när jag skriver detta på grund av de små små avstånden som finns mellan atomer, kommer
vetenskapen aldrig kunna nudda sanningen. Detta är dock inte ett problem. Vetenskap behöver bara vara tillräckligt nära sanningen för att den ska vara användbar. När debattörer
nedvärderar samhällsvetenskapliga “mjuka” fakta höjer upp “hårda” naturvetenskaplig fakta
bör man påminna sig själv om de två vetenskapernas gemensamma brister. Nobody’s perfect.

Att den sociala ställningen påverkar vad för typ av kunskap man har tillgång till är den öppna vetenskapens mest kontroversiella tes. Det sägs leda till relativism och “hat mot vita”. Konservativa säger att ståndpunktsteori, som det heter, går ut på att göra offerskap till en valuta för vilken man kan köpa sanningar, exempelvis om vad som räknas som rasistiskt. Det är ett missförstånd. Att låta den sociala ställningen spela roll i formandet av kunskap går ut på att den historiska uppdelningen mellan grupper gör att grupperna är i olika stånd att nå vissa typer av kunskap. Afroamerikaner bär slaveriets arv och är därför i en bättre ställning för att utmärka de rasistiska samhällsstrukturerna i USA. Den öppna vetenskapen låter sig berikas av människors erfarenheter, även Arpis och Jönssons för den delen, för att nå insikter om relationen mellan människa och samhälle.

Det är viktigt att tillägga att det öppna vetenskapsbegreppet är kritiskt och noggrant. Det råder nolltolerans mot sanningsrelativism och skepticism. Alla påståenden som gör anspråk på att vara vetenskapliga ska kritiskt granskas och ställas mot andra påståenden. Offerskap är ingen “valuta”. Den slutna vetenskapen som konservativa åberopar ger bara utrymme för
“objektiva” påståenden, såsom att jag har tio fingrar, att arbetslösheten är si och så hög, eller att vatten är blött. Den öppna vetenskapen tillåter oss att undersöka människan, staten, företagen, naturen, och alla dess överlappningar, för att få en bredare förståelse för
mänsklighetens villkor. Men det säljer inte lika bra i en pop up-ad på en hemsida.

Leo Sokolow Romin
Skribent Liberal Ungdom

%d bloggare gillar detta: