I skrivande stund pågår Liberalernas landsmöte i Linköping och verkar finnas en ironi i partiet. Landsmötet röstade precis fram partistyrelsens linje i regeringsfrågan men den framtagna politiken verkar vara sådan som hade passat bättre i en rödgrönblå regering. Två positioner som har varit oförenliga sedan 2014.
Det finns en risk att vi måste vänja oss vid motsägelser och oförenligheter i politiken. Våra motståndare och vänner verkar iallafall inte se problemet. Många moderater, en del med invandrarbakgrund, vill motivera ett stramare flyktingmottagande med indirekta resonemang om personlig frihet – iallafall utåt. På liknande sätt lär Centerpartiet motivera fortsatt samarbete med Socialdemokraterna och vice versa.
Möjligtvis är det en fråga om man tror att politisk teori är normativa system som ska motivera sig själva, eller om de är lösa och rörliga lapptäcken som uppstår ur politiska konflikter. I vilket fall har öppenhet fått en utmanare. Inte slutenhet, men en blandning av öppenhet och slutenhet – slutenhet för att bevara öppenheten.
Vi måste inte köpa resonemanget ovan, men det borde åtminstone tas på allvar istället för att bemötas med invändningar om bristande ideologi. Bevisligen tror både väljare och partister att den sortens motsägelser är tillåtna.
Frågan är hur vi ska förhålla oss till det politiska landskapet. Min gissning? Vi borde prata mindre i abstraktioner och istället stå för det som rent konkret gör individer friare och samhället rättvisare.
Love Frisell
Redaktör Liberal Ungdom
Liberal Ungdom 