Liberalismen måste bli progressiv igen

Liberalismen måste bli progressiv igen. I det borgerliga projektet att utgöra en motpol till socialismen, har det blivit en ideologi för att bevara och utöka äganderätten och minska det offentligas inflytande. Likt en kille som vägrar visa känslor för att inte bli kallad bög, drar sig liberaler för att föreslå starkare offentlig styrning, exempelvis inom vård, skola och klimat, för att inte bli associerade med socialister. Men stirrar man sig blind på motsättningen mellan individ och stat riskerar man att missa samtidens existentiella
problem. För att skapa en förtroendeingivande ny liberal rörelse som avspeglar dagens utmaningar, som gör att bland annat 50% av unga i USA föredrar socialism före kapitalism, bör liberalismen byta inriktning. Jag tror att den måste flytta över balanspunkten från äganderätt till demokrati.

Motsättningen mellan äganderätt och demokrati kan verka oklar, så tillåt mig att förklara. Demokrati går kortfattat ut på att medborgarna i ett land eller stat ska kunna ha någonting att säga till om, medan äganderätten låter medborgarna äga saker, utanför den offentliga sfären. Motsättningen uppstår i att ju mer som blir privat desto mindre har folket att säga till om. Det finns en tanke om att marknadsekonomin fungerar som en demokrati i den privata sfären, eftersom “vi röstar med pengarna” när vi väljer att konsumera olika varor. Men med marknadsekonomins inneboende mekanismer, bland annat den som gör att pengar (eller valsedlar) koncentreras uppåt, är marknadsekonomin som styrelseskick knappast demokratiskt.

Möjligtvis detta som tydligast på den svenska skolmarkaden. Friskolereformen genomfördes 1991 och lät privata alternativ öppna upp. På en marknad med fri konkurrens skulle föräldrar välja bort dåliga skolor med sitt barns skolpeng, medan de bra belönas med vinst. Effektivt, eller hur? 30 år senare har vi hamnat i en situation där det rapporteras om vinstdrivande skolor som sätter glädjebetyg, har låg lärartäthet och där kommuner dräneras på pengar på grund av friskolors etableringsstrategier. Skolkoncernen som nämns mest i rapporter om bristfällande styrning är Internationella Engelska Skolan (IES).

I somras, när Aftonbladet gav sig ut på jakt för att identifiera IES ägare, tog det dem 8 månader varefter de höll på att stöta i sten. Senare hittade de vad de letade efter. Ägarstrukturen såg ungefär ut på följande sätt; IES i Sverige Holdings II AB ägs av Peutinger AB som ägs av Ramatuelle Holdings II AB som ägs av Ramatuelle Holdings AB som ägs av The Hans and Barbara Bergstrom Foundation, Paradgim Capital Value Fund och Paradigm Capital Value LP.

När tankesmedjor och opinionsbildare föreslår konstruktiva reformer slår lobbyister tillbaka och säger att kritikerna hatar valfrihet och längtar tillbaka till 70-talets “DDR-Sverige”. Trots att en majoritet av svenska folket vill se en systemändring, verkar det inte kunna ske inom en snar framtid. Medborgarna har därmed förlorat rätten att säga till om skolväsendet, på grund av ägarstrukturer som skickar barns skolpeng ut i händerna på riskkapitalister. Om det inte var tydligt nog: Äganderätt på bekostnad av demokrati. Här ser jag en liberalism som erkänner konflikten mellan oreglerad marknad och samhälle, och som ser att marknader faktiskt behöver designas.

För er som hellre är döda än röda, så vill jag upplysa om vägen dit. Det pågår just nu en kampanj från Svenskt Näringsliv för att bygga relationer med Sverigedemokraterna, för att mildra den friktion som riskerar att uppstå vid en framtida borgerlig regering. Timbros VD Benjamin Dousa försökte nyligen övertyga tidningen Smedjans läsare om att SD inte så farliga som vi tror eftersom vissa sverigedemokrater gillar Roger Scruton och Scruton tycker om marknadsekonomi (Nivån?).

Exemplen på äganderättsförespråkarnas närmanden till det högerauktoritära är många, men tydligast blev det för mig när jag var 10 cm från att krocka in i två ledande sverigedemokrater när jag befann mig på Näringslivet hus. Dousa sade det bäst själv: “Äganderätten är viktigare än demokratin”.

Om liberaler menar allvar med att kämpa för demokrati är det dags att se sig i spegeln. Kampen för äganderätt är inte längre än kamp för frihet. Det kan inte vara tydligare. Det finns inget “Vi måste vara högerns vänster”. Vi kan på sin höjd vara vänsterns höger. Den politiska kartan ritas om och liberaler anpassa sig därefter. Släng era “kapitalist.”-tröjor och tryck upp “demokrat.” istället. Och visa sedan att det är det ni brinner för.

Leo Sokolow Romin
Skribent Liberal Ungdom