Det (o)fria ordet

John Locke, John Stuart Mill och John Rawls. Tre stora tänkare inom den liberala idéhistorien som genom sina arbeten och tankeverksamhet gjort stora avtryck i den politiska utvecklingen för liberalismen. Många av de idéer och tankar som de gav upphov till är fortfarande aktuella och applicerbara idag, däremot har världen på många sätt förändrats, vilket gör det allt svårare att avgöra vad liberalismens ideologiska svar på olika politiska dilemman bör vara. En av de mest omvälvande händelserna som förändrade den politiska spelplanen är Internets uppkomst, som ställer flera liberala grundprinciper till sin spets. Vem äger Internet? Vem har rätt att censurera och kontrollera det som sprids på Internet? Och hur ska yttrandefriheten egentligen fungera i den digitala dimensionen?

Vid början av Internets framväxt hade användare tämligen få regler att följa, och information och innehåll kunde cirkulera fritt. Numera har hemsidorna och apparna däremot utvecklat egna riktlinjer för att bättre hantera allt innehåll som publiceras. Att Twitter, Facebook och TikTok har möjligheten att rensa och kontrollera innehåll på sina plattformer behöver inte nödvändigtvis vara något negativt, däremot ger det privata företag en makt över det fria ordet som kan utnyttjas och användas på fel sätt.

Att Twitter i början av året kunde stänga ner Donald Trumps konto och dessförinnan kunde flagga tweets som innehöll vilseledande information kan ses som ett exempel där makten användes på ett positivt sätt och var en viktig demokratisk funktion – det är i grunden problematiskt att en världsledare obehindrat kan ifrågasätta valresultat och spä på våld utan konsekvenser. Samtidigt finns det tusentals alt-right bots som sprider nazistisk propaganda och som får fortsätta verka på hemsidan. Samma oförmåga att hantera högerextrema åsikter förekommer på TikTok, rapporterar MIT Technology. Meningen “I am a neo nazi” tillåts medan “I am a black man” flaggas. Utöver det skriver Coda Story om hur TikTok tystar ner konton och innehåll som lyfter fram den kinesiska diskrimineringen av uigurer.

Huruvida privata företag och plattformar borde ha den här makten blir ett svårt dilemma att lösa med dagens liberala ideologi. Yttrandefriheten är en grundpelare, samtidigt är det privata företag som äger plattformerna och om man nu skulle vara missnöjd med de riktlinjer som gäller på en hemsida kan man väl bara välja att lämna. Vad går före? Individens rätt att få uttrycka sig eller företagens rätt att bestämma över sin plattform?

Problemet med argumentet om valfrihet är att plattformar som Twitter och TikTok är nästintill monopol, de är så väletablerade och populära att liknande plattformar med motsvarande koncept får svårt att konkurrera. Dessutom köper etablerade sociala medieplattformar upp nya, vilket ger dem mer makt och leder till högre koncentration på marknaden. Exempelvis köpte Facebook upp Instagram och Google köpte upp YouTube. Utöver det bedrivs mycket politisk diskussion på just dessa sociala medier, vilket gör att enskilda plattformar som censurerar och reglerar sitt innehåll kan anses ha mer makt än staten över yttrandefriheten. Det är till och med möjligt att argumentera för att de får en makt över vad som är sant och falskt när de kan välja att spä på eller tysta ner olika narrativ. De godtyckliga bedömningarna sociala medier gör kring vilka sorters åsikter och innehåll som får publiceras, skapar en opålitlighet kring när ens yttrandefrihet faktiskt gäller.

Så hur ska den här situationen lösas på ett liberalt sätt? Är det rimligt att staten begränsar företagens möjlighet att censurera och kontrollera innehåll med motiveringen att yttrandefriheten ska gälla, eller borde staten lägga fram ett enhetligt regelverk kring vad som är lämpligt att företag får reglera på sina plattformer? Svaret är långt ifrån självklart, vilket visar hur nya uppfinningar och andra former av utveckling kan försvåra och gör det mer komplicerat att applicera den liberala ideologin. Det är mycket möjligt att det i framtiden finns fler konkurrerande plattformar som gör att valfriheten faktiskt uppfyller sin funktion. Däremot föreligger samma risk att makten mer och mer förskjuts till de privata företagens håll, och om det är en sak liberaler borde kunna enas om är det att maktkoncentration oavsett form är något som bör undvikas. Liberalismen måste därmed förnyas och uppdateras för att bättre kunna användas i det samhälle som vi lever i – det behövs en ny liberalism.

Thea Erlandsson
Skribent Liberal Ungdom