Vad skulle hända om bara hälften av all grädde var grädde?

Thea Erlandsson
Skribent

Skrikiga röda bokstäver låg uppslagna på köksbordet i dagens nummer av Göteborgs-Posten. Klockan var strax innan åtta och jag skulle precis förbereda havregrynsgröt till frukost när min nyfikenhet hastigt väcktes av reklamen som fyllde sidan. Oatly lekte med ett klimatrelaterat tankeexperiment, vad som skulle hända ifall vi ersatte hälften av vår komjölksbaserade grädde i Sverige med deras havregrädde. Kampanjen “Varannan havre!” fick mig att fundera kring vad just jag kan göra för klimatet här och nu. Forskningen är tydlig – en vegetarisk eller vegansk kost hade minskat mängden koldioxidutsläpp drastiskt och gjort en stor påverkan i kampen mot klimatförändringarna, samtidigt är det inte tillräckligt många som äter vegetariskt eller veganskt av olika orsaker. Argumentet att det är för dyrt används flitigt, men vad är egentligen prisskillnaderna mellan kött- och mejeriprodukter och deras växtbaserade motsvarighet?

I majoriteten av fallen är de vegetariska substituten dyrare, det går inte att förneka – havreyogurt kostar 12 kr mer än vanlig yogurt och vegoburgare 7 kr mer än nötfärs. Däremot finns det vissa jämförelser som sticker ut. Oatlys havregrädde är billigare än vanlig grädde, vilket kan bero på att företaget gjort en aktiv satsning på deras senaste produkt för att den ska kunna konkurrera med kossorna. Förhoppningen är att reklamen och det billigare priset ska ändra människors konsumtionsmönster och göra det mer attraktivt att köpa vegoalternativen. Mataffärer försöker även ge liknande knuffar, som medlem i Hemköp är vegoburgare billigare än nötfärs. Frågan blir då hur stor skillnad gör det för klimatet om vi valde kikärter framför kyckling?

Här blir resultatet slående. Enligt WWF:s Matkalkylator släpper 500 g nötkött ut 14 kg växthusgaser, vilket kan jämföras med 500 g vegokött som släpper ut 0,7 kg växthusgaser. Det innebär att en vanlig hamburgare släpper ut 20 gånger så mycket växthusgaser som en vegansk burgare. Även skillnaden mellan havregrädde och vanlig grädde är stor, där släpper man ut 5 gånger så mycket om man väljer det kobaserade alternativet. I Oatlys undersökning fann de även liknande resultat – hela 230 000 ton mindre koldioxidekvivalenter skulle släppas ut om alla i Sverige valde varannan havre, enligt deras statistik från Jordburksverket och CarbonCloud. 

Det jag vill synliggöra med detta är att valet man som konsument gör, här och nu i stunden, spelar roll. Bara genom att dra ner på vår konsumtion av hamburgare hade vi kunnat göra skillnad. När vi väl står i Hemköp-butiken är det ingenting vi nödvändigtvis reflekterar över, med nötfärsen i handen. Eller grädden. Självklart är klimatkrisen något som måste bekämpas på flera nivåer, med bland annat europeisk koldioxidskatt, internationellt samarbete och teknisk innovation. Konsumenter är inte enskilt ansvariga för hur världen ser ut och det är vi i LUF väl medvetna om. Men det betyder inte att individens roll är icke-existerande eller att människor obekymrat borde konsumera vad de vill med motiveringen att andra aktörer ska lösa klimatkrisen. 

I det ekonomiska maskineriet är det konsumenter som styr efterfrågan och om vi vill se billigare vegetariska och veganska alternativ måste vi helt enkelt börja köpa mer av det. På samma sätt som vi måste välja att investera våra pengar i klimatsmarta och miljövänliga företag om vi vill se dem växa på marknaden. Precis som i flygdebatten är det enkelt att förminska sin egna möjlighet att påverka världen, men som liberaler borde vi se värdet i valen vi gör som människor och konsekvenserna de kan få för oss och framtida generationer.

Den stora frågan är snarare hur mycket staten ska in och peta i människors val och hur mycket vi anser att staten borde få påverka marknaden. Här kan beskattning av metan, koldioxid och flygande bli aktuellt då det ändrar villkoren varpå vi baserar våra val. På det sättet kan staten påverka individen och marknaden genom att premiera klimatvänliga produkter, individen kan få inflytande på marknaden genom sin konsumtionsmakt och marknaden kan bidra med nya tekniska lösningar tack vare konkurrens. Men för att det systemet ska fungera måste alla aktörer – individen, staten och företagen – vara villiga och beredda att ta sitt ansvar. 

Så nästa gång du står obeslutsam i matbutiken, med nötfärsen i ena handen och vegoburgaren i den andra, kom ihåg att avtrycket du gör i världen är 20 gånger större om du väljer köttet. 

Thea Erlandsson
Skribent Liberal Ungdom

%d bloggare gillar detta: