Tid för lyckan under det glada 20-talet

I slutet av förra året släppte Netflix en mockumentär om året som gått. Den hette Death to 2020, och titeln sammanfattar nog ganska väl känslorna de flesta av oss har kring 2020. Efter ett år som redan gått till historien som ett av de allra sämsta någonsin finns det nu däremot lite mer ljus i tunneln än vad det gjorde i mars 2020. USA:s president är tråkig igen men framförallt är vaccinet redo att rädda världen. Det talas ibland om att pandemin är det nya normala – att social distansering, hemarbete och döda stadskärnor kommer vara normen i framtiden. Om jag trodde på det skulle jag ändå vägra förlika mig med tanken. Framtiden ska vara hoppfull, och därför vill jag nu helst av allt glömma det som varit och istället blicka framåt. Vad finns då att finna i framtiden? Jag tror det som skedde efter pandemin för hundra år sen kommer hända igen, för ni vet vad man säger; historien har en tendens att upprepa sig.

Om vi blickar bakåt hundra år ser vi 1921. Första världskriget är över sedan tre år, men under åren efter det har spanska sjukan skördat omkring 50 miljoner människoliv. Trots mörkret och svärtan som finns etsad i allas korttidsminnen, ska det begynnande årtiondet gå till historien som det glada 20-talet. Männen som kom tillbaka från världens än så länge största krig var förvisso granatskadade och traumatiserade, men de byggde samhället och ekonomin som skulle bli den nya världen. Vår bild av årtiondet med glamouren, festerna och inte minst spriten är kanske som mest präglad av F. Scott Fitzgeralds klassiska verk, The Great Gatsby. I boken får vi följa New York-elitens liv där varken festerna eller spriten tar slut – men ett ständigt mörker finns alltid närvarande. Mot bakgrund av de svåra åren innan var 20-talets dekadens inte för nöjes skull, utan för att det var nödvändigt.

Lyckosökandet är djupt rotad i den mänskliga psykologin. Vi är sociala varelser i ständig jakt efter nya lyckorus som får oss att känna något mer än vad vardagen har att erbjuda. Det är därför vi reser och upptäcker nya platser, möter nya människor – intresserar oss för det som känns spännande. Coronapandemin innebar ett abrupt stopp för det och istället har vi förpassats till våra rum för att stirra på oss själva på Zoom samtidigt som tiden och livet flyger förbi. Det är inte bara de specifika tingen var för sig som ryckts ifrån oss, utan det är också känslan av kontroll och frihet över ens eget liv. Alla som längtar till högljudda konserter, trånga dansgolv och svettiga barer gör inte det för att de jämt och ständigt befann sig där innan pandemin. Men det är avsaknaden av möjligheten till allt det där just nu som tär på en. Hopplösheten och likgiltigheten som följer av en pandemi och alla dess svängningar riskerar att få oss att förlora oss själva. Dock så vet vi av historien att det i regel blir bättre med tiden, och pandemilivet är inte en ny konstant, det kommer ljusare tider. Det glada 20-talet kommer.

Jag tror att människor efter pandemin i högre grad kommer vara lyckomaximerande i sina livsstilsval eftersom kontrasterna mellan normaliteten och tillvaron under corona blivit allt för tydliga. Likt människorna under det glada 20-talet ville leva livet till fullo kommer man vilja göra det nu också. Samtidigt måste man komma ihåg att det inte finns någon objektiv lycka, utan vad den består av är upp till var och en att definiera. Oavsett hur den lyckan ter sig kommer vi vilja söka och finna den mer än tidigare, och det är nog inte bara vad vi vill, utan också vad vi behöver.

Någonstans här finns också den bekanta skiljelinjen mellan stad och land, som när livet efter pandemin ska diskuteras, är oundviklig. Jag tror inte att pandemin innebär slutet för varken staden eller landet, jag tror att vi får se en revolution för dem båda. Det är lätt att tänka att den ekonomiska kris som följt viruset slår ut de myllrande stadskärnorna fyllda med liv eller att den är det sista slaget mot en landsbygd som avfolkas. Jag tror inte det kommer stämma, helt enkelt eftersom vi som människor inte alla strävar efter samma saker. Fler kommer värdesätta livet som finns någonstans där närmaste restaurang inte ligger fem minuter bort, och andra vill leva ett liv i städerna med allt vad det innebär.

20-talet behöver inte bli en upprepning av dekadensen, utan kan bli en nystart för lyckan och möjligheterna att göra allt det där som gör livet värt att leva. Vi har det glada 20-talet framför oss, och det är precis vad vi behöver nu.

Marcus Willershausen
Skribent Liberal Ungdom