Upp till kamp för friheten

Mimmie Björnsdotter Grönkivst
Skribent

På 70-talet näckade min pappa med Magdalena Andersson. De båda var barn och eftersom familjen Grönkvist var bekant med Magdalenas familj blev det en gemensam utflykt en varm sommardag till ett nudistbad. Nakenbad var inte en ovanlig aktivitet för en barnfamilj – sådant var det radikala 70-talet.

Min farmor och farfar var dock knappast några radikaler. Pappa har beskrivit första maj som något av ett barndomstrauma, eftersom familjen tillhörde de få borgerliga familjerna på orten, och ej deltog i firandet. Men kanske spillde något av tidens radikalism över och smittade även den mer traditionella borgerligheten?

Få år i den politiska historien bär på sådan symbolisk sprängkraft som 1968. Startskottet för den radikala eran vi idag förknippar med 70- talet. I valsiffrorna från 68 är det dock svårt att uttyda någon vänstersväng. Socialdemokraterna gjorde sitt berömda 50%-val. Sossar må ofta anses tillhöra vänstersidan, men att de fortsatt fick styra landet efter 20 år av regeringsmakt kan knappast anses vara något vidare avbrott från status quo. Riksdagens vänsterradikala alternativ, VPK, samlade bara ihop ynka 3 procent. Tidens anda förknippas ofta med alternativa vänsterströmningar, med utbrytargrupper och vänsterradikala föreningar med långa och komplicerade förkortningar. För den som tyckte att Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna, KFML, inte kändes radikala nog, fanns Kommunistiska partiet marxist-leninisterna revolutionärerna, KPML(r), nära till hands. Men det blev ingen revolution då ingen av dessa grupperingar fick nog med röster för ett riksdagsmandat, tyvärr. På sjuttiotalet blev det inte så mycket bättre för vänsterns del. 1976 fick Sverige sin första borgerliga regering på fyrtio år och den första borgerliga majoritetsregeringen sedan den allmänna rösträttens införande. Varför anses 68 vara ett sånt succé-år för vänster? Någon vänsterrörelse tog sig aldrig riktigt in i riksdag eller regeringen, så 68-vänsterns arv måste bestå i något annat än parlamentarisk förändring.

Statsvetaren Marie Demker, som skrivit boken 1968: då allt började, hävdar att det tydligaste arvet från 68-vänstern blev det antiauktoritära drag som präglade rörelsen. Ifrågasättandet av auktoriteter och acceptansen för alternativa livsstilar var viktiga komponenter i rörelsen. Attitydförändringar som hjälpt bana väg för landvinningar i hbtq-frågor såväl som liberaliseringen av Sverige. De borgerliga partierna var nämligen duktiga på att fånga upp den antiauktoritära strömningen och förvandla det till misstro på den stora statens lösningar. Många unga radikaler röstade senare på Centerpartiet – misstron mot centraliserade statliga lösningar spelade decentralisterna rakt i händerna. Varje rörelse har motrörelser. Det senaste decenniet har vi sett nationalister och konservativa vinna allt mer mark. När Erik Haag visade rumpan i julkalendern Tusen år till julafton, och pratade med barnen om sex i 70- talsavsnittet, fullkomligt rasade många föräldrar. Olämpligt för barn! Moralismen lever och frodas, den svenska synden verkar ha försvunnit.

Konservatismen har lyckats segla upp och bli folklig. 2018 gjorde KD succé med Ebba (Busch) Thor, och folk verkade inte kunna få nog av konservatism i klack. Greta Thurfjäll satte i artikeln om Huskvinnan (DN 20/10 2018) fingret på att många kvinnor tycks känna en förbjuden dragning till traditionella könsroller, kanske som ett slags uppror mot äldre generationers feminister. Om det är något som aldrig kommer försvinna, är det ungdomars vilja att göra uppror mot sin föräldrageneration.

Men vad har då allt detta att göra med min näckande pappa? I Uppsala har kommunen hamnat i konflikt med en nudist-förening, eftersom man valt att flytta deras nakenbadplats. Detta eftersom barnfamiljer har klagat på att de ej känner sig välkomna på badplatsen. Acceptansen för nakenhet tycks ha gått ner. Alla måste ju inte vara bekväma med nakenhet, såklart, men än mer besvärande är kommunens val att gå barnfamiljerna till mötes. Som naturistföreningens ordförande säger: “Vi tycker att även minoriteter har rätt att finnas i ett juste och demokratiskt samhälle.”

68-rörelsens ideal fortsatte forma samhället i många decennier. Förändring skapas inte bara genom riksdagsvalet var fjärde år, utan varje dag. Nykonservatismen är nog här för att stanna, och kommer fortsätta forma vårt samhälle. Just därför måste vi hålla den frihetliga fanan högt, höja våra röster och försvara vår rätt till nakenbad. Friheten kräver kamp. Kamrater, organisera er!

Mimmie Björnsdotter Grönkvist

Skribent Liberal Ungdom

%d bloggare gillar detta: