Pengar åt folket!

Socialister har rätt om en sak, och det är att pengar är makt.

Skillnaden mellan liberaler och socialister är att liberaler inte ser detta som ett problem. Det går inte att förneka att marknadsekonomin är ojämlik i sin natur, människor kommer nå olika långt i livet beroende på förutsättningar och ansträngning, men det legitimerar inte att statens roll bör vara att utjämna dessa skillnader och omfördela resurser i samhället, oavsett hur människor väljer att leva sina liv. Att ta från de rika och ge till de fattiga – klassisk Robin Hood politik. Vi liberaler tror inte på denna metod, dels för att det är omoraliskt att stjäla människors pengar, och dels för att det rent ekonomiskt inte fungerar. Det är fullständigt meningslöst att försöka bekämpa rikedom när man istället kan bekämpa fattigdom.

Hur bekämpar man fattigdom mest effektivt? Det liberala svaret är att öka incitamenten för människor att gå från bidrag till arbete. Det ska löna sig att arbeta. Genom att sänka skatten, banta staten och satsa mer på utbildning kan man lyfta den ekonomiska tillväxten – oavsett hur omfattande fattigdomen är. För att kunna genomföra detta och samtidigt lösa problemet med marknadens ojämlikhet finns det en lösning. Nämligen negativ inkomstskatt, en ekonomisk reform som kommer ge mer frihet till individen men även minska statens byråkrati och ineffektivitet.

Idéen bakom negativ inkomstskatt bygger på att de människor som saknar arbetsinkomst skulle deklarera sin inkomst på samma sätt som alla andra människor, men istället för att betala skatt få pengar från staten. Ju mer personen tjänar desto mindre ger staten i ersättning tills personen i fråga når den brytpunkt då hen betalar skatt. Systemet är alltså utformat på ett sätt som gör att det aldrig är mer lönsamt att fortsätta ta emot bidrag ifall det finns en arbetsmöjlighet, oavsett hur liten arbetsinkomsten är. Staten garanterar en grundläggande inkomst. Det innebär att det alltid finns ett skyddsnät i samhället för de som är mest utsatta.

För att den negativa inkomstskatten ska få sin önskade effekt krävs att andra former av bidrag avskaffas eller behovsprövas, samt att andra välfärdstjänster privatiseras. Dels för att det ekonomiskt ska vara möjligt, och dels för att negativ inkomstskatt på sikt ska kunna ersätta offentlig verksamhet inom välfärden. Istället för att den offentliga sektorn tillhandahåller sjukvård, äldreomsorg och andra former av välfärdstjänster kommer marknaden kunna bedriva den verksamheten, och i överväldigande fall kommer dessutom dessa tjänster vara bättre och billigare än den offentliga motsvarigheten. Hur långt man som liberal är villig att gå i denna riktning beror på ens ideologiska ståndpunkt, men majoriteten kan komma överens om att fler delar av den offentliga sektorn bör konkurrensutsättas då staten är byråkratisk och ineffektiv. Att privatisera all verksamhet på en och samma gång skulle däremot slå alldeles för hårt mot dem som saknar ekonomiska medel att själva bekosta sin välfärd. Därför krävs det att staten ger människor köpkraft på marknaden – pengar.

Det som skiljer liberaler och socialister åt i sin pengasyn är att socialister ser marknaden som ett nollsummespel. Det finns en ändlig mängd med pengar i samhället och om någon blir rikare än någon annan är det för att en person blivit bestulen på sina pengar eller utnyttjad. Vi liberaler däremot ser inte marknaden som ett nollsummespel, människor kan snarare skapa mer välstånd tillsammans genom att köpa varor och tjänster mellan varandra. Vi tror inte att samma mängd rikedom cirkulerar utan snarare att tillväxt leder till ökad levnadsstandard för alla människor i samhället.

Pengar blir ett maktmedel, och därmed är det betydligt bättre att staten ger människor pengar istället för varor och tjänster som producerats på ett ineffektivt och kostsamt sätt. Staten bör däremot inte göra det mer lönsamt att fortsätta ta emot pengar, i form av negativ inkomstskatt, och därför krävs det att den negativa inkomstskatten kombineras med platt skatt och andra allmänna skattesänkningar. Ur en liberal synvinkel är detta ett utmärkt sätt att utjämna de skillnader som kan uppstå inom marknadsekonomin, utan att staten behöver finansiera kostsamma och ineffektiva bidragssystem som skadar i ncitamenten att arbeta.

Kostnaden för negativ inkomstskatt i dagens ekonomiska läge hade uppgått till drygt 71 miljarder kr/år förutsatt att alla nuvarande arbetslösa (6,8% av Sveriges befolkning), fick tillgång till 100 000 kr om året (runt 8300 kr/mån). En kostnad som inte hade varit omöjlig att finansiera i proportion till de 203 miljarder kronor som statsbudgeten 2018, enligt Finansdepartementet, allokerade till arbetsmarknaden och ekonomisk trygghet.

Den största anledningen till att förespråka negativ inkomstskatt är dess möjlighet att faktiskt hjälpa människor. Speciellt de svagaste i samhället. En nyanländ som flytt krig och förtryck för en fristad i Sverige, en missbrukare som lyckats bli ren och behöver ett arbete, en kvinna som lämnat en våldsam relation och behöver stöd att stå på sina egna ben. Negativ inkomstskatt är liberalismens svar på socialisternas Robin Hood-politik. Vi vill ge pengar till de fattiga, men vi vill också möjliggöra och motivera till en väg ut ur fattigdomen.

Thea Erlandsson

Skribent Liberal Ungdom