“Socially liberal, fiscally conservative” är ett uttryck som används för att beskriva någon som är liberal i sociala frågor men konservativ i ekonomiska. Det har i decennier använts av amerikanska libertarianer och nyliberaler för att markera att man exempelvis kan vara för både skattesänkningar och hbtq-rättigheter. I Sverige har liberaler gjort liknande försök att beskriva sig som politiker med ”både hjärta och hjärna”.
Det kan ibland vara praktiskt att skilja mellan ekonomiska frågor och så kallade värderingsfrågor. Men uppdelningen bygger på en missvisande föreställning om politiken som till hälften värderingsstyrd och till hälften en fråga om beräkningar.
Ekonomiska frågor är minst lika värderingsstyrda som frågor som jämställdhet eller migration. Ändå framställs ekonomiska frågor som en fråga där det framför allt handlar om vem som har rätt om fakta. Högern och vänstern tvistar exempelvis om sänkta skatter leder till lägre arbetslöshet eller inte. Men med samma kalla empiriska argument sätt kan man diskutera om i princip alla frågor. Då kan man likväl enbart beräkna migrationens effekter på tillväxt, kriminalitet och offentliga finanser.
Problemet uppstår när de här debatterna döljer de verkliga värderingskonflikterna. En sverigedemokrat bryr sig i grund och botten inte om afghanska flyktingar lyckas integrera sig eller inte, deras motstånd mot migration bygger inte på empiriska övertygelser utan de vill helt enkelt att Sverige ska vara ett så kulturellt och etniskt homogent land som möjligt. I frågor som migration har vi ofta ganska lätt att identifiera sådana underliggande värderingar. Vi borde göra samma sak med den ekonomiska politiken.
Skillnaderna i den ekonomiska politiken handlar i grund och botten om vilken grundläggande syn man har på människan, friheten och rättvisan. Vi vill ha lägre skatter för att vi tycker det är etiskt och moraliskt fel att beröva människor på deras egendom. Att det är skadligt för BNP eller arbetslösheten är bisaker i sammanhanget.
På samma sätt bygger vänsterns ekonomiska politik på värderingar. Vänstern betraktar ofta ekonomisk ojämlikhet som ett problem i sig, medan liberaler i högre grad accepterar skillnader i inkomster och förmögenheter så länge människor får bättre möjligheter och högre levnadsstandard. När Vänsterpartiet vill införa en miljardärsskatt eller höja skatten för höginkomsttagare motiveras det gärna med behovet av skatteintäkter. Men det är inte den verkliga orsaken bakom förslaget, utan det är en värderingsstyrd hållning som går ut på att det är av ondo att vissa har väldigt mycket mer pengar än någon annan. På samma sätt är skälet till varför liberaler inte vill ha höga marginalskatter att vi tycker det är orättvist att någon ska behöva betala en större andel skatt än någon annan bara för att de har hög lön.
Det handlar om grundläggande värderingar om vad som är rätt och fel, inte om vems nationalekonomiska kalkyler som egentligen stämmer.
Anton Holmlund
Förbundsordförande
