Forskningen är en av samhällets mest centrala motorer för frihet och välstånd. Från medicinska genombrott till tekniska framsteg bevisar forskningen gång på gång sin förmåga att förbättra människors liv. Därför är det viktigt att staten och politiken tar ett tydligt ansvar för att skapa förutsättningar för framtida forskning utan att hämma den frihet som gör forskningen framgångsrik.
Statens främsta roll ska vara att skapa möjligheter utan att inskränka forskningens frihet. Det är därför viktigt att staten finansierar grundforskning och investerar i universitet. Särskilt viktigt är forskningsanslagen till de områden där marknaden själv inte bär kostnaderna, trots att samhällsnyttan är stor. Utan offentliga investeringar hade många av de upptäckter vi idag tar för givet aldrig blivit verklighet, till exempel internet, GPS och flera viktiga medicinska genombrott som vacciner och antibiotika. Men statlig kontroll får aldrig innebära politisk kontroll över forskningens innehåll. Den akademiska friheten är en central princip inom liberalismen. Detta är specifikt viktigt för att forskare ska kunna hitta sanningen, även när resultaten blir obekväma för makthavare eller går emot vår samtids politiska trender. När politiken som under Donald Trump i USA börjar detaljstyra forskning riskerar vi inte bara sämre resultat utan även ett svagare demokratiskt samhälle. Under hans tid försökte politiska företrädare bland annat påverka forskning och rapportering inom klimat- och miljöområdet, vilket skapade oro för att fakta skulle anpassas efter politiska intressen. Ett aktuellt exempel i Sverige är när Sverigedemokraterna argumenterat för att de svenska universiteten fortsatt ska vara statliga myndigheter, bland annat med hänvisning till att man vill motverka vad partiet beskriver som “ideologisk aktivism” inom universiteten. När forskningen inte längre får vara oberoende försvagas både kunskapsutvecklingen och demokratins möjlighet att granska makten och då är demokratin hotad.
Det finns många förslag för att stärka den akademiska friheten. Den viktigaste reformen är att svenska universitet måste få mer juridisk frihet, exempelvis som självständiga offentligrättsliga institutioner snarare än statliga myndigheter. Detta skulle drastiskt minska regeringens direkta makt över vilken typ av forskning universitet väljer att bedriva. En annan viktig punkt är att öka basanslagen till forskning. När forskningen blir för beroende av riktade politiska satsningar riskerar också forskningen att styras av politiska agendor. Slutligen bör skyddet för akademisk frihet skrivas in tydligare i lagstiftningen, på samma sätt som yttrandefriheten skyddas i ett liberalt demokratiskt samhälle.
Samtidigt måste Sverige också bli bättre på att omsätta forskning till verklig samhällsnytta. Allt för många idéer stannar idag vid avhandlingar eller forskningsrapporter istället för att utvecklas till verkliga innovationer som hade kunnat användas av företag, privatpersoner eller offentlig verksamhet. Detta är ett slöseri med både skattebetalarnas pengar och och kunskapskapital som skulle kunna stärka Sveriges konkurrenskraft. Här har staten en viktig uppgift, att minska den byråkrati som gör vägen från forskning till innovation svår och lång. Det handlar om att stärka samverkan mellan universitet och näringsliv, förbättra möjligheterna till kommersialisering av forskning och säkerställa att forskare som vill utveckla sina idéer till företag inte möts av motstånd.
Statens roll inom forskningen ska inte vara att styra den utan att försvara förutsättningarna att den kan sökas fritt. För i ett liberalt samhälle är kunskap inte ett verktyg för makten, utan ett verktyg för friheten.
Julia Rönnbäck
Skribent Liberal ungdom
Liberal Ungdom 