Under de senaste åren har det säkerhetspolitiska klimatet i Sveriges närområde kraftigt försämrats på grund av den ryska annekteringen av Krim, invasionen av Ukraina och Kinas försök till att stärka sin position i Arktis. Trots detta har Sverige konsekvent misslyckats med att hantera dessa orosmoln.
I skrivande stund är stora delar av Ukraina ockuperade och hårda strider pågår både i Donbass och i södra Ukraina kring staden Kherson. Samtidigt som Ryssland flyttar fram sina positioner i östra Europa stärker även Kina sin makt i både Asien och globalt. Den ryska imperialismen och den kinesiska frammarschen hotar inte bara de demokratiska framsteg som har gjorts sedan kalla krigets slut utan även vår egen säkerhet.
Sverige har med vissa undantag haft en stolt historia som progressiv och liberal internationell aktör. Den nuvarande regeringen har dock reagerat långsamt på de senaste årens geopolitiska omvälvningar och har framstått som oförmögen att motverka externa aktörer som hotar vår demokrati. När den ryska invasionen började verkade regeringen vara helt handlingsförlamad och det krävdes högljudda påtryckningar från oppositionen och Centerpartiet för att regeringen till slut skulle erbjuda Ukraina något riktigt stöd. SVD:s granskning av den svenska Nato-processen blottlade även en passivitet, bristande omvärldsanalys och efterklokhet inom regeringen som hämmade Sveriges möjligheter att ta en ledande roll i processen.
Om det socialdemokratiska maktinnehavet fortsätter efter valet finns det tyvärr en risk att den svenska utrikespolitiken fortsätter på samma bana som tidigare. Om så blir fallet är det inte otänkbart att vi fortsättningsvis kommer behöva reagera hastigt och panikartat på framtida geopolitiska omvälvningar. Det skulle alvarligt skada våra möjligheter att driva en ambitiös och progressiv utrikespolitik. Ett land som inte klarar av att agera proaktivt för att hantera plötsliga förändringar i den internationella politiken kommer nämligen vara tvungna att dansa efter handlingskraftigare internationella aktörers pipa.
För att vi ska få möjligheten att återta rollen som en ambitiös internationell aktör krävs det en nytändning i svensk utrikespolitik. Lyckligtvis finns det vissa tecken på att andra svenska politiska aktörer kan bidra till det. Liberalerna och LUF har genom sitt internationella engagemang, stöd för EU-integration och Nato-medlemskap varit skickliga på att peka ut den riktning som Sverige behöver ta. I en framtida borgerlig regering räcker det dock inte att liberaler tar pekpinnen och visar vägen utan vi behöver också ett systemskifte inom våra offentliga institutioner. Framför allt är nytänkande och ett kompetenslyft inom utrikesdepartementet nödvändigt för att ge framtida regeringar underlag och den sakkunskapen som krävs för att Sverige ska kunna förutse och möta geopolitiska utvecklingar som hotar internationell säkerhet, frihet och fred.
Genom en starkare politisk vision för utrikespolitiken och ett skarpare utrikesdepartement kommer vi vara bättre rustade att hantera och överleva hårdare tider. Om den förändringen inte sker lär dock vårens pinsamma velande upprepas – på vår demokrati och vår säkerhets bekostnad.
Robin Sällström
Masterstudent i freds- och konfliktsstudier och rapportförfattare för LUF 2022
Gästkrönikör
Liberal Ungdom 