Nu ska jag göra något som politiker gör alldeles för sällan, jag ska ta mitt ansvar och avgå.
De senaste två åren har varit de bästa i mitt liv. Jag har fått vakna varje dag med det stora privilegiet att få vara förbundsordförande för Liberala ungdomsförbundet. Det har varit gränslöst roligt vissa dagar, helt fruktansvärt ångestdrivande andra dagar.
De senaste sex månaderna har det tyvärr varit fler dagar av den senare typen. Det går inte att påstå något annat än att det har varit en väldigt svår period i Liberala ungdomsförbundets historia. Samtidigt är jag fruktansvärt stolt över alla medlemmar som trots motvind och bitter eftersmak från partiets vägval ställde upp och gjorde det bästa av en dålig situation. Det finns många andra jag borde tacka men jag vill tacka er idag, ni som inte bröt ihop eller gav upp.
Inget av det är vad jag kommer sakna mest. Det jag kommer sakna allra mest är att få se hur medlemmarna växer, från osäkra och nyfikna nya medlemmar till ansvarstagande och starka liberala ledare. Ni är så många under alla dessa år som gjort mig stolt över LUF.
Nu tacklar jag av, nu lämnar jag över till er. På kongressen i november kommer mina åtta år som förtroendevald i Liberala ungdomsförbundet ta slut. Jag kommer aldrig att lägga mig i vad ni gör, men jag kommer alltid vara er vän. Jag hoppas vi ses i många år framöver och hjälps åt att totalrenovera Liberalerna till ett parti som kan stå på egna ben.
Anton Holmlund
Förbundsordförande
