Skribent
Med flackande blick söktes trygghet i kaminens dansande lågor. Ett försök till lugn samtidigt som en plingande telefon och inrullande notiser brutalt påminde om verkligheten. Fallande bomber, avslutade liv och en gnista av hopp som sakta falnade. Den 24 februari 2022 är en dag vi helst önskar glömma. Den dag då intoleransens brutalitet åter äntrade dagordningen.
Toleransbegreppet är något de flesta önskar omfamna. Ett bevis på vår sociala omtanke och förståelse för oliktänkande. Trots krigsutbrott och utmaningar i intoleransens namn – befinner vi oss på många sätt i toleransens renässans. En era av globalism, frihet och växande mångfald. Medan Adam Smiths osynliga hand tappert binder samman länder och informationsutbyten stärker frihandel – ökar vår kulturella och sociala integration. Synen på tolerans varierar dock kraftigt och begreppets innebörd anpassas inte sällan efter eget tycke.
I ett försök att förstå toleransen introducerade den österrikiske filosofen Karl Popper år 1945 konceptet toleransparadox. En tanke om att vi måste förbehålla oss rätten att inte tolerera de intoleranta och agera när intoleransen går för långt. Intuitivt låter detta som en sund tanke. Fenomen såsom oprovocerad krigföring och mord anses uppenbart falla inom intoleransens ramar. En komplex balansgång inleds dock när frågor kopplade till religion respektive kulturell och social uppfattning äntrar agendan. På sistone har det exempelvis handlat om vilka kulturyttringar som anses acceptabla samt hur långtgående inskränkningar en religiös övertygelse tillåts göra mot minderåriga. Poppers teori skapar därmed ett vakuum som inte sällan den mest högljudda tillåts fylla och definiera.
Folkpartiets tidigare partiledare Gunnar Helén yttrade en gång den kända frasen “att vara liberal är att vara kluven”. Att avgöra vem som besitter denna auktoritet väcker fler frågor än svar. De uppenbara alternativen är stat eller marknad. Men går det att definiera kulturella värden och känslor enbart utifrån ekonomiska variabler och finns det möjligen en tredje väg?
Oaktat slutsats finns en problematik i att sent försöka påverka existerande strukturer och kulturella värden. En betydande risk finns för att ett detaljerat angrepp skapar klyftor snarare än gemensamt fyller toleransens vakuum. Den tredje vägen är därför enligt mig att förebygga det vi anser vara intolerant och skapa incitament för upplevd samhörighet och ömsesidig förståelse.
I preventivt syfte för att undvika intolerans, förefaller marknaden vara den ultimata lösningen. Den liberala ekonomen Milton Friedman visar detta på ett elegant vis genom att i sitt mästerverk Frihet att välja (Timbro, 2017) argumentera för avreglering och marknadsekonomi. Friedman menar att detta ökar konkurrens, vilket genom naturliga marknadsmekanismer skapar ett större utbud. Det genom att konkurrensen eliminerar ineffektiva verksamheter samtidigt som mer innovativa ges förutsättningar att expandera. På så sätt skapas en samhällelig nytta som leder till ökad tolerans och känsla av samhörighet.
Den främsta frihetsreformen är att få ekonomiska förutsättningar att styra sitt eget liv. Detta ges primärt genom arbete. Friedmans tankar om marknadsekonomi och fri konkurrens öppnar därför upp för ökad samhällelig frihet och ger fler individer möjlighet att genom arbete styra över sina egna liv. En arbetsplats är vidare den optimala miljön för att på ett naturligt vis få kontakt med oliktänkande och individer med varierande kulturella, religiösa och sociala övertygelser. Samtidigt som ekonomin växer och individer ges möjlighet att styra över sina egna liv – blir arbetsplatsernas fikarum en miljö för att skapa och värna samhällets ömsesidiga tolerans. Medan samtalen flyter och ekonomin stärks, skapar arbete en flersidig samhällsnytta.
Putins hänsynslösa invasion har på många sätt slängt bränsle på intoleransens eld. I stället för att bygga broar och gemensamt definiera toleransens vakuum, spär kriget på samhälleliga spänningar. Trots olikheter och upplevd intolerans, kan vi gemensamt forma framtidens samhälle genom forum för ömsesidig förståelse. Vi är alla ansvariga för morgondagens samhälle och att inte låta toleransens glöd falna.
Adam Furustam
Skribent Liberal Ungdom
Liberal Ungdom 