Kategoriarkiv: Okategoriserade

Världen är i stort mer öppen idag än vad den var förr, inte bara när man kollar på nationsgränser och rörlighet, utan också rent värderingsmässigt. Rent generellt sett är det bland annat mycket lättare att vara öppen som HBTQ+-person idag. Intoleransen och dess förkämpar finns dock kvar. Vad kan vi göra åt det? Kan viFortsätt läsa ”Hur mycket intolerans ska vi tolerera?”

“Är det rätt att mot en vuxen människas vilja låsa in henne för att ge henne vård?” – den frågan ställer dramatikern Stina Oscarson till Maria Ludvigsson, ledarskribent på SvD, efter att ha blivit tvångsintagen på en psykiatrisk avdelning som en konsekvens av sin anorexi. I en brevväxling mellan de två läser jag om hurFortsätt läsa ”Inlåst på tio kvadratmeter”

“Government administrators HATE him! Learn more on how you can destroy civil societywith only THREE simple steps!” Så löd pop-up-annonsen som först introducerade mig tillpostmodernism och värderelativism. Äntligen fick jag en förklaringsmodell där min roll somoffer och vita cismäns roll som ondskans rot fick plats. Sedan dess har jag genom att infiltrera universiteten och publicFortsätt läsa ”Till den öppna vetenskapens försvar”

I skrivande stund pågår Liberalernas landsmöte i Linköping och verkar finnas en ironi i partiet. Landsmötet röstade precis fram partistyrelsens linje i regeringsfrågan men den framtagna politiken verkar vara sådan som hade passat bättre i en rödgrönblå regering. Två positioner som har varit oförenliga sedan 2014. Det finns en risk att vi måste vänja oss vid motsägelser ochFortsätt läsa ”Ledare #4 Öppen, sluten”

Hösten har kommit med vindar som blåser kallt och jag känner ibland att jag helst bara vill mysa upp i soffan med en kopp te och en valp som springer åttor runt benen. Men verkligheten är inte fullt så enkel, vi har ju ett LUF som ska växa och ett parti som vi behöver hållaFortsätt läsa ”FO-krönika: Dags att vara vakthund”

Att förklara vad politik är för en femåring kan låta enkelt men visade sig i praktiken vara svårt. Detta fick jag nyligen erfara när min brorsson ville veta om jag också jobbade med sport som hans pappa eller något annat. Jag svarade att jag jobbar med politik, vilket naturligtvis inte sa en femåring någonting. JagFortsätt läsa ”En liberal princip om rättvisa”

År 1980 genomförde den Turkiska militären en statskupp. I ett försök att utrota kommunismen fängslade armén tusentals människor. Detta skulle under 90-talet leda till att mammorna till de fängslade männen började protestera. Denna proteströrelse fick namnet Cumartesi Anneleri, lördagsmammorna på svenska, och de samlas fortfarande än idag. 70-talet var en turbulent tid i Turkiet. LandetFortsätt läsa ”Mammorna som inte lät sig tystas och den auktoritära landsfaderns misstag”

“Vi vuxna ska välja vilka som ska bestämma i Sverige. Antingen högern som vill göra de rika rikare och alla oss andra fattigare. Eller vänstern som vill att alla ska ha det bra.” Ungefär så löd mitt första möte med politiken. Frågvis som bara ett barn kan vara, hade jag bett mina föräldrar att förklaraFortsätt läsa ”Nygammal liberalism: Frihet genom trygghet”

Liberaler är sällan sena med att måla upp liberalismen som världens bästa grej som kommer göra världen till ett paradis, trots att vi inte verkar kunna enas om en definition av den. Faktum är att vi ibland har samma självförtroende som en nyfrälst kommunist, inte minst i LUF-sammanhang. Kanske är liberalismen bäst, det råder ändåFortsätt läsa ”Kan liberalismen rädda världen?”

Kris sägs betyda möjlighet, men när jag lyssnar på Nyamko Sabuni och partiledningen uppfattar jag det sällan som att de ser Liberalernas kris som en chans att finna en ny väg framåt. Snarare än några ideologiska omtag så har man valt att betona de talepunkter vi lärt oss att känna igen från partiet de senasteFortsätt läsa ”Frisinnade Liberalerna”