Trots att Sverige är extremt i sin sekulära världsuppfattning, och LUF extremt inom Sverige, så är religionen fortfarande en stor del av internkulturen. Men inte i vilken gud man tror på, utan snarare i vilket lag man hejar på.
Sverige är ett extremt land. Enligt det internationella forskningsprojektet World Values Survey är Sverige det land i världen som ligger allra längst mot sekulär-rationella och självförverkligande värderingar. Det innebär att vi i hög grad prioriterar personlig frihet, jämställdhet, tolerans och självuttryck framför tradition, religion och materiell överlevnad.
Tittar man ännu närmare på Sverige som land finner man Liberala ungdomsförbundet, som förmodligen är Sveriges mest sekulär-rationella politiska organisation. LUF är alltså ett extremt förbund oavsett var i världen man vänder sig. LUF är den mest sekulär-rationella organisationen i det mest sekulär-rationella landet.
Det vore rimligt att tro att inte särskilt många religiösa människor engagerar sig i Liberala ungdomsförbundet. Någonting som dock inte stämmer. LUF kryllar av religiösa människor. Möjligtvis inte av religiösa människor i traditionell bemärkelse. Men av en annan sorts religiösa människor, som istället för prästkrage eller slöja bär blåvitrandig halsduk eller svartgul tröja.
Vår Svartgula Sal beskriver sig som en ”fotbollsreligion” med anknytning till laget AIK. Föreningen startades av eleven Max Mohlin som ett examensarbete i vilket han ville visa på likheterna mellan sportsligt supporterskap och traditionell tro. Någonting han verkligen lyckades med – 2022 godkände Kammarkollegiet Vår Svartgula Sal som trossamfund. Som utomstående är det lätt att se sambandet fotboll–religion. Det finns bland fotbollssupportrar en hängivenhet som går bortom rationaliteten och en kärlek som riktar sig mot en mer abstrakt storhet. Det finns ritualer i form av sånger; helgonberättelser i form av legendariska matcher och spelare samt heliga byggnader i form av arenor.
Många LUF:are och Liberaler fyller sina X-profiler med hyllningar till diverse fotbollsklubbar. ”Malmö FF💙” skriver LUF-förbundsstyrelseledamoten Hedvig Lindgren i sin bio. ”Storasyster, liberal och fotbollssupporter” kan man läsa i L-ledaren Simona Mohamssons profil. ”Tror på AIK och friheten” fortsätter hennes kollega Romina Pourmokhtari. Vilgot Andersson, DS-ledamot i LUF Stockholm, har den så kallade “Bajen-marschen” som omslagsbild på sin X-profil.
Det ter sig en aning paradoxalt. Man skulle kunna tänka sig att LUF – den mest sekulär-rationella organisationen i det mest sekulär-rationella landet – skulle vända sig emot den här typen av semi-religiösa yttranden?
Supporterkulturen i fotboll är kollektivistisk, med ett tydligt “vi och dem”-tänk. Den kan både förena och splittra. Och kanske är det så att våra mest primitiva känslor måste komma till uttryck någonstans. Isåfall är det betydligt bättre att de kommer till uttryck på en fotbollsarena än i riktiga våldsamheter. Kanske är det också där vi hittar svaret på LUF:s fotbollsparadox: liberaler låter i “vi och dem”-tänket komma till uttryck på samma sätt i politiken.
Hannes Eek
Skribent Liberal ungdom
Liberal Ungdom 