De rödgröna och Sverigedemokraternas lärdom behöver även bli vår
Sverigedemokraternas Mattias Karlssons ledord ”Politiken är nedströms kulturen” är en fras som mer än någon annan har definierat vår politiska tid. Perspektivet innebär att genom kulturell förändring – normer, traditioner, värderingar – formas politiken därefter. Formuleringen är också kuslig eftersom den förklarar den alternativa och konservativa högerns framgångar de senaste 15 åren. Den kulturella förändringen i synen på invandring, öppenhet, och globalisering har sedan 2016 alltid varit uppenbar, närvarande, men aldrig upplevts så påtaglig och beständig som efter Donald Trumps återkomst i Vita Huset.
Sverigedemokraternas framgångar har gått parallellt med den amerikanska utvecklingen, men har i alla bemärkelser varit skickliga på att skapa sina egna framgångar – och det gjorde de på nätet.
Som utanför den politiska värmen och skeptisk till traditionella medier föll opinionsutbildning på nätet sig naturligt för ett parti som vill växa. Redan i april 2010 var Sverigedemokraterna dominerande – deras Facebooksida var med sina 24 600 följare större än samtliga riksdagspartier (SvD, April 2010) Tillsammans med några partivänliga bloggar (Politiskt Inkorrekt, Fria Nyheter) och nättidningar (Fria Tider, senare även Bulletin) lyckades inte partiet bara ta sig in i riksdagen utan även omstöpa svensk politisk debatt. Nyhetskanalen Riks, nu formellt självständigt från men för alltid förknippad med partiet, har blivit till ett nytt nyhetsimperium. Sverigedemokraterna har försökt härma den sortens institutionsbyggande som Socialdemokraterna länge var kända för.
Efter valförlusten 2022 förstod den samlade vänstern också vikten av en rödgrön mediesfär. Sedan dess har de bildat en ledarsida (Dagens ETC), en klimatpolitisk granskare på Instagram (Klimatgranskaren), och en medieakademi för opinionsbildare (Schyst). Som grädde på moset har SSU dominerat Tiktok i åratal och är därmed alltid först med att nå ut till unga. Vår rörelse har tvärtom avstått Tiktok, på goda grunder, men med det höga priset att vårt kulturella och politiska inflytande är kraftigt beskuren.
Den svenska liberalismens nedgång går hand i hand med vår avsaknad av medieinstitutioner. Med undantag för Timbro har svensk liberalism saknat seriösa, långsiktiga ansatser till att skapa engagemang för frihetliga, marknadsliberala – för att inte glömma folkpartistiska – ideal bland en bred allmänhet. Sannolikt har vi länge ansett oss för fina för att syssla med den sortens aktiviteter.
Liberalernas stora svaghet är att inga andra står upp för vårt moderparti när det blåser – tvärtom tar vårt moderpartis sympatisörer ett alldeles för starkt intryck av alla andra tyckare när deras påpekanden behövs som minst. Moderata, konservativa röster och ledarsidor är endast våra vänner när vi slår åt vänster, mindre så när föremålet för kritik är friskolesektorn. Vår totala oförmåga att ta konflikt åt höger ligger i att vi har saknat den oberoende opinionsbildning som andra partier har haft eller nu bygger.
Den liberala kulturella och politiska hegemonin är på väg att gå om intet. Svensk organiserad liberalism behöver därför sina egna institutioner. Beroende oberoende ledarsidor, nätmagasin, Tiktok-konton och upprop från gräsrötter. Jag vill se en agiterande, folkpartistisk ledarsida – en Aftonbladet ledarsida fast på rätt sida kommunaliseringsdebatten. Sverigedemokraternas insikter under 10-talets början behöver även bli vår: vi har inga andra vänner utom oss själva.
Jonathan Ahlström
Skribent Liberal ungdom
Liberal Ungdom 