När jag en gång klev in i Liberala ungdomsförbundet var debattklimatet precis lika intensivt som idag. Diskussionerna kunde vara hetsiga, oavsett om det gällde skatter, skolpolitik eller skogsbruk. Meningarna gick lika ofta isär som de gick samman. Precis som det ska vara i en rörelse som lever och andas politik. Men det fanns också saker som var så självklara för oss att de inte ens var uppe för diskussion. Fri invandring, en europeisk federation och cannabislegalisering var exempel på sådant som vi såg som självklara, trots att dessa åsikter uppfattas som kontroversiella utanför vårt lilla liberala hörn av samhället.
För mig har narkotikapolitiken alltid varit en hjärtefråga. Min frustration bottnar i att forskningen och verkligheten kolliderar med samhällets djupt rotade fördomar och rädsla för förändring. Att ge vård istället för straff till den som är beroende borde vara självklart men uppfattas fortfarande som kontroversiellt. Sanningen är att alla redan vet att dagens narkotikapolitik har misslyckats och att det enda rimliga är att hitta en ny väg framåt. Frågan handlar inte längre om vi ska legalisera – utan hur.
När jag valde cannabislegalisering som en av mina främsta profilfrågor i riksdagsvalet 2022 möttes jag av tveksamhet, oro och avrådan från partiet – som om jag hade öppnat dörren till något tabubelagt. Ur ett europeiskt perspektiv är det nästan obegripligt att Liberalerna fortfarande håller kvar vid föreställningen att åsikten är någon slags ungdomlig provokation från LUF, medan Liberalernas systerpartier i länder som Tyskland, Norge, Nederländerna och Storbritannien redan tagit tydlig ställning i frågan och håller med oss i LUF.
Visst, förändring kan vara obekvämt – men det betyder inte att det är fel. Vi har rätt, det vet vi. Och ännu viktigare: vi kan luta oss mot forskning och argument om frihet och empati för vår sak, snarare än lögner och moralism.
Det vi idag betraktar som självklart kommer tids nog att vinna gehör. Kanske inte imorgon eller nästa vecka, men en dag kommer vi – precis som så många gånger tidigare – att blicka tillbaka och konstatera att vi faktiskt hade rätt hela tiden.
Anton Holmlund
Förbundsordförande
Liberal Ungdom 