Drygt 25 år har gått sedan Lars Noréns pjäs 7:3 hade premiär. I föreställningen medverkade tre grovt kriminella interner, som på scen samtalade med regissören Lars Noréns alter ego om diverse samhällsfrågor. Pjäsen var, och är än idag, kontroversiell och ofta negativt omnämnd. Delvis på grund av Malexandermorden, som begicks av bland andra den medverkande Tony Olsson, dagen efter sista föreställningen och där två poliser miste sina liv. Men kanske framför allt för att två av internerna var öppna nazister som gav uttryck för antisemitiska åsikter på scen.
Självklart var jag själv inte vid liv under pjäsens framförande. Det var egentligen först efter att jag såg SVT:s dramatisering Smärtpunkten som jag fick upp ögonen för skandalen och knäckfrågan i debatten: Vad gör vi i en demokrati med dem som använder sig av demokratins medel för att urholka demokratin? En fråga som kanske är ännu mer relevant idag. För visst blir man rasande av Trumps och Vances lögner i mötet med Zelenskyj. Trump och Vance, som via demokratins yttrandefrihet och fria val lyckats ta sig till makten, vänder nu ryggen mot demokratiska Europa och flirtar istället med Putins Ryssland. Hela cirkusen får en att grubbla över hur Trump lyckats komma till makten i ett demokratiskt land – inte bara en, utan två gånger!
Enligt min uppfattning finns det tre sätt att bemöta sådana som Trump. Man kan välja att antingen förbjuda, ignorera eller bemöta de åsikter som utgör hot mot demokratin eller är hatiska mot vissa grupper. Förbud och ignorering är ofta direkt kontraproduktivt, då problem som inte tas upp eller ännu värre tystas brukar växa. Därför är det inte konstigt att många liberaler väljer att debattera eller bemöta antidemokratiska åsikter. Tyvärr finns det problem med det tillvägagångssättet också.
När 7:3 framfördes applåderade många i publiken trots nazismen som de nyss hade bevittnat på scen. Men i takt med att debatten tog fart föll de två internerna ännu djupare in i sin ideologi – något som kulminerade i Malexandermorden.
Det är sannerligen inte lätt att bemöta människor med helt andra utgångspunkter än en själv. Världen kändes så oerhört mörk när jag, strax efter haveriet i Vita huset, scrollade på X och fann hur många som gav sig på Zelenskyj istället för Trump. Där allt jag såg var lögner från Trump och hur Zelenskyj diplomatiskt ställde Vance en fråga, verkade andra se respektlöshet från den ukrainska presidentens sida. Det är som om det inte går att vinna. Oavsett vad man gör hittar antidemokrater sätt att vända på verkligheten och få motståndaren att framstå som osympatisk.Frågan blir då densamma som från pjäsen 7:3: Hur hanterar vi dem som använder sig av demokratins medel för att urholka demokratin?
Hannes Eek
Skribent Liberal ungdom
Liberal Ungdom 