Såhär i slutet av rörelsens nittioårsjublieum börjar det bli rätt tydligt att det har funnits tider då denna nittioåring har känt sig piggare. Det är inte unikt för liberalerna, eller liberalismen i Sverige i allmänhet. Över hela världen fortsätter det som förståsigpåare på allehanda tankesmedjor kallar “liberalismens kris”, och av alla de olika faktorerna bakom denna kris är det en som sticker ut – självaste informationsmiljön i demokratiska stater.
Dagens informationsmiljö är riggad mot liberalismen. Dels på grund av påverkan från fientliga aktörer och dels för att det ofta ligger i techbolagens marknadsmässiga intresse att sprida torra nyanserade nyhetsartiklar istället för lättsmälta känsloladdade videoklipp. Människohjärnan är inte optimerad för att objektivt granska mängder av information från olika källor för att ta beslut som ofta inte har någon inverkan förrän långt fram i tiden. Istället fokuserar hjärnan på de saker som kan vara hot mot oss i häret och nuet, och nedprioriterar eller filtrerar bort det som går emot den uppfattning vi redan har. De tankeprocesser som liberalismen kräver – tankeprocesser som ofta tvingar oss in i abstrakta kognitiva utläggningar grundade i kall data – är helt enkelt inte de som dagens informationsmiljö premierar.
Människors syn på sin tillvaro påverkas mer av bilden de får av sin omvärld från media, än intrycken de faktiskt får i sin vardag. Ger dina favoritkonton på Facebook dig bilden av att samhället är på ruinens kant, då kommer du rösta utefter det. Detta exemplifieras av en undersökning genomförd av DN/Ipsos förra oktober anser, där en bara tredjedel av tillfrågade svenskar ansåg Sverige vara ett tryggt land, fast bara en av tio ansåg att sitt eget bostadsområde vara otryggt. Samma sak kan observeras från andra sidan atlanten, då amerikaner enligt opinionsundersökningsföretaget YouGov plötsligt ansåg sig ha en mycket mer stabil privatekonomi veckan efter det amerikanska valet än veckan innan, trots att den nya presidenten först skulle ta över nästan tre månader senare.
I denna informationsmiljö kommer det fortsätta vara de politiska skeenden och åtaganden som blir populära på Tiktok, inte de som faktiskt får någon påverkan på människors liv, som val kommer att vinnas eller förloras på. Hur löser vi detta?
För det första är det tydligt vad vi inte ska fortsätta göra: tro att problemet kommer försvinna bara för att man fortsätter uppmärksamma den snedvridna informationsmiljön. Detta är, precis som klimatkrisen, en negativ externalitet som hotar både demokratin och den fria marknaden på ett väldigt konkret sätt. Informationsmiljön är utformad – både av marknadsmässiga krafter och fientliga aktörer – så att de vanliga spärrarna mot mottaglighet av desinformation undergrävs. Det är inte en slump att proryska politiker har fått sina landvinningar i de oreglerade sociala mediernas kölvatten. Det som behövs är en mycket starkare reglering av sociala medier, och att göra bolagen som äger dem ansvariga för desinformationen som de hjälper sprida.
Liberalerna kanske inte ser ut som den piggaste nittioåringen nu, men jag hoppas att vi har minst nittio år till framför oss. För att säkerställa att vi har det, att våra lösningar till problemen idag och imorgon inte kvävs ut av populisternas snabba lösningar, och i förlängning för att skydda hela demokratin måste vi sluta fokusera bara på att raljera om barns användning av sociala medier, utan istället ta striden mot de sätt dagens informationsmiljö är utformad för att skada den liberala demokratin.
Otto Birkoff, chefredaktör Liberal ungdom
Liberal Ungdom 