Idén om att stärka liberalismen är inte “idiotisk”

Alfons Carlsson, skribent

När jag tittar tillbaka på LUF:s historia ser jag mer än bara en organisation. LUF:s historia är en berättelse om ideologiska framsteg snarare än om en organisation. Jag firar LUF:s vinster, inte för att de kommer från just LUF utan för att de är sunda reformer. Men idag är både LUF och Liberalerna svagare än någonsin, med små möjligheter att driva igenom de omsvepande reformerna vi efterfrågar. Samtidigt ser vi ett parti på andra sidan av den politiska mittgången som blir mer likt oss för varje år – Centerpartiet. Dessutom har de ett ungdomsförbund, CUF, som nästan helt överensstämmer  med våra åsikter. Därför menar jag att en sammanslagning skulle gynnat både oss och dem, och stärkt den svenska liberalismen. 

Tillsammans med min dåvarande distriktsordförande för LUF Blekinge skrev jag en motion om sammanslagning, som behandlades på årets kongress i Uppsala. Motionen föll, men med röstsiffrorna 20-28 till förmån för avslag. Vi blev positivt överraskade över ett så stort stöd. Det fanns uppenbarligen en rätt stor skara som ville förena den svenska liberalismen. Min redaktörskollega Birger von Schenck, var dock inte en av dem.

I det senaste numret av Liberal ungdom (3/2024) skrev von Schenck en text som svar på motionen och kallade idén desperat, samt beskrev den som ”idiotisk”. Von Schenck lyfter några goda poänger i sin stolthet för Liberalerna, men han missar andemeningen i förslaget. Ja, en sammanslagning skulle innebära Liberalernas död som parti, men den skulle också säkra liberalismens överlevnad.

Tänk tillbaka till när ni gick med i LUF – gjorde ni det för att ni älskade Liberalerna, eller för att ni älskade liberalismen? Jag tror att de flesta av oss väljer det senare alternativet. Förutom kanske några blåklintsbebisar, förstås. Liberalerna har varit bra verktyg för liberalismen historiskt, och har bidragit till att stärka friheten i Sverige. Men det betyder inte att vi ska vara blint lojala till Liberalerna. De senaste åren har partiet svikit liberalismen genom att samarbeta med nyssnazister och stöttat djupt illiberala förslag. Man kan tycka vad man vill om Centerpartiet och CUF, men de har inte gjort sig skyldiga till sådana synder. Detta återspeglas också i opinionen – Liberalerna har aldrig varit så svaga som de är idag.

Självklart finns det skillnader mellan partierna. Liberalerna har rört sig mot en mer konservativt liberal linje, medan Centerpartiet har närmat sig en socialliberal riktning. Liberalerna förespråkar ökad övervakning, medan Centerpartiet har blivit försvarare av integritetsfrågorna. Samtidigt som Liberalerna genomför otroligt viktiga reformer inom skolområdet, kastar C ved på digitaliseringselden. Båda partierna har sina svagheter, men deras grund är fortfarande liberal.

Ett vanligt motargument mot en sammanslagning är att Centerpartiet inte är ett genuint liberalt parti, utan är ett intresseparti för bönder. Detta är fel. Centerpartiet må ha sina rötter i väljare på landsbygden, men partiet har utvecklats långt ifrån detta. Landsbygdsfrågorna är idag mer av en profilfråga, än partiets ideologiska grund. Under Maud Olofssons och Annie Lööfs ledning förankrades liberalismen djupt i Centerpartiet. I ungdomsförbundet CUF, framtiden för C, är liberalismen lika central som i LUF. Risken att Centerpartiet skulle genomgå en ideologisk förskjutning är därmed låg. 

Von Schenck menar att en sammanslagning skulle leda till minskat väljarstöd för våra partier. Med tanke på hur vi idag kritiserar och attackerar är det förståeligt att tanken på en förenad liberalism kan kännas orealistisk. Det påverkar självklart väljarnas syn på ett nytt, gemensamt, parti där tidigare rivaler ingår. Mycket av skulden för detta ligger hos Centerpartiet, som exempelvis i europaparlamentsvalet attackerade Liberalerna för SD-samarbetet, trots att detta inte återspeglas i EU-politiken. Om vi däremot arbetade aktivt för att närma oss våra ideologiska vänner i C kan vi stryka ett streck över åren av ideologiskt inbördeskrig. En sammanslagning kommer att ta tid och kräva att vi bygger upp bättre relationer och samarbetar tätare.

En sådan reform skulle vara en av de största i svensk politisk historia och utan tvekan den största inom svensk liberalism. Det kommer inte att vara enkelt, det kommer att ta tid, och det kommer att möta motstånd från liberalismens konservativa sida. Men det kommer att vara värt det.

Därför uppmanar jag er som stödjer en förening mellan våra rörelser att arbeta för ökat samarbete, både lokalt och nationellt. Om ni sitter i distriktsstyrelsen eller är distriktsordförande, bjud in CUF till era evenemang och delta i deras. Påminn era lokala partikamrater om att samarbeta med våra ideologiska vänner i C istället för med nyssnazisterna i SD. Framför allt – gå upp i talarstolen på kongressen och säg vad ni tycker! Tillsammans kan vi skapa en stark och enad liberal rörelse.

Alfons Carlsson, skribent Liberal ungdom