Gästskribent: LUF är detsamma som för 20 år sedan

Sakine Madon, gästskribent

Politiska debatter kommer och går, princip- och ideologinötandet består.

Åren i ungdomsförbundet var framför allt roliga. Men de har också kommit till nytta i livet efter. För egen del kunde jag exempelvis knata upp i talarstolen eller skriva artiklar för att argumentera emot lagen om hets mot folkgrupp, eftersom kriminaliseringen av ”missaktning” är för långtgående. Eller skriva på LUF:s hemsida att Muhammedkarikatyrer – då, hösten 2005, publicerade av danska Jyllands-Posten – måste få tillåtas. 

LUF:are från generationen före kunde säga några uppmuntrande ord när man tog sådana inte alltför populära strider. På samma sätt hoppas jag att jag kunnat uppmuntra en och annan engagerad yngre. Inte för att ni alltid tänker ”rätt” (vem gör det?), men för att ni tänker fritt. 

I ungdomsförbundet fick man träna på att argumentera och hantera smarta invändningar. Det har garanterat gjort det lättare att överleva direktsända debatter mot duktiga debattörer som Aftonbladets Anders Lindberg, mot dåvarande justitiekansler Göran Lambertz eller ärkebiskop Antje Jackélen, eller för den delen högerpolitiker som fått för sig att vi har för mycket yttrandefrihet.  

Det hjälper också att det finns likasinnade när det blåser hård motvind. Som när Liberal Debatt, mitt under brinnande Nato-process, gav stöd åt socialistiska Flammans tävling med satirteckningar på Turkiets president Erdogan. ”I försvaret av yttrandefriheten behöver vi publicister visa enighet från höger till vänster, och jag hoppas att fler följer efter”, uttryckte Liberal Debatts Matilda Molander. 

Det är precis det som försvaret av yttrandefriheten går ut på, att försvara den när den ifrågasätts, vem som än påstås missbruka den.

Att jag tilldelades Bertil Ohlinmedaljen häromåret gör mig så glad och stolt att jag nästan spricker. Jag vet fortfarande inte vilka det var som kom att tänka på mig, och det spelar egentligen ingen roll, men det var återigen en fin påminnelse om att man inte är så ensam trots allt.  

Dessutom fick jag tillfälle att titta in på en LUF-kongress, då i Umeå. Under det korta besöket kändes mycket som förr. Helt andra frågor som det debatterades och röstades om, något måste ju hända på tjugo år, men samma idénötande och argumenterande. 

Sakine Madon, förbundsstyrelseledamot 2004-2006