Europa är idag, mer tydligt än på många år, hotat. Bara senaste året har den ekonomiska krisen i pandemins spår, blandat med utstuderade ryska påverkanskampanjer, blivit en explosiv molotovcocktail av missnöje som riskerar att förändra förutsättningarna för europasamarbetet i grunden, i synnerhet med tanke på det stundande europaparlamentsvalet.
Europa har senaste åren skakats av en våg av fanatisk decentraliseringsiver. Detta syns inte bara på framgången för tyska, franska och italienska nationalistpartier, utan även på svenska valaffischer, där tanken om ett fritt och öppet Europa byts ut med budskap om att bygga murar och hålla gränser. När denna rörelse konsekvent underkänner ens de minsta tendenserna till ökat europasamarbete är det inte märkligt att de också kategoriskt underkänner idén om ett federalt EU. Att federalisera Europa är dock en av de reformer som bäst kommer syfta till att decentralisera Europa, då den syftar till att flytta makten från de nationella politikerna, till alla de individer som Europa i grunden består av.
Samtidigt finns det, rätt förståeligt, ett stort motstånd från medlemsstaternas politikers sida till att ge upp sin makt. Med det i hänsyn framstår en europeisk federation som det bästa alternativet för att överbrygga klyftan mellan dagens EU och ett som styrs europamedborgarna själva. Men istället för att diskutera federalisering som ett konkret sätt att demokratisera EU, centrerus europapolitiska debatten kring brysselbyråkrater, snus och överreglering, som bara syftar till att öka misstänksamhet till EU och hindra demokratiserande reformer. Ja, det är dåligt med onödiga regleringar, men är det verkligen den viktigaste frågan som ska avgöras denna valrörelse?
En federalisering är inte en universallösning för de problem som finns i EU idag, men det är ett riktigt bra steg på vägen. Protesterna som har pågått senaste månaderna i Georgien påminner oss om vilka värden EU representerar och att ett enat, öppet och fritt Europa inte bara är plattityder. Om ett enat Europa inte vore en sådan stark kraft för fred, demokrati och frihet skulle inte liberalismens fiender, både innanför och utanför unionen, lägga så mycket resurser på att splittra oss.
Otto Birkoff, chefredaktör Liberal ungdom
Liberal Ungdom 