Det låga valdeltagandet i EU-valet måste ses som ett tecken på att unionen behöver en makeover. Men den återkommande diskussionen om att Europa ska bli en federation är både en övertro på brysselbyråkrater och en naiv idé. Bara för att Europas enas kommer inte individens rättigheter och friheter vara säkra i ett liberalt Europa.
Under min weekendresan till den lettiska huvudstaden Riga upptäckte jag att NATO-flaggorna stolt vajade utanför flera byggnader när jag och min familj utforskade den gamla staden. Under vår promenad lade jag märke till att letterna nyligen firat tjugo år som Nato-medlem, och deras stolthet över detta var uppenbart. Jag funderade dock över om det lettiska medlemskapet i EU kommer att firas lika stort med tanke på det kommande tjugoårsjubileumet som unionsmedlem? Efter en snabb googling upptäckte jag att endast 33 procent av letterna deltog i det föregående EU-valet, vilket antyder att EU-festen kanske inte kommer att bli lika stor. Trenden med lågt valdeltagande i EU-valet har varit konstant under det senaste decenniet, med undantag för Belgien som har valplikt. Som liberal och EU-kramare ställer jag mig frågan: Hur ska folk gå igång på EU igen? Är det strävan mot en federation? eller något helt annat?
Swexit är det begrepp som har använts flitigt av ytterkantshögern efter Storbritanniens utträde från unionen. EU-skepticismen har ökat stadigt både från höger och vänster inom unionen. Men det LUF menar är att EU ska vidareutvecklas till Europas Förenta Stater, som sitt bidrag till debatten. Jag tycker det är så roligt att vi liberaler hela tiden diskuterar om att banta eller avskaffa staten, privatiseringar hit och dit, och individen ska vara självgående. Men när det kommer till EU-frågan har vi en övertro på staten och brysselbyråkrater, som ett tillvägagångssätt för lösa alla problem i världen. För mig, som liberal, går inte denna ekvation ihop? Var finns den ideologiska kompassen som gör liberaler till matkritiker? Var det inte en av våra grundläggande principer som ledde till vår existens?
Dessutom kommer ett federalt Europa att kräva ännu en kamp för individens friheter. Vi måste komma ihåg att högerpopulismens spöke hemsöker Europa, där fler medlemsländer börjar övergång från liberala demokratier till auktoritära styren. I flera medlemsländer är rättigheterna för HBTQ-personer ifrågasatta, korruption är ett fortsatt problem i vissa länder och flera östeuropeiska stater kämpar med bristande pressfrihet. Är detta det liberala Europa som faller LUF i smaken? Den idealistiska naiviteten är dessvärre en bidragande faktor till att det liberala arslet åker rutschkana ur parlamentet och jag hoppas att Simona Mohamsson räddade oss från detta öde. Jag stödjer helt klart ett ökat EU-samarbete, men det europeiska samarbetet bör aldrig sträva mot att skapa en superstat, utan snarare fokusera på att bli en effektivare union.
Därför bör istället LUF fokusera på att reformera unionen för att väljarna främst ska förstå vad deras pengar finansierar och vilka beslut som fattas. Varför får en EU-parlamentariker 91 000 kr i lön, plus nästan en halv månadslön extra, utan att tydligt redovisa sina utgifter. Används pengarna till kontorsmaterial, gratinerade hummer eller droger? Utan transparens blir det svårt för väljare att rösta i valet. Dessutom är målet med EU att stärka det europeiska samarbetet och öka den internationella frihandeln, men det verkar snarare som att det mjölkas mer pengar än vad som åstadkoms under fem års tid.
Framtiden skapas nu och därför är det viktigt att väljarna lyfter på arslet ur soffan för att rösta. Om valdeltagandet hade varit detsamma i LUF:s drömfederation skulle jag kalla det för ett misslyckande. Liberal politik handlar om att öka, stärka och bevara demokratin. EU-valet måste bli mer attraktivt och istället för att drömma om en europeisk federation bör vi fokusera på att minska byråkratin inom EU och eventuellt överväga förändringar i systemet för att öka transparens och medborgarinflytande.
Alvin Landström, skribent Liberal ungdom
Liberal Ungdom 