Vad är liberalismens plats i Europa?

Vi börjar röra oss mot slutet av ytterligare ett år, men det år som väntar runt hörnet är inte som de andra. Som Simona Mohamsson, Lufs kandidat till Europaparlamentet, skriver i sin gästkrönika: 2024 är ett make or break-år för demokratin. 

Hotet kommer både inifrån och utifrån. Högerpopulismens vindar blåser genom Europa – Orbán, Fico, Wilders och Åkesson leder framgången – en utveckling som Liberalernas Europaparlamentariker Karin Karlsbro bevittnar. De har alla fått inflytande i Europa och deras påverkan sprider sig obehagligt på kontinenten och i parlamentet. Samtidigt flåsar den ryska militären fortsatt i Ukrainas och Europas nacke, den kinesiska närvaron i geopolitiken verkar ha glömts bort och ett krig i Mellanöstern splittrar åter den globala säkerheten. Framtiden känns dystopisk och tung, speciellt när de liberala krafterna börjat förtvina. Nu när friheten hotas som mest, var finns motståndet?

I kärnan av EU-debatten ligger en stor del av problematiken. När diskussionen handlar om huruvida unionen bör existera, snarare än vad den kan göra, försvåras möjligheterna att agera. Både från höger och vänster har euroskepsismen ökat. De uppenbara fördelar som ett europeiskt samarbete givit oss är inte kristallklara och de fri- & rättigheter som byggts upp genom året tas för givet. Inför det stundande EP-valet kommer populismens konsekvenser att bli påtagliga och kräva ett politiskt ansvar att fortsätta försvara det europeiska samarbetet. 

Samtidigt, finns det någon legitimitet i att ifrågasätta EU? Likt mina skribenter Birger von Schenck och Alvin Landström ser jag långtgående problem i unionen, problem som borde adresseras för att det europeiska samarbetet ska bli ännu mer framgångsrikt. Att blint förespråka federalism kommer inte lösa EU:s demokratiska underskott eller säkerställa att friheten försvaras. Debatten måste nyanseras för att politiken ska röra sig framåt. 

Det behövs en ny strategi för att nå ut till väljarna som kommer att gå till valurnorna den 9:e juni 2024. Sverige sa oui, si och yes till EU år 1994. Debatten kan inte längre handla om EU:s vara eller icke-vara. Samarbete måste vara givet, oavsett vad de antagonistiska sverigedemokraterna eller vänsterpartisterna säger. Nu handlar det om vad EU ska bli och göra, och den visionen måste bygga på realistiska politiska förslag som är förankrade i demokrati och frihet. 

Det är dags att bygga upp det liberala motståndet – 2024 är det make or break för liberalismen.

Thea Erlandsson, redaktör Liberal ungdom