Ytterligare en Tidöbudget är presenterad. Liberalerna har fokuserat på typ exakt det som förväntades: pengar till Mats och Lottas skolor, Johans och Paulinas vuxenutbildningar, och till Rominas kolsänkor.
SD och KD sänker bensinpriserna. Det gick ju så bra sist.
Och Moderaterna då? Ett trevligt tillskott till försvarsbudgeten är bra, men de riktiga reformerna uteblir. En skattesänkning för vissa byts mot en höjning för andra. Är det Moderaternas idé för hur svensk ekonomi stimuleras? Isåfall går vi mot ett Sverige där det till slut bara är försvarsmakten som har råd att handla.
Den svenska politiska debattens kanske största problem är att alla vill bestämma hur kakan fördelas, men ingen tänker på hur vi får fler bagare.
Vilka är de stora anledningarna till att Sverige inte är så rikt som vi hade kunnat vara? Kompetens- och elbristen är två viktiga faktorer som regeringen åtminstone har fattat att vi måste jobba mer med. Ändå uteblir viktiga lagändringar. Arbetskraftsinvandring har försvårats, och den landbaserade vindkraft som är den viktigaste kortsiktiga lösningen på elbristen hindras fortfarande av det skadliga kommunala vetot.
I andra stora systemfrågor står det helt still i svensk politik. Den nya 7-klövern (alla utom Liberalerna) vågar fortfarande inte röra i eurofrågan. Bostadskrisen som gör att människor inte kan flytta till jobbet eller utbildningen biter sig fast när byggtakten minskar och fler politiker blir NIMBY:s. Skattesystemet vilar allt för mycket på inkomst- och kapitalskatter, de mest tillväxthämmande, och knappt alls på fastigheter och konsumtion av basvaror, bland de minst tillväxthämmande.
Jag börjar genuint oroa mig över alla dessa moderater. Är de inget mer än gråsossar med blåa istället för röda slipsar? Allt för ofta tycks det nämligen vara så. Kanske är det helt enkelt upp till oss att göra Sverige rikare och friare på egen hand. Att drömma om Ullstensliknande enpartiregeringar stället för om allianser med dessa nästan-sossar.
“Orealistiskt” kanske vän av ordning invänder med, men samtidigt uppger de många av de väljare som röstade bort den socialdemokratiska regeringen förra året att just skattesänkningar var en viktig fråga för hur deras röst landade. Ska Liberalerna vara mer än ett fyraprocentparti framöver borde vi nog börja exakt där. Liberalerna levererade vallöften om satsningar på skola, integration och klimat – trots vårt rekordlåga stöd. “Lägg en röst på L istället för M nästa val, så får vi nog plats med skattereformer och lite bostadsbyggande på köpet”, kan vi säga 2026. Jag tror att många högerväljare då är villiga att ge oss en chans.
Erik Berg,
Förbundsordförande
Liberal Ungdom 