Vet du vad svensken anser är det mest osexiga samtalsämnet runt middagsbordet? Svar: Pengar! Detta är det samtalsämne man undviker till varje pris och ingen vill blotta sig angående sitt sparande eller månadslön. Men varför har det blivit såhär? Är det på grund av okunskap, skam eller ointresse?
Sedan urminnes tider har pengar alltid fungerat som en måttstock på vuxenhet, kompetens, ordningsamhet och status. Pengar är skamligt att inte ha, samtidigt som det anses fult att både tjäna och äga dem. Dessutom är pengar ett av de fulaste av alla samtalsämnen i alla sammanhang. Pengar är å ena sidan lika tabubelagt som porr och onani, och svensken är nästan livrädd för att beröra ”P-ordet” i det offentliga rummet. Å andra sidan har vi alltid haft åsikter och grubblat över andras pengar, exempelvis hur grannen har råd med sin nyinköpta bil eller chefens förmåga att unna sig golfresor tre gånger om året. Trots detta vågar vi inte ta modet till oss för att ställa frågan hur de har lyckats. Pengar och ekonomi är en viktig del av livspusslet, och vi behöver dem för att överleva.
Medan vi liberaler fortsätter att propagera för skattesänkningar för att främja företagande, entreprenörskap och individuellt ansvar för ekonomisk försörjning, verkar intresset för ekonomi ändå minska bland svenskarna. En ny undersökning från Finansinspektionen visar att en av fyra svenskar saknar grundläggande kunskaper i ekonomi och Expressen har rapporterat att sex av tio ungdomar också saknar sådana kunskaper. Hur ska vi, som liberaler, utforma en liberal politik för den som inte har grundläggande ekonomiska kunskaper. Vi måste göra ämnet sexigare!
Idag förväntas en niondeklassare, efter att slutfört grundskolan, ha totalt 118 studietimmar i ämnet hemkunskap. Ironiskt nog är det endast en sak som de flesta niondeklassare tar med sig från privatekonomin på hemkunskapen – att inte diska under rinnande vatten! Med tanke på detta är det inte överraskande att många svenskar saknar grundläggande kunskap om ekonomi, då skolundervisningen inte riktigt möter behovet av förståelse för ekonomi. När denna kunskapsbrist upprepas, formas en negativ spiral där den unga generationen växer upp och sedan står inför utmaningen att lära sina egna barn hur ekonomin fungerar.
Detta kan vara en av anledningarna till varför attityden till ämnet är så laddat och något som vi vill undvika till varje pris. Dock var svaret på problemet möjligtvis inte enbart skolan, så jag pratade med personer i min närhet med varierande åldrar och inkomstnivåer för att ta reda på hur de har lärt sig om pengar. De flesta verkade inte ha fått tillräckligt med kunskap vare sig från skolan eller hemmet. Detta väckte mina tankar om var ansvaret egentligen vilar. Är det samhällets ansvar? Är det föräldrarnas ansvar? Eller är det individens ansvar att be om hjälp utan att skämmas?
Att söka stöd från kommunens budget- och skuldrådgivning verkar inte särskilt lockande. Då namnet är associerat med en känsla av ett misslyckande för att man inte har kunskap om sin egen ekonomi. Det är inte heller kul att berätta för sina nära och kära att man besöker skam- och skuldbyrån. Desutom, hur många är medvetna om att denna typ av hjälp faktiskt finns tillgänglig? Det borde vara en del av en liberal politik att informera om denna möjlighet. Genom att kampanja för denna insats genom lokala politiker kan stigmat minska. Det är uppenbart att ämnet är komplext och en lösning kan potentiellt finnas inom flera olika områden. Det kanske är värt att undersöka om veckopengen, samtal runt middagsbordet, förstärkt ekonomiundervisning i hemkunskap eller till och med en enkel namnändring kan vara faktorer som gör ämnet sexigare.
Alvin Landström
Skribent, Liberal ungdom
Liberal Ungdom 